Just nu är det riktigt jobbigt och jag vill bara skriva av mig.
Började på barndomens drömutbildning förra hösten och examerar till våren. Behövde flytta stad till en närliggande hemstaden. Staden jag flydde ifrån pga dålig uppväxt och familjeförhållanden som psykiskt skadade än. Tänkte att det är ju bara två år och en stor det av dem skulle vara praktik, klarar mig.
Skolan fick praktiken och praktik sökandet att låta enkelt, men nästa månad ska vi ut och jag har ingen plats. Flera företag svarar inte, dom som gör kan inte ta emot och har du ingen praktikplats blir det tvångs studieuppehåll. Vilket för mig då skulle innebära en hastigt flytt tillbaka till staden jag bott i tidigare då jag är tjänstledig därifrån. Något som skulle dra ut på minst 2-3 månader med lgh och annat som man då står utan inkomst under.
Har fått kontak uppgifter till några företag som jag ska höra mig av till imon, men är antingen företag i hemstaden eller företag som jag inte kan något om och lär vantrivas i. Ja, bättre än inget och innefattar inte en flytt som andra ställen jag kontaktat. Men då förlorar jag också mig själv i det hela eller tvingas vara i hemstaden jag flydde.
På det ser jobbchanserns förbi mörka ut och efter examation måste jag oavsett tillbaka till tidigare stad och jobba där. Som pågrund av nerskärningar ändast är en 50% tjänst. Något som kommer bli ekonomiskt tufft, blir längre inkomst än studielån. (Vet att andra såklart har det tuffare.) Jag är glad att trotts omständigheterna kring det att jag har ett jobb att återgå till men samtidigt är det jobbigt att gå tillbaka och parallellt antagligen både söka extra jobb så väl som det nya jobbet kopplat till utbildningen känns bedrövande.
Jag känner mig besegrad och som att jag försöker ta mig framåt i motvind, på hjul i en uppförsbacke.
Jag har ingen alls att vända mig till och känner att varje dag som går blir klumpen i halsen och magen bara större och större.
En del av mig tänker att det bara är dags att ge upp efter studierna är avslutade. Vet inte hur jag ska lyckas hitta lgh och extra/nytt jobb och på det blir det ju att jag måste betala tillbaka studielån efter årskiftet 25/26. Något som blir ännu tuffare på ekonomin. Mina föräldrar sålde familjehuset direkt när jag tog studenten och bor i en etta så att flytta hem trotts allt är inte ett alternativ.
Jag gjorde nog fel val i att studiers, även om det är YH och “jobb ska finnas”. För den sitsen jag är i nu är en av det jobbigaste jag någonsin vart i, och jobbigare kommer det bli längre fram..
Livsläxan är att barndrömmar får lämnas där och förbli drömmar. Verkligheten är hård och ju fortare du lär dig det desto bättre.
Tack för att jag fick skriva av mig. Jag vet inte vart jag hamlar till sommaren/hösten 2025, lättaste är nog i jorden.
