Jag går i terapi men det hjälper fan inte. Ända sedan jag var tonåring har jag känt mig ful och oattraktiv. Detta har fått mig att bli extremt desperat i relationer till killar. Det har funnits många som har utnyttjat denna desperation. Under vägen som jag har åsidosatt precis all självrespekt och alla gränser som finns så har jag förlorat mig själv. Jag är nu inget annat än ett skal av äcklig, använd, krossad, förtvivlad sopa till människa.
– Jag förlorade oskulden till en kille som inte brydde sig ett skit om mig och sket i samtycke
– Jag har skickat nudes
– Jag har haft sex med 20 pers (15 frivilligt, 5 med inslag av övergrepp)
– Jag har varit otrogen
– Jag har sålt sex
– Jag har haft one night stands
– Jag har skitit i mina gränser
– Jag har blivit våldtagen
– Mitt ex misshandlade mig (mest psykiskt & några gånger fysiskt)
– Skickade nakenbilder till en pedofil när jag var 13, i utbyte för gåvor.
Jag är fan förstörd. Ingen, INGEN, skulle ärligt vilja dela livet med mig. Och vad är då poängen. Se, jag lever fortfarande för romantisk bekräftelse. Min terapeut säger att jag måste börja leva för mig själv men vad FAN är poängen att leva när jag vet att jag är dömd till ett liv i ensamhet. Jag är bottom of the barrel av kvinnor.
Visst har jag positiva sidor med gällande akademisk intelligens, jobb, kunskap osv men vad fan gör det för skillnad. Jag vill inte leva bara för att jobba eller göra någon jävla hobby för när jag är död så kommer ingen ändå minnas det. Min högsta önskan är att ha en familj som kan minnas mig. Men det är omöjligt nu när jag har fuckat upp mig själv så grovt. Jag är förstörd och kommer inte få några barn. Kan lika gärna korta ned lidandet.
