Del 2: Vad känner jag egentligen?

Idag lär definitivt bli en jobbig dag… vaknade på fel sida men är i alla fall på väg till skolan. Men jag håller på att bli tokig, alla ljud – oavsett hur små de är – tar lika stor plats i mitt huvud och jag kan inte koncentrera mig på något alls. Det ska bli intressant att se hur denna dagen slutar, troligen slutar den med att jag inte kan sortera några ljud (lär bli värre i skolan när alla pratar i korridoren osv) och att det blir för mycket och att min hjärna helt ”stänger av sig” och att jag börjar gråta… kul. Eller inte.

Men än så länge har det i alla fall gått okej… tack vare öronproppar. Har haft de i hela morgonen för att hjälpa hjärnan att sortera bort mindre ljud. Men det går ju inte att ha dem i skolan. Detta är sååå jobbigt, mitt kontrollbehov vill ju höra precis allt och lägga märket till precis allt, men min hjärna orkar inte. Så nu har jag världens ångest över att eventuellt missa saker, samtidigt som jag har sjukt mycket ångest inför den här dagen då vi ska göra några nya saker jag aldrig gjort innan…

 

Men mina föräldrar har i alla fall pratat med skolan. De ville sätta upp ett möte med rektorn, mentor, mina föräldrar, mig och studievägledaren. Och de verkade inte dömmande och som om jag bara verkade lat heller, vilket är jätteskönt. För det är ju inte alls lathet det handlar om!

What??? Skojar du eller..rosa till tjejer och blått till killar? 2019? Herregud, sånt håller man väl inte ens på med för bebisar längre!   Jag trodde, i min enfald, att skolan är skyldiga att vara könsneutrala nuförtiden.Måste vara en väldigt konservativ skola!Det där med färger och kön är så enfaldigt, jag fattar det inte! Och ja, varför inte ha “neutrala” färger så blir det inte så viktigt med att förknippa färg med kön. Att du var tvungen att förklara dig i en diskussion om detta är absurt, trodde det var självklart att man inte tänker så längre.De borde skämmas…

Jobbigt att vilja höra allt och samtidigt vilja stänga av…jag åkte buss idag i ca 45 min och det var jobbigt med alla som pratar, sätter sig bredvid, en del tar jättestor plats, är väldigt överviktiga,  en del luktar…jag mår så dåligt av folk som verkligen luktar mycket och tar plats.är ju inte “fint” att känna så, men vad gör man när man verkligen mår illa av det…😵men måste ta mig till platser och göra ärenden under dagen.Så får bara stå ut.Ja vet vad du menar med folk som pratar och jag orkar inte alltid det heller.Vill oxå svara och vara trevlig.Svårt att avsluta bara genom att säga är så trött. Idag var det en tant som skrek precis bakom mig, busschauffören missade att stanna på hållplatsen hon skulle av på Hon såg att jag blev rädd och bad om ursäkt…och jag sa då att jag är rädd för plötsliga höga ljud. Men att jag förstod att hon måste ropa för att det ska höras ( hon stod längst bak)Jag ville inte att hon skulle tro att jag var arg på henne för att hon ropade högt, för det var ju nödvändigt för henne att göra det.Jag kan inte ta mig ut från hemmet utan att det händer jobbiga saker.Förra veckan var det ett gäng killar som var störiga och ramlade på min väska när tåget bromsade in.De bad såklart inte om ursäkt…killar i den åldern gör sällan det. Dom bara skrattade😩det värsta var att dom luktade mycket oxå, så det var otroligt stressande.och tidigare i veckan var det en tant som ville prata med mig och jag var utmattad och ville bara sitta och tänka för mig själv, typ. Då kände jag mig oxå tvungen att vara artig. Men det var inte så länge som hon pratade, hon gick av snart, så jag stod ut. Sedan kom en kille cyklande när jag gick på vägen hem och han hälsade på mig, just då kunde jag inte placera honom. Sedan kom jag på vem det var, det var en person jag lärt känna för många år sedan och som jag inte ville fortsätta träffa, en manipulativ och skrämmande person. ..jag mådde dåligt under hela dagen efter det. Var rädd att han skulle få för sig att ta kontakt med mig nu när han sett mig…Men nu har jag lugnat mig lite och tänkt att han säkert glömt mig. Puh..jobbigt med stress pga andra människor. Jag har ofta det.

