Hem > Forum > Hopplöshet > Förlamande ångest

Förlamande ångest

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Jag eftersöker tips att kunna hantera förlamande ångest som stundtals känns så svår att enda lösningen är att försvinna från denna jord. Ångesten bottnar i flera svårigheter där ingen lösning finns och till viss del har terapi redan testats. Det är dels ett hålrum i mitt inre som inte går att fylla och den känslan av ensamhet är bedövande och dels ekonomiska problem som nu urartat. Jag vet inte hur man klarar av att leva ett liv som känns värdelöst men ändå inte. Ångesten sliter sönder mig totalt.

    Jag har också ett hålrum i mitt inre och jag håller till hundra procent med om att den ensamhet som detta hål orsakar är hemsk. Jag har heller inte lyckats fylla mitt hål med något, men letar förtvivlat efter någonting att fylla det med. Alternativt någonting som får hålet att försvinna, eller ett sätt att lära mig leva med smärtan.

    Jag har inga tips att ge dig, för jag kämpar med samma problem (även ekonomin är någonting jag oroar mig för) men kanske kan det ge oss något att prata med varandra om de här tomrummen?

    Trådstartaren

    Så tråkigt att höra. Jag har barn, sambo, givande arbete, tak över huvudet, mat, har kunnat resa ibland (innan ekonomiska eländet) och har vänner. Tomhålet för min del handlar om relationen till min ursprungliga familj som är lika med noll. Det är det enda rätta men tomheten tär i själen. Så konstigt att det kan påverka så starkt. Blir nog alltid värre vid högtider där ensamhetskänslan blir extra stor men även i vardagliga samtal på jobbet och vänner när familjerelationer diskuteras. Det sticker till i hjärtat varje gång som om jag vore barn forfarande. Behöver de inte så varför behöver jag känna så här? Har haft samtalsstöd flera ggr men har förstått att jag får leva med detta och den ekonomiskt fruktansvärda situationen.

    Så tråkigt att höra. Jag har barn, sambo, givande arbete, tak över huvudet, mat, har kunnat resa ibland (innan ekonomiska eländet) och har vänner. Tomhålet för min del handlar om relationen till min ursprungliga familj som är lika med noll. Det är det enda rätta men tomheten tär i själen. Så konstigt att det kan påverka så starkt. Blir nog alltid värre vid högtider där ensamhetskänslan blir extra stor men även i vardagliga samtal på jobbet och vänner när familjerelationer diskuteras. Det sticker till i hjärtat varje gång som om jag vore barn forfarande. Behöver de inte så varför behöver jag känna så här? Har haft samtalsstöd flera ggr men har förstått att jag får leva med detta och den ekonomiskt fruktansvärda situationen.

    Vad ledsamt att du, som jag förstår det, inte har någon kontakt med din ursprungliga familj. Jag känner delvis igen mig, då jag sedan många år inte har någon kontakt med min pappa och farmor. Jag vet att jag bara skulle må dåligt av att ha kontakt med dem, men även fast jag är vuxen så saknar jag att ha två vettiga föräldrar. Samtidigt är jag väldigt glad och tacksam över att jag har jättebra kontakt med min mamma. Mitt hål handlar nog om någonting annat (gud vet vad) för jag hade det där hålet långt innan familjesituationen blev som den blev.

    Vad tråkigt att du inte har haft någon nytta av samtalsstöd. Vad hade du önskat att samtalsstödet skulle leda till?

    Jag vet inte vad det är för ekonomiska problem du har, men om det handlar om skulder så brukar det finnas budget- och skuldrådgivning i varje kommun. Det kanske du redan vet, men om inte så kanske det skulle kunna vara något? Kanske finns det någonting att göra?

    Trådstartaren

    Vad ledsamt att du, som jag förstår det, inte har någon kontakt med din ursprungliga familj. Jag känner delvis igen mig, då jag sedan många år inte har någon kontakt med min pappa och farmor. Jag vet att jag bara skulle må dåligt av att ha kontakt med dem, men även fast jag är vuxen så saknar jag att ha två vettiga föräldrar. Samtidigt är jag väldigt glad och tacksam över att jag har jättebra kontakt med min mamma. Vad tråkigt att du inte har haft någon nytta av samtalsstöd. Vad hade du önskat att samtalsstödet skulle leda till? Jag vet inte vad det är för ekonomiska problem du har, men om det handlar om skulder så brukar det finnas budget- och skuldrådgivning i varje kommun. Det kanske du redan vet, men om inte så kanske det skulle kunna vara något? Kanske finns det någonting att göra?

