Del 2: Vad känner jag egentligen?

Pga att jag har bytt mail adress (vilket jag egentligen gjorde för någon månad sedan) så skapade jag ett nytt konto, och för att inte förvirra om vem som är trådstartaren så skapar jag en ny tråd där mitt nya namn står som trådstartare.

Ja, jag insåg i efterhand att man bara kan byta mail-adressen på kontot, men nu blev det så här istället. Förlåt för förvirringen 🙈

Här är länken till förra tråden: https://forum.mind.se/forum/depression/trad/vad-kanner-jag-egentligen

 

Om det är någon här som följde den förra tråden, så kanske ni märkt att jag lagt denna under en annan kategori – jag tyckte inte att depression passade så bra som ämne längre då det inte var det tråden i huvudsak handlade om. Så jag passade på att byta det med 🙂

Okej, måste bara uppdatera av vad som hände sedan. Efter en stund lugnade det ner sig lite. Jag fick tillbaka ”medvetandet” och kunde tänka lite klarare. Satte på en lång ”spellista” med poddar och la mig i sängen och bara fokuserade på att andas. Poddarna flöt förbi och tankarna likaså.

Vet inte om det hjälpte, men möjligen lite. För jag har inte självskadat något idag i alla fall 💪🏼

Men usch, nu börjar ångesten ta över igen… behöver något som distraherar mig 24/7. Har gråtit i princip hela dagen, av psykisk smärta. Jag orkar inte mer, mitt psyke orkar inte mer. Jag klarar inte av mer. Och imorgon är det vardag… HUR ska jag fixa detta? Jag kommer inte kunna lämna hemmet om jag har denna ångesten.

Lite senare på kvällen tänkte jag att jag kanske bara behövde komma ut lite. Så jag gick ut med soporna (typ bara ner för trapporna o 10 steg utanför porten). Direkt kom ångesten som en tsunami över mig igen. Jag fick gå in utan att ha lämnat soporna. Vet inte hur fasen jag ska ta mig utanför hemmet imorgon bitti när jag inte ens klarar av att gå 10 steg utanför porten?? Min skola ligger på andra sidan stan! 😣

Jag vet inte vad jag håller på med. Har skrivit i x antal trådar för att försöka ge svar i några trådar som hade 0 svar. Hoppas jag inte gjorde någon sårad.

Jaja… jag behöver sova nu. Ska upp kl 6 imorgon. Så nu åker öronpropparna i. Godnatt! 💤

(Och ja, jag sover med öronproppar, min sömn är störd nog som den är och trots mediciner är den ändå rätt kass. Behöver all vila jag kan få för att orka med dagarna och är rätt lättväckt. Det blir som ”min egna värld” och jag har lättare att koppla bort omvärlden och komma till ro då – även om det fortfarande inte är lätt, men i alla fall lättare. Kan ju inte heller be alla andra vara tysta för att jag behöver vila och återhämtning, så jag får göra mitt bästa för att stänga ute omvärlden istället helt enkelt…)

Jag ville verkligen klara av dagen, då jag gick upp när jag “skulle”. Kom iväg på morgonen. Men efter lunch var det totalt stop. Fixade inte mer, började må allt sämre och ångesten tog över så jag gick hem. Eller nja, tog mig hem… jaja. Är i alla fall hemma nu, och huvudet är helt slut men ändå snurrar alla tankar och ångesten är fortfarande extremt hög. Ligger i sängen och orkar inte tänka något vidare, allt tar mig superlänge och jag bara gråter. Har gråtit idag på skolan med, orkar inte mer. Min hjärna är slut. Och sömnen har inte blivit något bättre heller, bara sämre sedan mina sömnmediciner ändrades.

Mamma skulle försöka kontakta läkaren idag för att ändra de tillbaka. Jag fixar inte vardagen utan tillräckligt med sömn… och vaknar så mycket, utan att något egentligen stör mig. Vaknar av mina egna mardrömmar… mardrömmar av mobbningen som skedde mellan förskoleklass-7an. Brukar vakna i panik och tänka tillbaka på det, svinjobbigt. Sen hjälper det inte att jag varenda dag ser skolan allt ägde rum på, får så mycket påminnelser i mitt huvud av detta. Samtidigt som mobbarna njöt av att se mig brytas ner bit för bit. Mobbning är ett rent helvete alltså, det har satt så djupa spår och sår i mig, som troligen aldrig kommer gå bort 😣

Asså herregud, jag klarar verkligen inte av att hantera min ångest längre. Det går inte. Jag vill bara försvinna, jag orkar inte kämpa mer! Paniken och ångesten kommer tätare och blir bara mer och mer. Idag när jag kom hem efter halva dagen, mådde jag så dåligt att det enda jag skrev exakt hur det var till mamma. Hon blev jätterädd, så även om jag är hos pappa denna veckan kom hon hit för att sitta och vakta mig för att jag inte skulle göra något dumt. Usch vilken ångest jag har.

Kan inte prata med pappa på samma sätt som mamma – mamma är ju mentalvårdare men pappa är det inte. Pappa förstår inte på samma sätt som mamma och jag klarar bara inte av det. Jag blir helt tossig av denna ångesten, jag kan inte hantera den heller. Usch, det känns som att det kommer spåra ur när som helst och jag vill bara gråta. Hur ska jag orka med detta? 😭😭

Jag har inte gått utanför hemmet idag. Jag fixar ingenting. Mår så fruktansvärt dåligt, även om allt i skolan är klart nu vilket betyder att jag i princip har sommarlov. Men jag kan inte sluta. Jag mår skitdåligt. Jag kan knappt hantera mina impulsers om bara blir värre och värre hela tiden också. Mamma och pappa vill inte att jag ska vara ensam hemma längre, på grund av mitt mående. De är rädda för vad jag ska hitta på – och helt ärligt så är jag det med. Jag vet knappt vad jag gör längre och jag vet knappt vad jag tänker längre.