Jag har inte haft någon energi att uppdatera kring gårdagen än. Min energi totalt dräneras av skolan just nu och jag orkar inte riktigt göra något mer än skolan. Men i alla fall, vi hade inte mycket raster alls och jag valde att berätta för några av dem att jag eventuellt kommer vara rätt osocial på de rasterna vi hade. När jag är jättetrött så går min hjärna in i någon slags vila och bara stänger av, det blir som en bubbla där jag varken ser eller hör något. Tills att jag har lite energi igen, och sedan fortsätter det så. Men det var skönt, för det verkar som att de förstog och jag har varit tydlig med att jag absolut inte tar illa upp av frågor och att jag gärna ser att folk frågar mig saker om de undrar något – antingen via sociala medier, sms eller f2f. 🙂

Anonym skrev:

What??? Skojar du eller..rosa till tjejer och blått till killar? 2019? Herregud, sånt håller man väl inte ens på med för bebisar längre! Jag trodde, i min enfald, att skolan är skyldiga att vara könsneutrala nuförtiden.Måste vara en väldigt konservativ skola!Det där med färger och kön är så enfaldigt, jag fattar det inte! Och ja, varför inte ha ”neutrala” färger så blir det inte så viktigt med att förknippa färg med kön. Att du var tvungen att förklara dig i en diskussion om detta är absurt, trodde det var självklart att man inte tänker så längre.De borde skämmas…

Anonym skrev:

Jobbigt att vilja höra allt och samtidigt vilja stänga av…jag åkte buss idag i ca 45 min och det var jobbigt med alla som pratar, sätter sig bredvid, en del tar jättestor plats, är väldigt överviktiga, en del luktar…jag mår så dåligt av folk som verkligen luktar mycket och tar plats.är ju inte ”fint” att känna så, men vad gör man när man verkligen mår illa av det…😵men måste ta mig till platser och göra ärenden under dagen.Så får bara stå ut.Ja vet vad du menar med folk som pratar och jag orkar inte alltid det heller.Vill oxå svara och vara trevlig.Svårt att avsluta bara genom att säga är så trött. Idag var det en tant som skrek precis bakom mig, busschauffören missade att stanna på hållplatsen hon skulle av på Hon såg att jag blev rädd och bad om ursäkt…och jag sa då att jag är rädd för plötsliga höga ljud. Men att jag förstod att hon måste ropa för att det ska höras ( hon stod längst bak)Jag ville inte att hon skulle tro att jag var arg på henne för att hon ropade högt, för det var ju nödvändigt för henne att göra det.Jag kan inte ta mig ut från hemmet utan att det händer jobbiga saker.Förra veckan var det ett gäng killar som var störiga och ramlade på min väska när tåget bromsade in.De bad såklart inte om ursäkt…killar i den åldern gör sällan det. Dom bara skrattade😩det värsta var att dom luktade mycket oxå, så det var otroligt stressande.och tidigare i veckan var det en tant som ville prata med mig och jag var utmattad och ville bara sitta och tänka för mig själv, typ. Då kände jag mig oxå tvungen att vara artig. Men det var inte så länge som hon pratade, hon gick av snart, så jag stod ut. Sedan kom en kille cyklande när jag gick på vägen hem och han hälsade på mig, just då kunde jag inte placera honom. Sedan kom jag på vem det var, det var en person jag lärt känna för många år sedan och som jag inte ville fortsätta träffa, en manipulativ och skrämmande person. ..jag mådde dåligt under hela dagen efter det. Var rädd att han skulle få för sig att ta kontakt med mig nu när han sett mig…Men nu har jag lugnat mig lite och tänkt att han säkert glömt mig. Puh..jobbigt med stress pga andra människor. Jag har ofta det.

Jag orkar inte göra två inlägg så jag chansar och hoppas att det går att göra så här, genom att citera två inlägg i samma inlägg.

