Hem > Forum > Hopplöshet > Förlorat livet

Förlorat livet

Visar 3 inlägg - 13 till 15 (av 15 totalt)
14
  • Hörlurar med musik och lång promenad blev det igår. På nå sätt kunde jag släppa på trycket av tårarna, och kändes ganska skönt. Tankarna yrde omkring i huvudet och musik som fick känslorna att komma fram kändes bättre än att ligga på soffan för en kväll. Vissa säger ni hade ju iallafall inte barn, hade bara blivit värre då. Jo, inga barn ska behöva leva med separerade föräldrar i onödan. Själv tror jag inte vi nånsin att det hade kommit till de om vi nått våra drömmar. Tomheten är total, och jag har inget att älska. Jag hade min chans och jag körde den i botten.

    Hmm intressant det där med barn… jag har varit med om en skillsmässa där barn varit inblandade – Barn tvingar en att lära sig kommunicera med varandra för även om man inte är tillsammans så har man barnen ihop.

    Vilka drömmar hade ni?

    Trådstartaren

    Jo, min syster sa att dom var rädd att jag skulle ta mitt liv. Jag vet att det är så jävla själviskt och fegt. Men sen andra sidan  ska jag behöva leva i Misär och inre plågor bara för dom, mesttroligt kommer jag supa ner mig och ändå inte vara nån kul figur att minnas. Är det inte ändå bättre att jag sätter stopp här och dom får minnas mig för den aktiva och glada jag engång var. En del av livet,, vi väljer våra öden.

    Våra drömmar är för jobbigt att skriva om. Men visionerna finns inte där när jag tittar ut över vår gård

    Du hade med andra ord satsat ganska mycket av dig själv i det här förhållandet?

    Men som egen individ – om du tänker bort din fru och ert havererade äktenskap – vem är du?

Visar 3 inlägg - 13 till 15 (av 15 totalt)
14

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.