Hem > Forum > Hopplöshet > Borderline? Hjälp?

Borderline? Hjälp?

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag behöver bara ventilera…

    det är så att jag väntar på att få komma till psyk. Om 10 dagar ska jag dit. Efter att jag i panik tog mig till sjukhuset pga mitt dåliga mående skickades en remiss då läkaren misstänkte EIPS/borderline. Men jag kan inte vänta 10 dagar. Jag måste dit nu om jag ska överleva. Samtidigt som jag inte vill dit alls, för vill straffa mig själv, och inte ge mig själv hjälp. Det känns som att livet är rysk roulette. Kommer jag leva imorgon? Jag har en pojkvän och mitt mående/mina utbrott tär så sjukt mycket på honom. Jag känner på mig att han kommer lämna mig. Igår fick jag ett utbrott på en småsak och då sa han ”jag orkar inte med det här längre. Jag vet inte vad jag ska göra eller säga”. Och då brast det. Det gör fysiskt ont, för jag är så rädd att bli lämnad av honom. Även om jag stundvis beter mig Som att jag bara vill ha bort honom.
    Jag gör vad som helst för att rädda vår relation men jag kan liksom inte ändra på mig själv. Det är som att någon tar över min hjärna och kropp ibland och får mig att säga och agera på sätt jag inte vill. Det är så svårt att stå emot impulser och känslor… jag hoppas nästan att jag får en diagnos, så att jag kan få någon slags hjälp….

    Någon som känt liknande? Vad ska jag ta mig till?

    Åhhh du är inte ensam
    Jag gick igenom eips bedömning i somras. Som jag letat fler av oss som lever med detta.

    Om 2v börjar jag psykodynamisk terapibehandling med veckovisa samtal. Affekt fokuserad terapi.
    Så jag är bara snäppet framför dig bedömning o behandlingsmässigt.
    Men jag är singel, steriliserad, lever med katt för att jag förstör de relationer, arbeten, boenden jag värderat högt och jag vill inte förlora mer, förluster suger livsviljan ur mig. Så istället har jag slutat vilja, slutat drömma o de sägs vara ett symtom på eips. Då känslor är så turbulenta i min tillvaro positiva o negativa o tankarna går på högvarv så har jag valt att måla in mig i ett hanterbart hörn. Av hälsoskäl för min eips leder till depression o jag har överlevt 3 men är så livrädd att ej klara ett skov till….

    Till dig:
    Ta emot hjälp, du är inte din diagnos, du lever med den o du har rätt till verktyg att lära dig leva med dina sårbarheter så du kan välja utifrån dig o dina förutsättningar.
    Tack tack tack för ditt delande ♡

    Trådstartaren

    åh tack för att du delade med dig, det är en märklig känsla av lättnad att läsa sånt där. Att inte behöva känna sig så ensam i sina känslor och handlingar. Vad glad jag är för din skull, att du får hjälp nu. Jag hoppas verkligen att det ska komma att göra saker lättare för dig. <3

    ja jag har känt exakt som du, att jag borde leva ensam. Men nu när jag befinner mig i ett förhållande är det ju så svårt. Jag har i princip förstört det nu, och jag känner mig som ett monster som förstör allt i min väg när jag är i förhållanden. Men det känns samtidigt som att jag kommer dö om jag blir lämnad ensam. AAAH dessa känslor!! En bergochdalbana utan dess like. Man slits itu…

    Om två dagar börjar jag min utredning iaf, hoppas på det bästa!!
    tack för att du skrev, betyder så sjukt mycket <3

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.