Del 2: Vad känner jag egentligen?

Anonym skrev:

Försök att tycka om din kropp dom den är vet att det inte är lätt, men du har bara en kropp som du ska leva med hela livet….Ät vanlig mat när du är hungrig och unna dig något onyttigt ibland om du vill det. Ha inget dåligt samvete för det. Om du trivs med det kan du slå ihop frukost och lunch när du går upp senare på morgonen, som du skrev. Men hoppa inte över fler måltider. Gör bara sånt du orkar sätt ingen press på dig själv!Försök istället bara njuta av sommaren då gott det går. Gör något helt utan prestation. När jag hör om unga människor blir jag alltid lika ställd över hur prestations inriktade de är! När jag var ung var det helt annorlunda.Var man trött och behövde vila gjorde man det. UTAN dåligt samvete. Och det fanns inte lika stor press att lyckas med allt man tar sig för. Sommaren har alltid betytt bad och utflykter för mig. Och jag försöker leva så nu oxå, det är iaf inget som kostar och det finns ingen stress.Försöker leva helt och hållet här och nu. Då mår jag som bäst.

Jag tror inte att jag kan dra hela min livshistoria här och nu, men det är bland annat mobbning som ligger bakom mitt kroppshat. Jag försöker inte tycka om min kropp, för det kommer jag aldrig göra, jag försöker acceptera den som den är. Kommer jag längre än att jag i alla fall tycker den är okej får det bli bonus. Jag har nog egentligen inte problem med att just äta, bara det att jag inte orkar gå och laga mat eller gå och äta, och då blir det att jag inte gör det vilket får mig att tänka mer på vikt och utseende. Så jag försöker att verkligen inte hoppa över några måltider för jag vet att det bara triggar ätstörningar. Jag kan inte direkt slå ihop frukost och lunch heller, utan måste äta min vanliga frukost men kan äta lunchen direkt efter så att det typ blir en brunch men ändå inte. Är inte allt flexibel i mina rutiner…

Jag gillar varken tårta, godis, kakor eller läsk och känner inget behov av att pressa i mig själv det då. Så jag tänker faktiskt inte så mycket på vad jag äter och om det är nyttigt eller inte för jag har intalat mig själv i att det “värsta” äter jag ändå inte…

Jag vet att vi är väldigt prestationsinriktade idag, jag höll på att knäcka mig själv i höstas för att jag hade för höga krav på mig själv i skolan och inte visste vad jag skulle göra av mig själv. Såg absolut ingen anledning till livet mer än att prestera på högsta nivå hela tiden, men tack och lov har jag nog kommit ifrån det där liiiiiite nu i alla fall. Jag har nästan dåligt samvete hela tiden, på ett eller annat sätt. Mest för att jag aldrig orkar något och bara vill vila efter minsta lilla. Det är jättetråkigt och jag ser det verkligen inte som något positivt att det är så här i dagens samhälle – speciellt som folk går in i väggen som på löpande band.

Jag är mer stressad på sommaren än vintern, trots att jag hatar snö och kyla så finner jag någon trygghet i att ha på mig alla kläder och inte behöva visa min kropp. På sommaren är det för varmt för att ha långärmat och långbyxor och det betyder att jag behöver visa min kropp så mycket mer – vilket jag inte alls gillar. Jag tror inte att jag har visat mig själv i badkläder på 4-5 år, för det betyder ju att jag ska visa min kropp – som jag hatar och bara inte kan acceptera. Så tyvärr är jag rätt begränsad när det gäller utflykter, speciellt till badstränder och andra badställen… 🙁

Imorgon åker jag iväg. Det blir nog en bra resa trots allt. Men jag har ju lagom med ångest inför resan ändå… undrar tex hur det ska bli med sömnen, hur jag ska må, om jag ha mycket ångest osv. Men jag hoppas att det kommer gå bra i alla fall. Är ju lite taggad på det så helt katastrof blir det nog inte 🙂

För typ två månader sedan gjorde jag ett skälvskattningstest på bup som bar för GAD. Skattade endast 4 poäng ifrån max och i veckan sa läkaren att hon var osäker på om jag verkligen har GAD… trots all min ångest och endast 4 poäng från max för ca 2 månader sen. Så i veckan gjorde jag om skattningstestet och denna gången skattade jag 3 poäng ifrån max, så det är ingen diskussion om att jag har GAD. Undra vad läkaren fick tanken på att jag inte har det ifrån? 🤨 Hur som helst, nu står det med i journalen också och det är la alltid något positivt, I guess 🤷🏽‍♀️

