Hem > Forum > Hopplöshet > Det finns ingen väg ut.

Det finns ingen väg ut.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Panik. Jag känner mig trängd. Inträngd i ett hörn. Väggarna kommer närmare. Jag har ingenstans att fly. Fången.

    Ett blodprov som togs av psykiatrin visar att jag använder mer alkohol än en ”vanlig” människa. Efter ytterligare några tester var deras bedömning att jag har ett riskbruk. Ok. Ok. Jo, jag har ju använt mer alkohol de senaste månaderna för att döva ångesten, fly från mig själv och mitt liv. Jag har vid otaliga tillfällen bett om hjälp för min ångest. Jag har bland annat önskat riktad terapi och medicin tills dess att jag får den terapi som jag behöver. Psykiatrin skrev ut medicin som fungerade i kanske ett år. Ångesten var under kontroll. Men ingen terapi för själva ångesten. På ett läkarbesök hade man plötsligt kommit fram till att medicinen är vanebildande och jag borde sluta med den. Fortfarande ingen terapi eller andra verktyg för att hjälpa mig att hantera min ångest. Får utskrivet lergigan som inte hjälper mig men däremot ser den till att jag är deckad i ett dygn. Lyfter problemet och får lergigan med koffein i. Samma sak. Ingen ångestlindring, bara sövande. Påtalar problemen igen och igen. Får ångest som gör mig suicidal och när jag ringer till psykiatrin och ber dem hjälpa mig, får jag till svar att de tryggar upp mig i min ångest.  Det är den meningen jag får. Ingen hjälp. Så för mig har alltid alkohol och destruktivt sex varit mest ångestdämpande(förutom medicin). Jag är i ett samboförhållande och vill verkligen undvika att vara otrogen, så då återstår bara alkoholen. Jag har druckit mer än vanligt. Läkare föreslog alkohol och drogmottagningen. Och jag har sagt att jag ska fundera på det. Men så kom det obehagliga beslutet. Min samtalskontakt säger nu att det är ett krav att jag ska gå på alkohol och drogmottagningen. Går jag inte så kommer jag avslutas från psykiatrin…Jag får ju panik…Ska de ta bort min adhdmedicin? Ska de ta bort mina antidepressiva? Då hamnar jag  direkt i den svarta avgrunden och blir suicidal, så är det alltid när min medicin förändras. Och ska jag då sluta med den? Det vågar jag inte ens tänka på. Min samtalskontakt och alla andra insatser kommer avslutas om jag inte bokar tid på alkohol och drogmottagningen, samt visar på nästa blodprov att jag slutat dricka. Jag vill inte skylla på någon, men när allt som fungerande mot ångesten togs ifrån mig, så hamnade jag i ett osunt drickande. Och nu ska jag straffas för att jag inte har andra strategier för att dämpa ångesten än att vara destruktiv.

    Låter som ett vanligt moment 22 i vården, tyvärr.

    På alkohol-och drogmottagningen kan det finnas hjälp att hitta andra verktyg för att komma tillrätta med ångesten.

    Det finns hjälp men tyvärr tar det energi att leta sig fram till rätt mottagning/person som passar för dig.

    Det du skrivit i ditt inlägg är tydligt och välformulerat. Kan du ta med det eller skicka till din mottagning ? Ibland förstås en skriven ”förklaring” enklare.

    Ge inte upp hoppet!

    Jag hade inget stort förtroende för psykiatrin innan men efter att ha läst ditt inlägg har jag noll.

    Jag ger upp tanken på att bli ”frisk”.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.