Hem > Forum > Hopplöshet > Behöver hjälp om jag har inte tappat redan min tron/ hopp

Behöver hjälp om jag har inte tappat redan min tron/ hopp

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Först vill jag påminna er att jag kommer från ett annat länd, och har inte lärt mig tillräckligt mycket svenska, så hoppas att ni ska förstå vad jag skriver. Till och med fråga mig om det finns som ni skulle gärna vill ha mer förklaring/ skriv i kommentar telefon/mobil nummer så att jag kan ringa er.

    Jag ska börja berätta mitt historja/ berättelse :- Jag kommer ifrån ett länd som ligger i Afrika, där det finns helt annat samhällen o kultur.

    Jag var liten/små eller väldig ung, det vill jag säga att inte minns när min mamma och pappa var ihop. Min mamma skiljade sig från min pappa p g av min mormor och hennes mamma. Jag minns inte tillräknelig mycket, Men girejen var att dom har blivit blinda nästan samtidigt, så dom behovde hjälp och min mormors mamma hade bara två barn. Den ennan var min mormor och den andra var hennes bror som har försvunnit föran min mamma föddes.

    Min mormor hade också bara två, Min mamma och morsbro som är militär och kommer hem en månad per två år.

    Så det är min mamma som kan ta hand om sin föräldrar. Äcktänskap är ingenting framför sin föräldrar i vart länd. Hon var tvungen  att skilja sig från min pappa efter dom har fåt mig. Och tag hand om oss två blinda kvinnor och mig. Hon hade väldigt tuff, har jobbat dag och nätt för att försörja oss. Jag kan inte beskriva hennes kraft.

    Men som alla människor tag Gud hennes mormor och min mamma 2 år i efter varandes. När jag förlorade min mamma var bara 8 år.

    Jag och älskande mormor bodde vi tillsammans utan ett skit hjälp av något. Jag vet att ni tycker det konistigt, men låt mig berätta ett litet av det. Vi hade hus där vi kunde bo märk som man kan odla och gåv vi till människor som kan odla och dela i halva alltså vi njuter båda hen och vi som ägare.

    kan inte säga att har haft ett dåligt liv där. För att jag var precis lika nöjd som dom som hade föräldrar. Allt tack vare mormor även när hon är blind. Jag var bra i skolan ibland blir jag andra duktigt i mitt hela klassrom/ klasskamrater. Fick köpa fotboll skor,tröjer,  mobil, dyra kläder Som alla rika gör. Det kan man säga, Att jag har haft lixliv där som jag kommer aldrig se det igen i mitt hela livet. Jag vill inte skriva mer för att jag tyckte att ni kommer inte tro mig, för att det var också otroligt för mina grannar. Jag kommer ihåg när dom så att hur en blind person kan ta hand om sig och en en barn.

    Vi bodde i ett stan som ligger på gränsen av landet. Där som finns smugglar som smugglar människor till granne länder och mycket vanligt att människor rymmer ur ländet p g av diktaturen.

    Som en ungdom var jag dum som inte tänker vad det kommer hända till framtiden. Hade många kompisar, var social. Förtförande nu minns inte att jag har bråkat/ slås med någon. Och kan inte säga ”Nej”, den kan jag inte heller nu.

    2012 när jag var bara 14-15 årig lämnade min mormor i den mörka hoset sj utan nån som kan hjälpa henne hämta kaffe från supermarketen, Till granne ländet.

    Där erkände mig att jag hade ett fantastiskt liv. När en militär hotade mig och skräck på mig ”din jävla unge Vrf komm du hit”  dagen efter jag rymdes ur ländet. Och frågade mig massa militariska frågor t ex att jag måste berätta att ett specifikt plats av soldaters läge osv …,.

    Efter några dagar transporterade oss till ett annat intervju med nästan likadana frågor. Veckan efter kom vi till ett ungdoms läge föran man kom till det riktiga plats. Där bodde jag med andra runt 300 hundra ungdomar från samma länd. Efter en månad försökte jag med andra 12-13 ungdomar rymma tillbaka, och dom jagade och angrep oss. Efter ett dygn fängelse intervjuade och frågade oss om vi ville tillbaka hem, jag sa direkt ”Yes det vill jag tillbaka”, och han sa till mig ” du får tillbaka, men om du tillbakar hit igen, du kommer inte tillbaka med dit krop utan anda”. Bli det jag hemskt rädd. Det var den dagen i mitt liv har  blivit dödad,.

    Efter tre månader flyttade jag till ett stort invandrares läge och där bodde jag med 8 andra ungdomar som är lika gammala som mig i ett litet rom. Det var rätt okej för mig. För att jag hade inte syskon. Gud har skapat några syskon för mig som är från olika föräldrar. Men ändå respekterade vi varandra som syskon gör. Självklart vi var bara killar, och tjejerna hade sina egna rum.

     

     

    Nu måste jag tvinga mig sova för att jag ska till skolan imorgon eller idag för det är kl 03:13. Jag ska skriva försätta nästa gång om ni intresserad och vill hjälpa mig.

     

     

    Du får inte be eller lämna ut namn och telefon nr på det här forumet för din egen säkerhets skull. Här är alla anonyma för att man ska kunna tala fritt

    Fortsätt skriva här. Låter som att det varit tufft för dig och ibland kan det vara skönt  att prata/skriva, Även om det inte leder någon vart. kommer följa denna tråden och hjälper så gott det går.

     

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.