“Du väljer själv hur du vill må”

[Purple Qequmi]

Desto snabbare vi kan slå hål på denna myt och få elaka människor att sluta sprida den, desto bättre! Man väljer inte hur man ska må!

Vad ska vi göra åt alla elaka människor som vill få oss att tro att vi kan komma ur depression, missbruk, självskadebeteende, ångest, ensamhet etc etc bara vi bestämmer oss för det?

<3 det här kanske inte är så himla hoppingivande men jag tror sällan folk tänker efter så himla mycket när de försöker ge stöd till andra? jag kan inte tolka det på något annat sätt än att vissa bara går på vissa klyschor de hört och sedan slänger sig med det som låter bra i stunden?

ofta spelar det ingen roll heller vad exakt man säger utan det kommer nästan alltid någon och säger emot en. Hörde t ex idag en kvinna i en serie beklaga sig över att hon inte har några egna barn och kände sig ensam i det. Direkt då svarade hennes väninnor att hon inte alls var ensam “egentligen” eller “på djupet” och så var det igång. de osynliggjorde hennes upplevelse och genuina känsla av att känna sig ensam. Varför kunde de inte acceptera det hon säger och försöker bekräfta det bara, det förstår faktiskt inte jag?

Likadant kan det vara med mående, det är ofta många som vill berätta för en att man inte alls kanske mår så dåligt egentligen, “tänk efter nu”, kan folk säga. Man bara, jag har ju tänkt och känt efter – i flera år, och efter det förmedlar jag nu till er vad jag kommit fram till.

[Purple Qequmi]

Red Simyna skrev:

<3 det här kanske inte är så himla hoppingivande men jag tror sällan folk tänker efter så himla mycket när de försöker ge stöd till andra? jag kan inte tolka det på något annat sätt än att vissa bara går på vissa klyschor de hört och sedan slänger sig med det som låter bra i stunden? ofta spelar det ingen roll heller vad exakt man säger utan det kommer nästan alltid någon och säger emot en. Hörde t ex idag en kvinna i en serie beklaga sig över att hon inte har några egna barn och kände sig ensam i det. Direkt då svarade hennes väninnor att hon inte alls var ensam ”egentligen” eller ”på djupet” och så var det igång. de osynliggjorde hennes upplevelse och genuina känsla av att känna sig ensam. Varför kunde de inte acceptera det hon säger och försöker bekräfta det bara, det förstår faktiskt inte jag? Likadant kan det vara med mående, det är ofta många som vill berätta för en att man inte alls kanske mår så dåligt egentligen, ”tänk efter nu”, kan folk säga. Man bara, jag har ju tänkt och känt efter – i flera år, och efter det förmedlar jag nu till er vad jag kommit fram till.

Det är elakt! Hur kan vi slå oss fria från de elaka?

Tror att det är bra att prata och lyfta det, precis som vi gör här nu. Sedan tror jag att det är så att när personer menar på att man typ skulle vara ett hopplöst fall (för att “man väljer” att må dåligt), så är det oftast empatin tror jag som fallerat. Upplever det ytterst sällan vara så att hjälpen skulle vara så himla fantastisk och briljant och att den deprimerade skulle övh våga tacka nej till det. Går ju emot all logik. Som deprimerad är man ju desperat och sträcker sig efter minsta halmstrå. Oavsett om man vill ha och behöver emotionell eller praktisk hjälp kan jag faktiskt inte förstå heller hur motparten kan mena på att det är kört, det borde ju isf vara den hjälpsökande som isf har fog för att “ge upp” pga. utmattning och hopplöshetskänslor att ingen är så värst bra på att hjälpa. Det är fult alltså att tillskriva den hjälpsökande brister när det oftast är den som ska hjälpa som oftast saknar kompetens och värme, tänker jag.

[Purple Qequmi]

Red Simyna skrev:

Tror att det är bra att prata och lyfta det, precis som vi gör här nu. Sedan tror jag att det är så att när personer menar på att man typ skulle vara ett hopplöst fall (för att ”man väljer” att må dåligt), så är det oftast empatin tror jag som fallerat. Upplever det ytterst sällan vara så att hjälpen skulle vara så himla fantastisk och briljant och att den deprimerade skulle övh våga tacka nej till det. Går ju emot all logik. Som deprimerad är man ju desperat och sträcker sig efter minsta halmstrå. Oavsett om man vill ha och behöver emotionell eller praktisk hjälp kan jag faktiskt inte förstå heller hur motparten kan mena på att det är kört, det borde ju isf vara den hjälpsökande som isf har fog för att ”ge upp” pga. utmattning och hopplöshetskänslor att ingen är så värst bra på att hjälpa. Det är fult alltså att tillskriva den hjälpsökande brister när det oftast är den som ska hjälpa som oftast saknar kompetens och värme, tänker jag.

Bra skrivet! Ja de som ska hjälpa är oftast de som har “no clue”!

Faktiskt! Många som “ska hjälpa” verkar heller inte klara av t ex “negativitet” eller om man råkat låst sig fast vid något problem (för länge). Det är tydligen “mycket provocerande”, enligt vissa.

Tålamod verkar få förunnat. Det tror jag är a och o ifall man ska hjälpa någon. Att ha ynnesten att välja hur man mår är också ganska amerikaniserat. Ett ganska kyligt sätt att se på människor.

<3

[Purple Qequmi]

Hur vi ska göra oss fria från dessa elaka människor, det vill jag fortfarande ha svar på!

Egentligen är det nog bäst att hålla sin inre värld för sig själv och till personer man vet ger bättre respons?

Jag har ett bra exempel på detta. Min vän var en sådan tidigare som tänkte “ryck upp dig” när någon mådde dåligt. När sedan hon själv varit med om jobbiga saker som påverkar en mycket så kan hon själv se och förstå att det inte bara är att rycka upp sig.

 

Jag tror det är just så. Precis som vi inte kan känna någon annans känsla så är det svårt för dem att förstå vår när dem inte känner den själva.

 

Däremot så tror jag att det absolut viktigaste är att vi vågar prata om det och visa att vi mår dåligt.

[Purple Qequmi]

1. Anonym skrev:

   Jag har ett bra exempel på detta. Min vän var en sådan tidigare som tänkte ”ryck upp dig” när någon mådde dåligt. När sedan hon själv varit med om jobbiga saker som påverkar en mycket så kan hon själv se och förstå att det inte bara är att rycka upp sig. Jag tror det är just så. Precis som vi inte kan känna någon annans känsla så är det svårt för dem att förstå vår när dem inte känner den själva. Däremot så tror jag att det absolut viktigaste är att vi vågar prata om det och visa att vi mår dåligt.

2. Rätt åt henne!