Jag trodde också att vi var förbi det där med att tjejer skulle ha rosa och killar blått, nu när vi i dagens samhälle ska vara så könsneutrala. Men tydligen inte. Egentligen är det inte skolan som är konservativ, utan kommunen/staden. Det är kommunen/staden som står för all teknik och således även datorerna. Olika skolor skriver i hur många datorer de vill ha, sedan delas datorerna ut till skolorna utefter vad de behövs för – tex bild och form får andra datorer än elever som “bara” ska skriva i dokument och inlämningar. Min skola var rätt sen på bollen, pga en del saker, och detta gjorde att de i princip fick “vad som var kvar”. Vilket råkade vara rosa och blått. Detta var vad jag fick höra av tvåorna i alla fall.

Ja, att försöka stänga av men att samtidigt inte kunna är jättejobbigt. Jag försöker jobba på att släppa på mitt kontrollbehov men det är verkligen svårt. Jag är också känslig mot lukter, starka dofter ger mig huvudvärk direkt.

Jag avskyr sociala sammanhang där man känner sig tvungen att agera på ett visst sätt fast att man egentligen inte alls orkar… huh. Det är så jobbigt också för situationen är alltid så extremt konstig. Suck. Jag förstår mig verkligen inte på sociala situationer och vet aldrig när det är läge att bara babbla på, eller att vara tyst och typ avsluta konversationen. Så för mig är det enklast att inte påbörja den alls… tyvärr. Men det är det enda som fungerar för mig, jag kan inte hantera det på ett “bra” sätt annars.

Jag relaterar så till ångesten över att se någon man eventuellt känner eller känner. För någon dag sedan såg en av mina gamla lärare mig på stan – han sa hej och jag hann inte koppla vem det var eller om det ens var till mig så jag bara gick vidare och insåg sedan att det var en av lärarna från min gamla skola. Så nu har jag haft ångest några dagar över att jag tror att han inte alls gillar mig och att han verkligen ska tycka att jag är extremt konstig eller något… suck -.- varför gör hjärnan så här mot en?? Vad är meningen med det?

Dålig dag idag. Har tvingats plugga några timmar idag. Egentligen är mina regler kring mig själv att jag inte pluggar något alls på lördagar och söndagar. Fredag em/kväll får va ok om det kan motiveras. Men idag hade jag verkligen inget val…

Jag känner mig sååå svag i kroppen, jag känner mig sjuk. Men nästa vecka har jag i alla fall möte med mamma och pappa och skolan, för att se hur vi ska lägga upp min skolgång de kommande åren. Suck. Ibland suger det rejält. Vill så gärna ta examen tillsammans med min underbara klass. Men samtidigt vet jag inte om jag orkar med trycket och hastigheten. Suck. Jag försöker fortsatt verkligen att prioritera sömnen, försöker få i mig medicinerna i tid osv… så jag sover oftast mer än 5h per dygn. Men det är ändå så jobbigt. Jag känner mig alltid mer död än levande :(.

Sedan skulle jag behöva hälsa på min gamla skola någon gång med. Det blev vi ”beordrade”. Suck, jag bara kan inte bortse från sånt ju! :/ Jag blir så trött på mig själv ibland. Jag vet varken in eller ut, känner mig hopplös och vet inte vad jag egentligen känner. Min depression känns i alla fall att bli sämre. Tror det är ett halvår sedan jag hade någon form av samtal sist nu… och inget händer heller. Får ingen mer hjälp än medicinerna. Med medicinerna överlever jag ju, men de mörka tankarna tar ändå över. Stunderna/dagarna jag inte orkar mer och bara vill ge upp, är desto fler än de där jag vill fortsätta. Min mamma som jobbat inom psykiatrin undrar hur de kan låta mig gå så här länge utan någon form av samtal. När de vet att jag har extremt svårt för att prata med mina föräldrar. De ser ju på mig hur jag mår, även om jag knappt säger något. Suck. Om de bara kunde låta mig komma på något samtal snart igen… jaja, den som väntar på något gott…

Dålig dag idag. Har tvingats plugga några timmar idag.

Hmm behövde du verkligen plugga en lördag så här i början av terminen?

Men nästa vecka har jag i alla fall möte med mamma och pappa och skolan, för att se hur vi ska lägga upp min skolgång de kommande åren.

Hmm det känns bra att du ska träffa skolan och komma överens om din skolgång. Hur många år har du kvar i skolan?

