DÖDLIG SVARTSJUKA

Hej allihopa.

Jag är 20 år gammal och jag känner mig så ensam om mina sjuka svartsjuka tankar. Finns det någon där ute som har som mig så skriv det så jag kan få känna att jag inte är ensam. Jag har en relation med min kille som jag träffade för ett år sedan och han har förändrat mitt liv. Han har hjälpt mig med min matte sista året på gymnasiet så jag klarade den och det är han som har gjort att jag har körkort idag, han gick kursen och sen har vi övningskört från dag 1. Han gjorde min förra sommar till den bästa sommaren. Jag fick åka lyx båt som jag aldrig har gjort i mitt liv. Nog om det jag vill bara anteckna att han gör allt för mig och är så trogen som det går att bli MEN ÄNDÅ säger jag elaka saker som jag inte menar och klandrar han att tittar på andra tjejer fast han inte gör det.

Jag klarar inte av att vara på en restaurang för så fort jag ser en ” fin ” tjej så säger att – Du kollar på henne jag vet att du kollar på henne. – Gå och ta henne istället för mig, gör det jag vet att du vill.

Hur kan man säga något sånt där när jag egentligen inte vill. Jag förstår inte vad det är för fel på mig.

Ett tillexempel var när han skulle till sin killkompis examen och då far alla tankar i mitt huvud undra om det är någon snygg tjej, har han en syster, allt möjligt och sen när han är där måste jag alltid skriva- är det tjejer där.

Jag mår så dåligt över mina tankar.

Vi var utomlands för en vecka sedan och då också ska jag få tankar och bete mig illa fast jag själv känner mig fin och vi ligger på stranden och det kommer  två ” barn ” i 16årsålders och bara för det är tjejer så säger jag – Du kollar på dom jag vet att du gör det , ta dom usch. Dom är barn och inte min kille är 28 år varför skulle han vilja ha dom. Det är så sjukt att jag kan tänka det. Jag förstår inte. Jag kan inte ligga kvar där för då jag tror han kollar på dom så vi måste gå därifrån. Varför kan jag inte vara normal? Jag vill bara att han ska älska mig och att vi ska vara med varandra och ha det bra men det verkar inte gå. Vad ska jag göra kan någon hjälpa mig? Jag har sån dålig syn på tjejer så det finns inte. Varje tjej stör mig  som jag ser när jag och min partner är någonstans.

Jag tycker det är jättejobbigt att han har tjejer på instagram men han gillar ingeting på bilder och är knappt inne men när han väll är inne och ska se intastory och jag ser att det är någon som har lagt upp en träningsbild så kan jag säga  – mm du kollade på henne, tycker du hon är snygg och vad ska han svara? Han svarar såklart nej men undra vad han tycker egentligen.

Jag klarar inte av att han har en tjej kusin för det är bara för att hon ser ” bra ut ” och då tror jag att om dom träffas så kommer han göra något med henne och tycka hon är snyggare än mig.

Detta är några av mina sjuka tankar och jag skäms att jag har skrivit ut det här och jag att jag känner mig annorlunda och att jag inte förstår att man kan ha såhär sjuka tankar. Snälla hjälp mig att hitta ett sätt att bli bättre och om någon har liknade tankar som mig för jag behöver höra allt nu för att inte känna mig ensam.

 

Hej! Du är inte ensam. Här är en som kände exakt likadant när jag var lika gammal som dig. Det är extremt jobbigt, jag vet. Man fattar liksom inte varför man känner så och man vet ju att det egentligen inte är så.

Jag kan tyvärr inte ge dig några svar på hur man blir av med sina dumma tankar rakt av, men en sak jag kan säga dig är att det blir bättre med åren. Det har det i alla fall blivit för mig, jag är 26 nu och har ett välfungerande förhållande med min nuvarande pojkvän. Däremot kan det absolut komma upp ”gamla, dumma” tanker ibland. Men numera förblir det just bara en tanke, och eskalerar inte till nånting mer än så. För tankar kommer man alltid ha, de kommer och går. Försök att lära dig att hantera dina känslor (jag vet, det är skitsvårt) och gå kanske till en terapeut där du får stöttning och en chans att reda ut roten till problemet.

Jag tror själv att det i grund och botten handlar om tillit, att våga älska någon annan och våga älska sig själv framför allt.