 

Något annat som är rätt störigt är att min dator fått för sig att den ska slänga in punkter och dubbla mellanslag lite var stans, det blir ju inte direkt så snyggt skrivet då, haha. Men men, det är väl bara att försökas tå ut, I guess. Jag hoppas att detta försvinner, för det är svårt att skriva något när det hoppar in punkter och dubbla mellanslag var stans i texterna man försöker skriva.

[Green Dyjyse]

Anonym skrev:

Jag har inte gått utanför hemmet idag. Jag fixar ingenting. Mår så fruktansvärt dåligt, även om allt i skolan är klart nu vilket betyder att jag i princip har sommarlov. Men jag kan inte sluta. Jag mår skitdåligt. Jag kan knappt hantera mina impulsers om bara blir värre och värre hela tiden också. Mamma och pappa vill inte att jag ska vara ensam hemma längre, på grund av mitt mående. De är rädda för vad jag ska hitta på – och helt ärligt så är jag det med. Jag vet knappt vad jag gör längre och jag vet knappt vad jag tänker längre. Något annat som är rätt störigt är att min dator fått för sig att den ska slänga in punkter och dubbla mellanslag lite var stans, det blir ju inte direkt så snyggt skrivet då, haha. Men men, det är väl bara att försökas tå ut, I guess. Jag hoppas att detta försvinner, för det är svårt att skriva något när det hoppar in punkter och dubbla mellanslag var stans i texterna man försöker skriva.

Är det bara i vissa program (typ Word) som det strular, eller är det genomgående, oavsett var och hur du skriver?

Green Dyjyse skrev:

Är det bara i vissa program (typ Word) som det strular, eller är det genomgående, oavsett var och hur du skriver?

Det är inte överallt, utan bara i ett enda programm så det är bara att undvika det. Det går rätt bra tills jag glömt av mig… 🤣

Har fortsatt ångest. Vet inte vad jag ska göra av den längre, usch säger jag bara. Jag orkar inte hantera ångesten mer. Idag har jag bara legat i sängen och lyssnat på mängder av poddar. Jag har snart slut på poddar att lyssna på… vad ska jag göra sen? Poddarna är ju det enda som får mig att bli lite lugnare och kunna koncentrera mig på något annat och inte bara tänka på hur jag ska dö eller självskada. INGET annat hjälper. Inget annat fungerar. Jag tror att jag blir tokig.

Varför har jag så här mycket ångest? Vem har bestämt att jag ska ha all denna ångesten? Varför? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag vill inte mer. Jag orkar inte ha denna ångesten mer! Jag vill bara bli av med den!

Haft fortsatt ångest hela dagen igår. Vet inte hur jag ska orka mer. Kan bara inte släppa vad min hjärna tänker på. Sova kan jag inte heller. Måtte läkaren höja min sömnmedicin-dos på fredag, jag är en sån person som inte fungerar utan sömn och för 2v sedan sänkte hon den till inte ens 2/5 av vad jag hade innan – så inte konstigt att jag sover dåligt.

Jag behöver sömn… men vet inte hur man sover. Hur? Jag kan inte! Har aldrig sovit en hel natt, åtminstone minns jag inte när jag gjirde det sist. Jag har alltid sovit på tok för lite, vaknat flera gånger/natt i panik (får flash-backs/drömmar om att mobbningen utspelas igen och igen) eller helt enkelt inte somnar. Jag kan inte komma till ro, har extrema problem med det. Hjärnan går på högvarv 24/7 – non stop.

Alltså… ångest. Ångest. Ångest. Ångest.

Vad är det här för liv?

Det enda jag gjorde igår var att ligga i sängen och lyssna på massa poddar. Det hjälpte lite, blev liiiiite lugnare av att kunna ha något att lyssna på och ”fokusera” på. Även om jag inte minns vad jag lyssnat på, så hjälper det. Jag behöver inte koncentrera mig. Men jag behöver heller inte tänka lika intensivt på självskada och självmord.

Imorgon är det samtal med läkaren igen. Dock bara mamma o pappa. Då ska de få “siffrorna” från mitt senaste GAD och MADRS-S test. Hu… vill inte veta. Det lär inte vara bra siffror, speciellt inte på GAD testet med tanke på den helt sjuka ångest jag haft den senaste tiden…

Dessutom är jag sååå stressad. Så inga sömnmediciner fungerar. Jag kan inte sova, men utan sömn blir jag bara tröttare och mår sämre. Inget i mitt liv går bra just nu… men jag har någon fix kring sömn och får typ panik av att inte kunna sova. Av att ligga vaken i sängen flera timmar osv… det är för jobbigt och för ångestfyllt för mig. Det påminner mig för mycket om när jag senast planerade mina egna självmordsplaner (som jag aldrig genomförde!).

Just nu känner jag mig verkligen på botten. Jag känner bara att jag inte orkar. Jag blir trött av ingenting. Allt gör mig trött. Inget gör mig pigg… är såååå ledsen och trött på detta just nu.