Suck. Jag försöker fortsatt verkligen att prioritera sömnen, försöker få i mig medicinerna i tid osv… så jag sover oftast mer än 5h per dygn.

Hmm bra jobbat – du är på rätt väg där… sömn är så viktigt för måendet

Sedan skulle jag behöva hälsa på min gamla skola någon gång med. Det blev vi ”beordrade”. Suck, jag bara kan inte bortse från sånt ju! :/

Min fråga är Vill du gå tillbaka för att hälsa på? Eller känner du dig tvingad? Du har ju inte rätt att ens vara på din gamla skola när du har gått ut rent lagmässigt. Även om ingen rektor i världen vill hindra gamla elever att hälsa på så är det olagligt.

Min mamma som jobbat inom psykiatrin undrar hur de kan låta mig gå så här länge utan någon form av samtal.

Jobbigt – hur är det på din skola – har de någon kurator eller liknande…

Anonym skrev:

Dålig dag idag. Har tvingats plugga några timmar idag. Hmm behövde du verkligen plugga en lördag så här i början av terminen? Men nästa vecka har jag i alla fall möte med mamma och pappa och skolan, för att se hur vi ska lägga upp min skolgång de kommande åren. Hmm det känns bra att du ska träffa skolan och komma överens om din skolgång. Hur många år har du kvar i skolan? Suck. Jag försöker fortsatt verkligen att prioritera sömnen, försöker få i mig medicinerna i tid osv… så jag sover oftast mer än 5h per dygn. Hmm bra jobbat – du är på rätt väg där… sömn är så viktigt för måendet Sedan skulle jag behöva hälsa på min gamla skola någon gång med. Det blev vi ”beordrade”. Suck, jag bara kan inte bortse från sånt ju! :/ Min fråga är Vill du gå tillbaka för att hälsa på? Eller känner du dig tvingad? Du har ju inte rätt att ens vara på din gamla skola när du har gått ut rent lagmässigt. Även om ingen rektor i världen vill hindra gamla elever att hälsa på så är det olagligt. Min mamma som jobbat inom psykiatrin undrar hur de kan låta mig gå så här länge utan någon form av samtal. Jobbigt – hur är det på din skola – har de någon kurator eller liknande…

Japp, vi fick läxa i torsdags som ska vara klar på måndag och jag hann inte i torsdags för då hade jag en annan läxa att göra som skulle vara klar på fredagen och den läxan tog så lång tid så efter det var det typ bara sova kvar.

Började gymnasiet nyss. Så just nu har jag 3 av 3 år kvar på gymnasiet tills jag tar studenten. Min skola har en kurator men han slutade denna veckan som var, och den nya kommer om 1.5 månad. Jag har tyvärr inte heller något förtroende för skolkuratorer längre, så jag tror mest att jag hade babblat på om allt och inget då, för att typ fördriva tiden och liksom ha något att säga… tyvärr.

Ja absolut. Utan sömn fungerar ingenting, så jag är så glad för att det finns mediciner som hjälper till med bland annat sömnen. Även om medicinerna inte alltid hjälper, så hjälper de i alla fall fler gånger än de inte hjälper så det är klart värt att ta dem :). Annars skulle ingenting fungera.

Jag vill gå tillbaka till min gamla skola, men samtidigt vill jag inte. Det är så sjukt mycket minnen därifrån som jag inte vill bli påmind av men samtidigt är det så många lärare där som varit helt underbara och som jag vill hälsa på, så jag vet inte riktigt. Dessutom behöver jag hitta en tid när det passar i mitt schema och med tanke på att jag pendlar så är det lite svårt även om jag skulle få någon håltimme någon gång liksom. Att jag juridiskt inte har rätt att vara där, vet jag och det förstår jag också. Med tanke på säkerheten etc. men alla lärare kan ju inte känna alla elever så jag förstår inte riktigt hur detta i praktiken skulle fungera. Att ha typ skolkort fungerar ju a det har vi på min skola jag går på nu – men det har de inte på min gamla skola. Så även om de sa att det liksom var ett måste att komma och hälsa på så är det ju egentligen inte tillåtet…

Idag ska vi ha gäster. Typ hela släkten ska komma. Medans jag helst egentligen bara vill sova. Det kommer bli kaos här, och det kommer vara extremt mycket folk här. Suck. Min hjärna är redan helt totalt slut, vill inte behöva umgås med folk. Vill bara sova och ta det lugnt. Gå i pyjamas hela dagen osv.

