Föddes 1975, med en sjukdom som är vanligt förekommande på pojkar. Är själv en tjej. Dom upptäckte min sjukdom när jag va 1mån gammal, min nedre magmun va ej öppen och färdig utvecklad. Så all näring kom upp och ut igen. Mitt första levnads år va jobbigt har jag hört av min såkallade mor. min mor blev snabbt gravid med mig efter hon fick min syster som är 11 mån äldre, då enligt henne genom en våldtäckt så jag är ETT våldtäckt barn. Enligt henne så tvinga min far sig på henne utan hennes vilja( detta har jag själv fått höra nu i vuxen ålder för ca ett år sedan kastat i ansiktet på mig i samma veva som min mor förklara hur mycket hon hatar mig för det) detta som jag själv ej har valt att bli till har följt mig hela mitt liv, all hat min mor har haft mot mig, å hur min syster har fått lida å blivit åsido satt pga min sjukdom jag föddes med.
jag överlevde sjukdomen å växte som alla barn gör. Men helvetet som man har fått stå ut med från den dagen jag kom till hade bara börjat. Har svårt att minnas vilken ålder jag va i, men minns denna skräck man hade i att göra det minsta fel. Så som att ej ställa skorna rätt, i fall min far kom hem å snubbla på dom. Då exploderade det å våld kom till. Så här va det av och till hela tiden samt jag fick höra hur jobbig jag va när jag föddes å hur mycket jag gjorde hur andra fick lida över ständigt uppvaknande över mig. Kommer ihåg några ord som jag fick höra då
” du ska veta att du har fått din jävla uppmärksamhet ditt första jobbiga levnads år så det räcker hela ditt liv, nu är det dina syskons tur”
detta är en bråkdel av allt som har hänt.
när jag väl är i 20 års åldern blir jag drogad och våldtagen själv
det skulle jag låta bli, din äckliga hora. Jag valde ej den våldtäcken själv.
helevet med min mor ökade så drastiskt
hennes hat bara slog gnistor mm så vidrig jag va, jag skulle helst ej visa mig ute, och framför allt ej visa jag mådde dåligt.
är väldigt jobbigt att skriva om allt, då man själv undrar varför jag har blivit som jag har blivit idag, över detta. Detta är visst bara ett fåtal exempel på några saker i mitt liv. Men allt man har genom gått har fått den till den man är idag. Är inte mig längre. Har å känner mig hopplös, har panik, ångest, har börjat bli aggressiv ä sjukt å jag kommer inte ihåg riktigt vad som händer då. Jag känner att jag behöver hjälp, känner att detta är min sista utväg då man har sökt vård miljoner gånger förut.
har försökt ta mitt liv 3-4 gånger med.
vill ha hjälp att få bort mitt mående