Jaja, jag borde sova. Men har som vanligt jättesvårt att komma ner i varv och sova… vet inte riktigt vad jag ska göra. Tvekar mellan att sätta mig ute en stund och bara ta det lugnt, eller lägga mig i sängen igen. Men det är så fruktansvärt varmt inne (och ute med för den delen)…

Vad tråkigt att du inte gillar din kropp! Det är jobbigt att höra för själv vet jag att först många år senare inser man att kroppen man hade som ung var fin…och hur tråkigt det är att man inte insåg det då!Själv minns jag att liten rumpa var ett “måste” när jag växte upp och att jag dolde min med med långa skjortor och tröjor som räckte en bra bit ner till låren.Jag minns hur jobbigt det var på stranden.Nu inser  jag att jag var långt ifrån tjock men att jag hade fina former som jag ser idag att tjejer t.om strävar efter att få när de tränar på gymmet. Men då tyckte jag att det var hemskt…Så sorgligt och jag blir så arg på mig själv när jag vet vad jag gick miste om bara för jag trodde jag var ful.Jag skulle vara superglad om jag såg ut så nu…men trots att jag inte är perfekt badar jag numera men trängs inte på badstränder. Badandet på sommaren älskar jag och vill aldrig vara utan. De är så kort tid det varar. Jag avskyr kläder som sitter åt som byxor , det enda jag behöver nu är att dra på mig en tunn klänning och lätta skor och går ut….Det är så befriande! På vintern hinner det bli mörkt innan jag hittat allt jag måste ta på mig för att inte frysa..nu kommer jag iaf ut oftare och rör på mig. Är ofta så energi lös att klä mig blir jobbigt,särskilt om det är flera plagg som ska passas ihop.

Anonym skrev:

Vad tråkigt att du inte gillar din kropp! Det är jobbigt att höra för själv vet jag att först många år senare inser man att kroppen man hade som ung var fin…och hur tråkigt det är att man inte insåg det då!Själv minns jag att liten rumpa var ett ”måste” när jag växte upp och att jag dolde min med med långa skjortor och tröjor som räckte en bra bit ner till låren.Jag minns hur jobbigt det var på stranden.Nu inser jag att jag var långt ifrån tjock men att jag hade fina former som jag ser idag att tjejer t.om strävar efter att få när de tränar på gymmet. Men då tyckte jag att det var hemskt…Så sorgligt och jag blir så arg på mig själv när jag vet vad jag gick miste om bara för jag trodde jag var ful.Jag skulle vara superglad om jag såg ut så nu…men trots att jag inte är perfekt badar jag numera men trängs inte på badstränder. Badandet på sommaren älskar jag och vill aldrig vara utan. De är så kort tid det varar. Jag avskyr kläder som sitter åt som byxor , det enda jag behöver nu är att dra på mig en tunn klänning och lätta skor och går ut….Det är så befriande! På vintern hinner det bli mörkt innan jag hittat allt jag måste ta på mig för att inte frysa..nu kommer jag iaf ut oftare och rör på mig. Är ofta så energi lös att klä mig blir jobbigt,särskilt om det är flera plagg som ska passas ihop.

Jo jag vet, får ofta höra att jag borde gilla min kropp för hur den är och sluta med mina självskadebeteenden. Men det går inte. Jag kan inte gilla den. Jag hatar den och tycker att den är ful. Har fortfarande kroppskomplex och vad mobbarna sagt åt mig finns fortfarande kvar i mitt huvud…

Jag badar inte alls. Klarar inte av att visa min kropp på det sättet. Jag vet att det troligen bara är jag som tänker på det, men jag känner ändå så och ingen kan ta bort mina känslor. Jag avskyr också kläder som sitter åt – för att det visar mina kroppsformer. Så jag undviker allt sånt med och det är ofta jättesvårt för mig att hitta kläder jag åtminstone är okej med… jag brukar också ofta vara energilös och trött så jag är inte ute och rör på mig speciellt mycket. Dock borde jag för motion är ju alltid bra. Men liksom… vad ska en göra när en inte orkar ☹️

Åh jag är sååå trött. Har nu varit 2 dagar i Finland och är här med en släkting och det är så tröttande. Det är så mycket nya personer överallt och folk jag ska socialisera med osv. Och det är såååå jobbigt. Jag blir sååå trött av detta men samtidigt är det kul.