Jag skulle tro att det kommer bli bättre med tiden för dig. För min del känns det som något jag ”växte ifrån” lite under åren. Som en period i livet som varade och tog slut, men som fortfarande kan spöka ibland. Men kom ihåg att såna tankar oftast beror på en ogrundad rädsla som sällan stämmer överens med verkligheten. Det är alltså oftast ingen fara! <3

DÖDLIG. Ja! Jag känner igen mig. Det är som ett spegelland eftersom det bara är tjejer jag själv tycker är fina jag reagerar på. Har du tänkt på det så? För mig har det gått så långt att jag så gott som gett upp att försöka älska mig själv, för det är det som är nyckeln, att lita på och älska sig själv. Jag har sagt och gjort så avskyvärda saker. Det kan bli jobbigt för den som indirekt blir inblandad i förhållandet. Jag känner att det är som ett dödligt gift för jag hatar mig själv mer för varje gång och nu känner jag mig inte värdig min partners kärlek. Jag tänker i banor som att det är bäst och enklast om jag faktiskt försvinner helt och begår självmord. Ingen mer drama.

Gör dig själv till din prio 1 och försök att inte måla in dig i hörn och hota med att göra ditt liv sämre. Snygga tjejer finns överallt så det kommer man inte undan, som vi svartsjuka märker alltför väl!

Anonym skrev:

Hej! Du är inte ensam. Här är en som kände exakt likadant när jag var lika gammal som dig. Det är extremt jobbigt, jag vet. Man fattar liksom inte varför man känner så och man vet ju att det egentligen inte är så. Jag kan tyvärr inte ge dig några svar på hur man blir av med sina dumma tankar rakt av, men en sak jag kan säga dig är att det blir bättre med åren. Det har det i alla fall blivit för mig, jag är 26 nu och har ett välfungerande förhållande med min nuvarande pojkvän. Däremot kan det absolut komma upp ”gamla, dumma” tanker ibland. Men numera förblir det just bara en tanke, och eskalerar inte till nånting mer än så. För tankar kommer man alltid ha, de kommer och går. Försök att lära dig att hantera dina känslor (jag vet, det är skitsvårt) och gå kanske till en terapeut där du får stöttning och en chans att reda ut roten till problemet. Jag tror själv att det i grund och botten handlar om tillit, att våga älska någon annan och våga älska sig själv framför allt. Jag skulle tro att det kommer bli bättre med tiden för dig. För min del känns det som något jag ”växte ifrån” lite under åren. Som en period i livet som varade och tog slut, men som fortfarande kan spöka ibland. Men kom ihåg att såna tankar oftast beror på en ogrundad rädsla som sällan stämmer överens med verkligheten. Det är alltså oftast ingen fara! <3

 

Att få vakna upp och se att någon faktiskt har svarat min text går inte att beskriva hur skönt det är för mig att jag inte är ENSAM längre.  Jag trodde att folk kan vara svartsjuka men inte såhär som mig , för mig känns svartsjuka som ett svarthål och att den dödar en inifrån.

Vi tjejer måste våga prata mer om svartsjuka, det pratas/skriver för sällan om det. Folk måste få höra att dom inte är ensamma och få skriva sina ” sjuka ” tankar som vi som lider av svartsjuka kan förstå. Jag önskar att vi kan sprida det här ämnet dödlig svartsjuka så andra kan få dela sina tankar så sprid gärna vidare.

 

Ja det med åldern kan stämma och om den gör det för mig så kommer jag tacka min psykolog/överläkare för det. Det har sagt till mig att allt handlar om en mognad process och att vissa personer mognar snabbare än andra och vissa långsammare och överläkaren jag var hos när jag skulle utreds sa till mig – Det handlar om din ålder, att du är inne i mognad process som går långsammare. Så det var skönt att få läsa att du skriver att för dig var det bättre med tiden. Så TACK att du svarade mig och fick mig att känna mig bättre!

Ja tankar kommer alltid att finnas. Det är bara så för man tänker ju hela tiden och även när man tror att man inte ” tänker ” så gör man det. Så att tankar kommer är något man får jobba med, det handlar bara om att hitta rätt sätt att hantera dom. Antingen får man en tanke och släpper den eller så eskalerar den. Det är det man måste jobba på.

