Ser ingen annan väg ut.

Anonym skrev:

Nu blir jag rädd !!! Var bor du ???? Jag vill gärna veta därflr jag tänker ta mig till socialkontoret i din kommun och ge dig det stöd du SKA kunna kräva av vuxna i samhället.. Och efter att socialen fått mina uppgifter.. hjälper dom inte dig så gör jag det.. Du har hem här isåfall.. Låt mig hjälpa dig ! Snälla !

OBS du riskerar att dina inlägg blir borttagen av MODERATOR om du fiskar efter bostadsområde eller namn på dem som skriver här. Det är forumets viktigaste grej att vi är anonyma här. VI som står här kan bara försöka uppmana dem som skriver här att ta kontakt med lämpliga myndigheter – det är onödigt om dina inslag blir bortplockade – kolla användare villkoren som du hittar här

Anonym skrev:

Hmm vad kan bli sämre än att du sover i portuppgångar – för eller senare måste gå stjäla eller gå på gatan? Eller har du försökt att gå hem? Vad händer i så fall? Har din pappa tagit tillbaka sina hot?

Det gick några timmar tills pappa upptäckte mig. Men hann äta, ladda batterier, byta kläder och sova en stund. Men han har inte tagit tillbaka sitt hot. Jag vet att jag kommer inte kunna sova ute för alltid. Jag vet bara inte hur jag ska lösa det. Jag är rädd  för att berätta. Rädd för att någon annan ska komma och bestämma. jag är rädd för att lämna över kontrollen till någon annan helt enkelt.

Anonym skrev:

Det gick några timmar tills pappa upptäckte mig. Men hann äta, ladda batterier, byta kläder och sova en stund. Men han har inte tagit tillbaka sitt hot. Jag vet att jag kommer inte kunna sova ute för alltid. Jag vet bara inte hur jag ska lösa det. Jag är rädd för att berätta. Rädd för att någon annan ska komma och bestämma. jag är rädd för att lämna över kontrollen till någon annan helt enkelt.

Skönt att du hunnit ladda dig upp dig både själv och telefonen – jag var rädd att du skulle förlora kontakten med cybern en stund här.

Hur tänker du om att bestämma själv? Kan det  inte vara skön tanke att få vara 13 en stund och låta någon ta hand om sig?

Jag kan tycka att du inte kan bestämma något över ditt liv när du har det som du har det- det skulle vara bra för dig att komma in på ett jourboende så att du får tänka klart runt saken utan att tänka på köld och hur du ska hålla uppkopplingen.

Jag vet ju att socialen är en bra lösning för många ungar som råkat ut för situationer som du är i – bland annat en pojke i min närmaste omkrets som är väldigt lättad över att få bo i ett jourboende undan kaoset..

Stora kramar till dig!

Anonym skrev:

Skönt att du hunnit ladda dig upp dig både själv och telefonen – jag var rädd att du skulle förlora kontakten med cybern en stund här. Hur tänker du om att bestämma själv? Kan det inte vara skön tanke att få vara 13 en stund och låta någon ta hand om sig?

Jo lite. :/

Hej Red ! Jag måste berömma dig att du skrev om din situation här. Bra gjort ! Nu när du är här så är vi många människor som jag som gärna vill hjälpa och bidra till ändring för dig.

Jag tänker så här. Då du är en fantastisk person så här jag en idé som jag önskar höra din åsikt om.

Jag tänkte att imorgon om du går till socialkontoret där du bor och berätta om din situation där för dom. Och sedan skriver du här hur du upplever dom och vilken hjälp du får. På det sättet kan vi alla hjälpa dig mer och samtidigt få höra mer om dina drömmar i livet. Hur känns det förslaget?

 

• Detta svar redigerades för 6 år sedan av en moderator. Anledning: på grund av att det strider mot användarvillkoren på Mind Forum

Anonym skrev:

Jo lite. :/

Ja då är vi två som tycker att 13 åringar ska pysslas om och få göra vanliga tonårs saker 😉

Som en person under 18 år så har du massor av rättigheter som din pappa inte kan påverka – en av dem är rättigheten att ha någonstans att sova…

Jag hoppas att du har skola att gå till idag. Om du har sportlov så gå till skolan ändå eftersom det alltid finns personal som jobbar på skolan.

Vad säger du om att prata med skolsyster, kurator eller någon annan som du känner mer förtroende för i skolan.  Berätta om hur du har det. Kanske kan du visa den här tråden för personen som du pratar med så behöver du inte förklara allt en gång till.  Känns det som ett alternativ som du skulle kunna klara av?

Anonym skrev:

Ja då är vi två som tycker att 13 åringar ska pysslas om och få göra vanliga tonårs saker 😉 Som en person under 18 år så har du massor av rättigheter som din pappa inte kan påverka – en av dem är rättigheten att ha någonstans att sova… Jag hoppas att du har skola att gå till idag. Om du har sportlov så gå till skolan ändå eftersom det alltid finns personal som jobbar på skolan. Vad säger du om att prata med skolsyster, kurator eller någon annan som du känner mer förtroende för i skolan. Berätta om hur du har det. Kanske kan du visa den här tråden för personen som du pratar med så behöver du inte förklara allt en gång till. Känns det som ett alternativ som du skulle kunna klara av?

Jag vet inte hur jag ska berätta. Jag vet inte hur man börjar eller vad man ska göra. Men jag är i skolan idag.

Mitt förslag är som en person här skrev.. gå till kuratorn skolsyster rektor eller din lärare.  Och låt dom läsa denna tråden..

Gör du det är du min idol du modiga härliga person !

Åh mitt hjärta värker av denna läsningen 🙁 har du ingen vän du kan berätta för? Någon annan förälder eller din lärare? Förstår att det är tuff men såhär ska du inte må.

TS. Jag var i samma sits som dig typ. Problemen hemma bara växte och växte. Jag ville ta hjälp men visste inte hur, eller om någon skulle tro på mig. Men en dag bestämde jag mig. Jag ville och kunde inte leva såhär. Så jag gick upp på socialkontoret och bad om att få prata med någon. När en handläggare kom så bara släppte jag allt, berättade exakt allt. Hon hjälpte mig, jag hamnade hos en väldigt bra familj och fick hjälp.

TS, det finns hjälp för dig. Hjälpen är alldeles runt hörnet, sträck bara ut en hand så kommer någon ta dig i handen och visa dig vägen till det bättre. Hjälper dig mer än gärna och skulle du vilja fråga mig något osv osv eller bara prata av dig så kan du (mailadress avläggsnad av moderator) Eller så kan vi prata här, du bestämmer. Men jag finns här och hjälper dig mer än gärna.

/I

• Detta svar redigerades för 6 år sedan av en moderator. Anledning: på grund av att det strider mot användarvillkoren på Mind Forum

Anonym skrev:

Åh mitt hjärta värker av denna läsningen 🙁 har du ingen vän du kan berätta för? Någon annan förälder eller din lärare? Förstår att det är tuff men såhär ska du inte må.

Jag har inga vänner. Dessutom vågar jag inte berätta för någon. :/