Nej, jag är inte positiv till att ha gäster just nu. Även om jag inte hatar dem eller har något emot dem. Jag orkar bara inte.

Jag förstår inte varför vi alltid ska hitta på saker hos pappa, pappa vill alltid göra saker och verkar inte riktigt förstå mitt behov av att vila och samla energi för kommande vecka… allt är så komplicerat och jag orkar inte gå in på något mer specifikt just nu. Orkar inte tänka på hur jag kan/ska formulera mig rätt…

Det du skrev om att hjärnan inte kopplar när du ser någon du känner har jag oxå varit med om.Senast för två veckor sedan. Det var en kvinna jag pratat med några gånger de senaste månaderna fast på ett annat ställe än där jag såg henne nu.Nu kom hon gående mot mig Och jag hälsade inte.. Hon hälsade iofs inte heller, så det är möjligt att hon inte  kunde placera mig…jag kom på vem det var på två sek men då hade hon redan passerat.Jag kände mig otrevlig för hon tittade på mig men senare tänkte jag att det inte är självklart att jag måste hälsa först .Hade hon hälsat hade jag ju hälsat tillbaka, det brukar jag göra även om jag inte känner dom som hejar. Jag tycker att det är lika bra, spelar ingen roll om jag känner personen eller inte egentligen. Ingen skada skedd. Men jag hänger upp mig på såna här saker ofta, och senare kommer jag tex på att det faktiskt inte bara är jag som måste ta initiativ till allt.Att andra också kan säga tack, säga hej, flytta sig på trottoaren när det blir trångt, ringa mig först eller vad det nu kan handla om.Jag måste ju inte alltid göra allt först. Jag går ofta och drömmer och förväntar mig inte att träffa folk jag känner. Är så trött! Det var musik i skogen hela natten till sju på morgonen. Det var inte längesen det var en sån ravefest och även då var det ingen som stoppade den.. Kunde inte sova mer än några timmar. Det var omöjligt!  Det var lätt drömsömn bara.Polisen bryr sig inte längre, som vanligt. Har ringt om flera saker det här året men de har inte tid. Inte ens  när jag ser något som typ drogförsäljning  eller stölder som tex en person i närheten av där jag bor har hållit på med i flera år.. Andra ser ingentimg dom sover som stockar!Själv både ser jag och hör jag hur folk kommer och går mitt i natten med saker och att de aldrig sover där. Vet inte varför folk är då obrydda eller naiva. Finns dom dom bor närmare och dom har inte sett något alls.  Jag har frågat flera.Blir väldigt nedslagen av att se hur viktiga saker för att man ska känna sig trygg, monterats ner.Det finns så mkt som får mig att må dåligt överallt. Har man redan ångest blir det mer hopplöst av att se att mycket försämrats runtomkring.Grannar klagade tidigare vid minsta oljud på nätterna. Nu är det ingen som bryr sig, nu får man bara stå ut…

Jag vill ge upp. Jag orkar inte med det här. Allt går bara dåligt och jag vet att det är ofta jag vill ge upp utan att egentligen vilja det, men denna gången vill jag verkligen ge upp.

Varför är jag tyst? Varför är jag inte utåtagerande? Varför är jag inte aggressiv? Det hade varit så mycket enklare då, i alla fall så mycket enklare att få hjälp. Rätt hjälp. Varför kan jag inte följa den manliga normen? Varför är jag kvinna?

Eller rättare sagt: VARFÖR LEVER VI I 2019 MEN DIAGNOSMANUALERNA OCH KRITERIERNA ÄR FORTFARANDE SÅ DÅLIGA ATT TJEJER INTE FÅR NÅGON HJÄLP ALLS FÖRSÄN DET ÄR PÅ TOK FÖR SENT!?

Ja. Jag är arg. Ja. Jag är riktigt trött på livet just nu. Nej. Jag tänker inte tjata mer just nu.

Ja de är trist att utagerande tycks få mer hjälp!Har du varit hos någon nu och inte fått den hjälp du förväntade dig?