Det är så jävla tungt nu

Hej

Vet inte ens vart jag ska börja, kan inte komma på när jag började må såhär. Inatt självskadade jag mig själv igen, vet att det inte löser något men fan, det är som ett tjock täcke av gråa jävla moln just nu och ingen sol lyser igenom. Tänker på mina barn, att det är synd om dom som har en morsa som mig. Som självskadat, som tänker på döden, som bara vill ge upp. Känner mig oälskad, värdelös, utanför och allmänt dålig i jämförelse med andra.

Jag har så svårt att se just nu vad som triggar mina självmordstankar. Är det dom stundande samtalen med familjerätten gällande boende för dottern? Det sliter mig itu, tanken på att förlora henne. Är det bara att jag är dålig, en dålig mamma, dålig partner?

Men just nu är det tungt, jävligt grått. Kan inte sluta gråta heller just nu. Inte ens att gosa ner sig och snusa min son i nacken hjälper, han förtjänar ju nån bättre än mig eller hur?

Hej! Jag är rätt oduglig egentligen.

Men jag kan förstå dina problem, och jag kan förstå hur det känns.

det gråa molnet, den färglösa världen. Men denna värd får färg igen, ljuset kommer 🙂

Självmords tankar är rätt normalt, speciellt om man ställer mycket krav på sig själv. Ännu värre när det känns som världen/samhället dömmer en också.

Jag är bipolär så jag sover inte, men jag vet att jag gråter när jag sover dåligt, vet att hopplösheten är som värst då.

Äter jag dåligt så blir det likadant. Oavsett om jag är lycklig eller ej.

Så får att vara stark för de som behöver mig så måste jag sköta sömn och mat, annars har jag jag inte ork att hantera världen.

just nu behöver ingen mig, förutom kanske någon online – då får man stanna uppe 🙂

🙁 Så sorgligt att läsa, jag lovar att du är värd någonting. Jag slår vad om att du säkert är en jättefin människa, mamma och partner. Samtidigt känner jag igen dina känslor. Det brukar vara svårt att se sitt eget värde när man klandrar sig själv om och om igen för gamla misstag eller ger sig själv än mer skuld. Jag hoppas det blir bra för dig <3