Hem > Forum > Hopplöshet > Besviken på livet

Besviken på livet

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag är så besviken på livet. Har haft det jobbigt hela min barndom pågrund av jag inte fått vara den jag är i skolan, har inte varit lika pratsam som andra barn och detta har inte varit ok, har under hela mitt liv fått höra att jag måste ändra på mig. Detta har gjort att min självkänsla är dålig. För några år sedan kände jag att något inte stod rätt till i min kropp, extrem trötthet som inte går att vila bort, ont i kroppen. Fick diagnosen hypotyreos men har inte blivit bra på medicinen. Nu är allt värre än någonsin. Jag kan inte ha en fungerande vardag, jag är för trött fastän jag sover tillräckligt är jag aldrig utvilad. Vården hjälper mig inte, de skyller på ångest och oro. Det gör så ont i mig när jag känner att något är fel i min kropp men ingen tror mig. Min kropp känns som bly. Jag vill egentligen göra massa saker men orkar ingenting. Jag vet inte hur jag ska orka leva när kroppen inte orkar, jag har börjat tappa lusten, känner att det inte är någon idé med nått om det ska vara såhär. Kan aldrig gå till vårdcentralen för någonting längre för då tror de att jag är orolig att jag ska dö typ. Känns som hela mitt liv varit en uppförsbacke som aldrig tar slut. Jag börjar tro att livet inte är för mig. Känner mig ensammast i världen, min familj börjar tröttna på mig. Jag är snart 26år och det känns som livet bara passerar.. har legat på sängen i 2 år. Blir så ledsen att alla tror att om jag börjar träna lite så kommer jag bli pigg, jag har försökt flera gånger men klarar knappt gå en promenad på 5 min för det känns som jag ska somna. Vet inte ens varför jag skriver det här. Allt känns nattsvart bara.

    Det gör ont i hjärtat att läsa din berättelse. Jag önskar att du finner något i ditt liv som lättar din besvikelse. Jag förstår att livet har varit en uppförsbacke för dig, men även ett berg planar ut till slut. Jag tror på dig, att ha klarat dig trots allt det här emot dig är ett uppenbart tecken på hur otroligt stark du är. Fortsätt kämpa, du är inte ensam, det är man aldrig. Fortsätt! Du klarar det här!

    Trådstartaren

    Det gör ont i hjärtat att läsa din berättelse. Jag önskar att du finner något i ditt liv som lättar din besvikelse. Jag förstår att livet har varit en uppförsbacke för dig, men även ett berg planar ut till slut. Jag tror på dig, att ha klarat dig trots allt det här emot dig är ett uppenbart tecken på hur otroligt stark du är. Fortsätt kämpa, du är inte ensam, det är man aldrig. Fortsätt! Du klarar det här!

    tack för dina fina ord. Jag kan inte fortsätta länge till.. det känns som det inte finns mycket kvar av mig nu. Varje gång jag tror att det håller på att ordna sig händer nästa katastrof. Jag har blivit så van att allt går åt skogen så jag förväntar mig inte något annat längre..

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.