Hem > Forum > Hopplöshet > Dagliga självmordsplaner

Dagliga självmordsplaner

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Hej.

    Jag är en tjej på 30 år som verkligen har tappat hoppet om livet. Jag är sambo och har tre barn, 8, 6 och 4 år gamla. Jag har ett jobb som jag går till i stort sett varje dag.

    Har mått dåligt i stort sett ända sedan 12 års ålder men de senaste tre åren har det eskalerat fullständigt. Har även stora problem med alkohol och det förvärras hela tiden trots att jag försöker avstå. Jag har gjort ett flertal försök att avsluta mitt liv men har misslyckats. Jag självskadar då och då, till den grad att jag behöver sy. Jag dricker för att det är det enda som minskar ångesten men ofta tappar jag kontrollen och tar mycket dåliga beslut. Har även väldigt svårt att avstå från droger även om jag inte direkt missbrukar. Dömdes för narkotikabrott 2016.

    Just nu känner jag mig totalt hopplös. Har de senaste åren spenderat mycket tid inom slutenvården på låsta avdelningar. Har även genomgått en avgiftning för mitt alkoholmissbruk. Jag har provat många olika mediciner och även terapi. Jag känner att ingenting verkligen hjälper. Hela mitt liv känns som ett misslyckande, lyckades inte gå klart gymnasiet och när jag försökte ta mig igenom en utbildning för några år sedan misslyckades jag återigen. Nu är jag fast på ett arbete jag hatar.

    Jag känner att jag behöver bli inlagd då självmordsplanerna ofta tar över hela dagar. Jag har slutat svara på samtal från min familj och orkar inte ta mig igenom dagarna utan alkohol. Trots det orkar jag inte riktigt söka hjälp igen, det känns enklare att bara avsluta, en gång för alla.

     

    S

     

     

    Hej. Jag är en tjej på 30 år som verkligen har tappat hoppet om livet. Jag är sambo och har tre barn, 8, 6 och 4 år gamla. Jag har ett jobb som jag går till i stort sett varje dag. Har mått dåligt i stort sett ända sedan 12 års ålder men de senaste tre åren har det eskalerat fullständigt. Har även stora problem med alkohol och det förvärras hela tiden trots att jag försöker avstå. Jag har gjort ett flertal försök att avsluta mitt liv men har misslyckats. Jag självskadar då och då, till den grad att jag behöver sy. Jag dricker för att det är det enda som minskar ångesten men ofta tappar jag kontrollen och tar mycket dåliga beslut. Har även väldigt svårt att avstå från droger även om jag inte direkt missbrukar. Dömdes för narkotikabrott 2016. Just nu känner jag mig totalt hopplös. Har de senaste åren spenderat mycket tid inom slutenvården på låsta avdelningar. Har även genomgått en avgiftning för mitt alkoholmissbruk. Jag har provat många olika mediciner och även terapi. Jag känner att ingenting verkligen hjälper. Hela mitt liv känns som ett misslyckande, lyckades inte gå klart gymnasiet och när jag försökte ta mig igenom en utbildning för några år sedan misslyckades jag återigen. Nu är jag fast på ett arbete jag hatar. Jag känner att jag behöver bli inlagd då självmordsplanerna ofta tar över hela dagar. Jag har slutat svara på samtal från min familj och orkar inte ta mig igenom dagarna utan alkohol. Trots det orkar jag inte riktigt söka hjälp igen, det känns enklare att bara avsluta, en gång för alla. S

    Hej på dig!
    Väldigt tråkigt att höra att du mått så pass dåligt under så lång tid. Måste ju ändå säga att du varit väldigt stark att ha levt med ditt mående så länge. Extra jobbigt när du har barn också, då man förväntas att vara stark och alltid till hands.
    Finns inte din sambo till hands och stöttar dig i allt det jobbiga?

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.