    Jag vet inte om jag hade några förväntningar gällande samtalsstödet mer än att ge det en chans. Såren är djupa och går ej att läka. Till viss del har tiden hjälpt men ändå inte. Hålet finns där. Ensam fast inte ensam. Har inte haft fungerande föräldrar, missbruk och psykisk sjukdom och det enda syskonet jag har kan jag inte ha kontakt med för mitt eget välbefinnande.

    De ekonomiska problemen som i sig är starkt ångestframkallande kan jag inte då hjälp med av kommunen då jag bedöms kunna på längre sikt lösa de själv. Det är dock psykiskt krävande och framkallat framförallt skuldkänslor att jag hamnat i den situationen och därmed förstört många år av mitt liv.

    Vad tror du dina tomhetskänslor beror på? Hur yttrar de sig? Känns det någon gång bättre?

    Jag vet inte om jag hade några förväntningar gällande samtalsstödet mer än att ge det en chans. Såren är djupa och går ej att läka. Till viss del har tiden hjälpt men ändå inte. Hålet finns där. Ensam fast inte ensam. Har inte haft fungerande föräldrar, missbruk och psykisk sjukdom och det enda syskonet jag har kan jag inte ha kontakt med för mitt eget välbefinnande. De ekonomiska problemen som i sig är starkt ångestframkallande kan jag inte då hjälp med av kommunen då jag bedöms kunna på längre sikt lösa de själv. Det är dock psykiskt krävande och framkallat framförallt skuldkänslor att jag hamnat i den situationen och därmed förstört många år av mitt liv. Vad tror du dina tomhetskänslor beror på? Hur yttrar de sig? Känns det någon gång bättre?

    Vad ledsamt att det inte fungerar med dina anhöriga. Men jag vet precis hur det är att behöva avstå kontakt med en familjemedlem för sitt eget välbefinnandes skull. Vissa människor kan förgöra en på nolltid.

    Vad dumt att du inte kan få hjälp med dina ekonomiska problem. Jag förstår verkligen att det är psykiskt krävande. Att ekonomin fungerar är ju en förutsättning för att många andra saker ska göra det. Tyvärr kan vi alla hamna i svåra situationer, och när det gäller ekonomin så har jag märkt att det kan gå extremt snabbt att hamna i en besvärlig situation. Vad är det som gör att du har skuldkänslor? Handlar det om att du tänker på hur situationen hade kunnat vara om den vore annorlunda?

    Jag har tyvärr ingen aning om vad mina tomhetskänslor beror på. Jag har försökt ta reda på det, och jag försöker fortfarande. Jag hoppas att jag en dag ska finna ett svar, så att jag antingen kan fylla tomrummet eller bli av med det.

    Det jag känner är att det fattas någonting, att det är som en pusselbit som saknas för att jag ska bli hel. Det är som om jag har ett stort svart hål i själen som bara värker och värker. Det brukar kännas värre när jag umgås med vänner, för som jag har skrivit i en annan tråd här på forumet så har jag extremt svårt att känna gemenskap med andra. Sedan kan hålet göra lite mindre ont när jag har väldigt många andra problem, för stress överskuggar de flesta andra känslor för mig. Jag tål ingen stress över huvud taget, så när jag är stressad så dövas den själsliga smärtan.

    Jag eftersöker tips att kunna hantera förlamande ångest som stundtals känns så svått enda lösningen är att försvinna från denna jord. Ångesten bottnar i flera svårigheter där ingen lösning finns och till viss del har terapi redan testats. Det är dels ett hålrum i mitt inre som inte går att fylla och den känslan av ensamhet är bedövande och dels ekonomiska problem som nu urartat. Jag vet inte hur man klarar av att leva ett liv som känns värdelöst men ändå inte. Ångesten sliter sönder mig totalt.

    Hej, jag har samma problem med ångest och ensamhet. Har haft det ända sen jag var barn. När jag var barn dagdrömde jag mig bort så mycket som möjligt. Ingen långsiktig lösning. Härom veckan började jag läsa en bok av Eckhart Tolle ”Lev livet fullt ut i praktiken”. Jag är egentligen emot sån där självhjälpstrams men när jag läser ur den när jag mår bra tycker jag att man faktiskt får en hel del bra tips. Tips på hur man ska göra för att inte låta smärta och känslor styra en i nuet. Men sen när ångesten kommer tillbaka hjälper det inte alls. Men jag vet inte, det kanske fungerar med tiden…. Det han säger är bland annat att man inte ska låta ett förflutna definiera en. Vi måste våga släppa det förflutna och våran bild av oss själv. Typ så….

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.