Stod i duschen ikväll och det här positiva jag känt den senaste veckan sköljdes bort. Tänkte på hur äcklig jag är, med akne överallt, en konstigt spinkig kropp och röda ärr över låren. Tänkte också på hur dålig jag är på att vara människa, men hur bra jag är på att dölja det. Alla lögner jag berättat genom mitt liv bara för att få bekräftelsen jag önskar att jag inte behövde.
Föreställde mig nyss att jag skar upp hela mig och blödde till döds. Det är på något sätt lugnande att tänka så, fastän det verkar helt tokigt. Föreställer mig ofta att jag tar en överdos eller blöder till döds, vrickade scenarion som ändrar mitt liv helt och hållet, eller resulterar i min egen död.
Just nu känner jag mig tom, hopplös, trött. Men jag är lugn med det. Inatt är en sådan natt då jag inte har något emot att vara ett kallt, ihåligt skal. Det är en slags positiv negativitet. Är måttligt irriterad, på vad vet jag inte, men mest av allt är jag bara tom. Tom i själen men i huvudet lever tankarna.
Tankar på hur ensam och frusen jag är just nu, tankar på hur mycket jag hatar mig själv men hur jag är den enda jag vill vara, och idén av min egen död.