Ja och det är just det som jag har svårt med att älska mig själv. Jag tror jag aldrig har gjort det. Jag förstår inte hur man älskar sig själv. Jag tänker skriva ett inlägg om ” HUR ÄLSKAR MAN SIG SJÄLV” som du kan gå in och läsa. Tack för alla fina ord och att du tog din tid för att svara just mig<3

 

 

 

Anonym skrev:

DÖDLIG. Ja! Jag känner igen mig. Det är som ett spegelland eftersom det bara är tjejer jag själv tycker är fina jag reagerar på. Har du tänkt på det så? För mig har det gått så långt att jag så gott som gett upp att försöka älska mig själv, för det är det som är nyckeln, att lita på och älska sig själv. Jag har sagt och gjort så avskyvärda saker. Det kan bli jobbigt för den som indirekt blir inblandad i förhållandet. Jag känner att det är som ett dödligt gift för jag hatar mig själv mer för varje gång och nu känner jag mig inte värdig min partners kärlek. Jag tänker i banor som att det är bäst och enklast om jag faktiskt försvinner helt och begår självmord. Ingen mer drama. Gör dig själv till din prio 1 och försök att inte måla in dig i hörn och hota med att göra ditt liv sämre. Snygga tjejer finns överallt så det kommer man inte undan, som vi svartsjuka märker alltför väl!

GUD VILKEN LÄTTNAD ATT JUST DU HAR SKRIVIT ATT DU KÄNNER IGEN DIG. Att någon faktiskt skriver den känner igen sig gör mig helt mållös. Tänk att man inte är ensam om det fast man går runt och tror att man är det. Tänk hur många mer personer där ute som också känner som vi. Vi måste sprida detta och hjälpa varandra<3

Nej jag har inte tänkt på det men nu när du skriver det så känner jag att det kanske så det är. Ett spegelland. WOW. vi har ordet på det. NEJ du har inte gett upp ska jag säga varför? För att just du har tagit din tid att svara mig och skriva att du känner igen dig är ett hopp om att du kan älska dig själv för du hjälpte mig och känna mig inte ensam. Du menar att du har sagt elaka saker som du inte trodde att du kunde säga? TRO MIG det har jag också gjort och jag har gjort saker som inte kan glömmas men TRO MIG alla gör fel och det är inte ditt fel att du gör det. Det är din mognad att göra. Jag tror vi kommer förstå en dag att det vi går igenom kommer vara en lärdom för livet och kunna hjälpa andra. Jag känner också som dig att man inte är värd sin kärleks partner men du måste tänka att han är med dig för en anledning. Jag är 20år och min partner är 28år. Han behöver inte ha en liten tjej som mår dåligt och inte kan rå för det men HAN stannar för att han ser hopp för mig och att han äskar dig och det skulle jag säga att din partner också gör.

Skriv inte så om dig skriv hellre att du tycker att du inte förtjänar att må som du gör och varför du ska lida av svartsjuka och varför du inte kan älska mig själv. För livet har en mening. Du kom hit och du ska inte ge upp. Du hjälper mig att skriva att jag  ska prioritera mig själv först och att inte hota andra att göra mitt liv sämre, bara där visar du att du kan hjälpa andra och dig själv.

Snygga tjejer finns och vi är en av dom, right?<3

 

Jag har också problem med svartsjuka, som grundar sig i ett tidigare dåligt förhållande. Där fick jag höra att jag borde se ut på ett visst sätt och att jag får “lära mig hantera saker”, dvs vara okej med att han t.ex. sov över hos tjejkompisar, var ute och festade med dem utan att höra av sig osv. Total brist på respekt och faktiskt inte konstigt att man började hata sig själv och känna sig otillräcklig och svartsjuk på andra.
I mitt nuvarande har jag samma problematik, men jag kan prata om det på ett helt annat sätt med min partner och han har snarare inställningen att han vill hjälpa mig. Vi har dock fortfarande mycket problem och i början gillade han en hel del bilder på instagram. (nakenbilder, lättklädda bilder på tjejer etc)
Det är förhoppningsvis slut med det nu, men det har tyvärr eskalerat i en värre svartsjuka där jag t.ex. ifrågasätter relationer. Är så less på att aldrig kunna känna tillit i ett förhållande. Du är inte ensam om din svartsjuka och som du säger, det behöver pratas mer om det.