Hem > Forum > Hopplöshet > En dag och min värld vändes upp och ner…

En dag och min värld vändes upp och ner…

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Avatar

    I slutet av Juni, några månader efter att min egen far lagts in för djup depression osv. Städat hela lägenheten av allt som han sparat, istället för att bry sig om oss barn när min mamma låg legat inne för självmord under många år (hon är bättre nu) så blev vi tvugna att fly efter att han hotat mamma till livet och oss andra som bodde hemma. Har nu bott i 6 månader eller mer i en sönder riven jourlägenhet med på något sätt skyddad identitet. Mamma har fixat skillsmässa och det är en dom på vem som ska få lägenheten som pappa vägrar lämna ifrån sig. I september fyllde jag år, 2 veckor efter jag fyllt år träffade jag en man på Tinder, ja jag träffade honom för sex och han träffade mig för sex. Men det slutade inte så, jag var okej med sex, men inte så våldsamt som det var. Först tänkte jag att det är normalt att det ska göra fruktansvärt ont i slidan. Kunde knappt gå. Somnade, vaknade upp med honom över mig och det gjorde ännu ondare. Jag var rädd, efteråt får jag frågan “Är du på din menscykel?” Jag svarade nej för det var jag inte. Det var blod på kondomen, det här var inte min oskuld. 3 gånger om hände detta under natten. Jag gick hem i smärta och mådde skit dåligt och tänkte att det bara var jag som tänkte för mycket på det. Gick till skolsystern och hon skickar mig till gynekolog. Gynekolog skickar mig till gynakuten. På gyn tar dom tester och alla tester gjorde så ont för mig. Dom hittade blåmärken på min kropp, rivsår där han hade gjort mig illa. Gick till polisen och dom är iskalla mot mig, och säger till mig att dom lägger ner fallet eftersom att jag gick hem till honom. Ja, jag gick hem till honom men det betyder väl inte att det var okej att han överfall mig, att han fortsatte fastän jag inte ville?

    Mamma försökte med självmord 2 veckor innan jul. Men hon har aldrig ångrat sig förr när hon försökt.

    Nu när lägenhets boende domen är klar snart…. känns det som att pappa kommer vinna och då bor vi andra ute på gatan för att han endast bryr sig om sig själv och vill hämnas på mamma. Pappa sa i somras i mitt ansikte att han vill skada mamma, fysiskt eller psykist.

    Nu har jag varit sjuk med urinvägsinfection, influensa, huvudvärd som varit ett helvete, PMDS, mens i snart 2 veckor, och häromdagen hade jag världens näsblod. Min youtube start sida är full av deprimerade videos. Jag kommer på mig själv att jag inte känner någon speciell känsla och är påväg att hoppa framför tåget. Min hud spricker och blir till sår. Psyk öppenvården tappar bort mig med övergreppet.

    Jag har en känsla som jag endast kan förklara och det är en form utav ensamhet, en tomhet som inte går att göra något åt. Jag har tappart bort mig själv, min barndom, min värld på en dag allt förändrades. Just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen…

    Avatar

    Usch vad jobbigt du har det. Du delar med dig av din upplevelser – det är jättebra för då kanske du får lite avstånd till allt jobbigt

    Ang våldtäkten så ska du kontakta kvinnojouren – tyvärr kan jag inte lämna ett nummer för den kan vara olika på olika orter. Dessutom ska du prata med våldsofferjouren så kanske de kan ge dig lite råd och stöd. Kvinnojouren är oxå kunniga i sådana här frågor.

    Har du någon kontakt på socialen – du kan alltid ringa till Socialen anonymt för att få råd av dem. På din text låter det som du är under 21 och då kanske de kan hjälpa dig på något sätt – kanske med ungdomslägenhet// KRAM

    Ps jag prenumererar på det här inslaget så jag ser om du skriver .

    Avatar
    Trådstartaren

    Usch vad jobbigt du har det. Du delar med dig av din upplevelser – det är jättebra för då kanske du får lite avstånd till allt jobbigt Ang våldtäkten så ska du kontakta kvinnojouren – tyvärr kan jag inte lämna ett nummer för den kan vara olika på olika orter. Dessutom ska du prata med våldsofferjouren så kanske de kan ge dig lite råd och stöd. Kvinnojouren är oxå kunniga i sådana här frågor. Har du någon kontakt på socialen – du kan alltid ringa till Socialen anonymt för att få råd av dem. På din text låter det som du är under 21 och då kanske de kan hjälpa dig på något sätt – kanske med ungdomslägenhet// KRAM Ps jag prenumererar på det här inslaget så jag ser om du skriver .

    Tack för svaret.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.