Jag vet inte vad jag tror egentligen, men har i alla fall hittat en till av syskonen jag aldrig fick 😍

Dock förföljer ångesten mig, och orkeslösheten och depressionen med… 🙁

Usch. Jag orkar inte. Det har varit två sååå intensiva dagar hittills och jag har verkligen inte fått den vila jag ”behöver”. Jag förstår inte varför mitt behov av vila är så himla stort??? Nu är jag i alla fall inte där jag var igår. Vi åkte vidare. Men jag är helt slut. Att vara så här intensivt med människor är så jobbigt och jag förstår inte hur jag ska orka med 1v till… 😖

Jag vill sova men jag kan inte sova när jag inte är hemma. Det är så mycket svårare. Så trots sömnmedicinerna så kan jag inte sova nu heller… jag behöver vila. Jag behöver sova. Jag vet inte hur jag ska överleva och känner mig allmänt negativ just nu. Jag vill typ åka hem nu bums. Jag blir alltid sån här när jag är extremt trött och bara tom inom mig…

Antagligen  behöver du mkt vila för att du sover för lite på nätterna. Kan det vara så?För mig är det svårare att sova på sommaren när det är ljust.Spelar ingen roll om det är fördragna gardiner.Lägger mig senare oxå.Sedan är du på en ny plats och träffar olika människor hela tiden.Då är det inte konstigt att du blir övertrött och måste vila.Jag har själv problem med många olika människor.Lättare Att träffa en åt gången kortare stunder. Sedan måste jag smälta allt helt ensam på en trygg plats ( helst i mitt hem) och i tystnad. Annars blir jag superstressad!

Anonym skrev:

Antagligen behöver du mkt vila för att du sover för lite på nätterna. Kan det vara så?För mig är det svårare att sova på sommaren när det är ljust.Spelar ingen roll om det är fördragna gardiner.Lägger mig senare oxå.Sedan är du på en ny plats och träffar olika människor hela tiden.Då är det inte konstigt att du blir övertrött och måste vila.Jag har själv problem med många olika människor.Lättare Att träffa en åt gången kortare stunder. Sedan måste jag smälta allt helt ensam på en trygg plats ( helst i mitt hem) och i tystnad. Annars blir jag superstressad!

Jo, troligen. Har ju jättesvårt att sova. Sedan Maj har jag fått ändrad sömnmedicin 3 gånger… så jag har aldrig liksom vant mig vid något. Vilket är lite jobbigt också :(. Jag tar jättemycket tid på mig att vänja mig vid något nytt. Min hjärna kan ny hantera nya saker så bra.

Att det är ljust ute är ett helvete enligt mig. Det är fortfarande ljust kl 23 och det betyder att min hjärna tror att det är dag så jag har neddragna persienner, fördragna mörkläggningsgardiner och sån där whatever-det-heter sak på ögonen. Ögonbindel..? Behöver ha det helt mörkt för att kunna sova och jag lägger mig också senare nu när det är så ljust. Men ibland fixar jag inte att ha ögonbindel, har kontrollbehov och ibland är behovet att ha kontroll större så då sitter den (som på dagen) på mitt gosedjur jämte mig istället.

Jo precis. De senaste dagarna har jag inte haft någon möjlighet åt vila knappt. Har varit med en blind släkting och hon har behövt prata hela tiden, tex så fort man rör sig frågade hon ”vad gör du nu?” osv så det var liksom att säga ”nu går jag och hämtar ett glas, och sen en filt” osh iomed att hon inte såg. Det gjorde att jag behövde vara mer social och blev tröttare och så fort jag la mig någon stans själv kom hon efter – trots att både jag och mamma sa att jag behövde vila. Samma här. Jag har så mycket enklare att träffa folk en och en i kortare stunder och behöver vila efteråt i tystnad. Kanske säger man att man behöver smälta intrycken? Behöver i alla fall vila i tystnad för att orka mer sen.

En till grej som är jobbig är att nu sover jag och min familj i samma rum, det är kaos för mig för att jag och min bror kan inte dela rum. Vi är för olika och jag blir så trött av detta. Vilket bara gör mig sur och irriterad hela tiden = inte kul för någon. Alla blir sura för att jag är sur, jag får dåligt samvete för att alla andra blir sura, ingen vill vara med mig och jag vill inte vara med någon osv…

Förstår att det är jobbigt att förklara allt för den blinda släktingen!Det verkar som folk har svårt att förstå att man behöver vila. Själv känner jag mig alltid trött i sällskap och är rädd att folk tror jag är ointresserad.Jag kan försvinna i tankar efter ett tag och då ser det säkert ut som att jag tycker de är tråkiga… Nu är jag mest ensam och har inte familj och släkt, så det är inte så ofta jag ställs inför utmaningar av det slaget. Det var när jag jobbade isåf,men har slutat på jobbet nu.Den enda jag pratar med är min partner som jag träffar några ggr i veckan. Jag kan vila när jag vill men det blir ofta ensamt oxå, även om det är skönt att ha så mkt frihet som jag har. Vet inte hur jag skulle stå ut annars…Ja, kom ihåg att du skrev om att du delade rum med din bror och att det var jobbigt. Det kan jag förstå!

Anonym skrev:

Förstår att det är jobbigt att förklara allt för den blinda släktingen!Det verkar som folk har svårt att förstå att man behöver vila. Själv känner jag mig alltid trött i sällskap och är rädd att folk tror jag är ointresserad.Jag kan försvinna i tankar efter ett tag och då ser det säkert ut som att jag tycker de är tråkiga… Nu är jag mest ensam och har inte familj och släkt, så det är inte så ofta jag ställs inför utmaningar av det slaget. Det var när jag jobbade isåf,men har slutat på jobbet nu.Den enda jag pratar med är min partner som jag träffar några ggr i veckan. Jag kan vila när jag vill men det blir ofta ensamt oxå, även om det är skönt att ha så mkt frihet som jag har. Vet inte hur jag skulle stå ut annars…Ja, kom ihåg att du skrev om att du delade rum med din bror och att det var jobbigt. Det kan jag förstå!

Ja det är nog svårt för folk att förstå hur stort behov av vila vissa människor har. Jag blir också så trött, men jag försöker att inte bry mig om ifall jag anser att jag är ohyfsad, jag orkar inte och är ändå helt slut efter sociala grejer. Inbillar mig i att jag kan skylla på att jag är ett barn… 16 årigt barn 😂. Så därför har jag ”rätt” att vara ohyfsad och inte veta hur man ska bete sig…

Jag tror inte att jag försvinner i mina tankar, avbryts i dem hela tiden så fort någon säger något, utan allt blir mer en enda deg i mitt huvud. Däremot kan jag försvinna in i mobilen och titta på tex sociala medier eller något liknande. Men det är fortfarande väldigt lätt att distrahera mig och få min uppmärksamhet bort från mobilen.

Jag ställs väl inför sånt här varje dag typ, i skolan är det ju inte en lugn och tyst miljö direkt. Så är det något som inte intresserar mig något vidare har jag jättesvårt att komma igång och få någon koncentration. Men om det intresserar mig kan jag koncentrera mig, dock är jag fortfarande väldigt lättstörd. Jag gillar lugna och tysta miljöer, där trivs jag som bäst.

Det låter skönt att ha det som dig och att kunna vara ensam såpass mycket! I telefon bestämmer man ju själv om man vill/orkar svara – annars är det ju bara att stänga av ljudet/låtsas att man inte ser. Jag har tex ALLTID av ljudet på min mobil, fixar inte att ha det på. Det kommer ju så mycket notiser hela tiden och plingandet stressar sönder mig…

Jag ogillar verkligen min känslighet för intryck ibland. Speciellt när jag är trött, för då blir det ännu värre.

Idag skulle vi gå till en restaurang men eftersom den var full så behövde vi vänta i entrén en stund. Precis jämte var lekhörnan där alla barn lekte och hade jättekul, men jag fick panik istället och behövde gå ut och vänta. Det blev för mycket, jag vet inte varför. Kanske för att det var mörkt, stökigt (dvs mycket ljud) och ”trångt”… jag ogillar detta och det är ju inte kul för någon när jag inte kan vara med. Men att inte gå ifrån gör det bara värre, då blir jag helt slut istället och blir arg/irriterad för absolut minsta lilla vilket gör det tråkigt för alla.

Jag passar inte in på vardagliga platser.

Jag behöver inte tänka så mkt på telefonen, det är ingen som ringer. Det är i princip bara killen som hör av sig varje dag. Oftast på mess.Orkar inte alltid svara på alla direkt. För övrigt är telefonen tyst. Har inget ljud på notiserna. Har bara podcasts och nyheter som notiser. Kan tänka mig att det är jobbigt i tex köer, går ju inte att ändra sig om man står där och ska till och äta på restaurang. Mycket är störande i sådana miljöer. Usch ja, det är mkt oväsen även när jag gick i skolan,trots att det är “100 år sen”…gillar oxå lugn och tystnad. När jag var ung klarade jag dock vissa störiga miljöer om det var sånt jag valt, tex konserter och klubbar.