Hem > Forum > Hopplöshet > Att berätta om sucida tankar.

Att berätta om sucida tankar.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Avatar

    Behöver råd,

    Har kontakt med psyk sisådär en gång i månaden och har en autism och ADHD diagnos.

    Har haft ett skit år och i somras var de som värst och var i en vecka fullständigt inställd på att de var dags att avsluta det hela. Dock blev det lite enklare när jag började plugga och kunde börja tänka på annat. Dock har det blivit ett rent helvete igen och börjar gå i tankarna igen.

    Jag har i princip ingen kontakt med andra personer, försöker skriva och vara social men så fort det kommer utanför skolan blir det totalt stopp. Antagligen blir jag ignorerad eller så blir det bortförklaringar, vet inte om det är min diagnos men har lagt så otroligt mycket energi på att inte bli sedd som den typiska autisten, men verkar ha varit förgäves. Försöker alltid vara en “good person” och vara där för andra, vara shysst och hjälpsam, positiv och såvidare men verkar aldrig vara någon som är det tillbaka. Och det är tuft och jobbigt att bara bli bortglömd så där.

    Jag har aldrig vågat säga till min psyk kontakt att jag rakt ut har tankar om att ta mitt liv, även om jag har det. Jag är rädd för att allting kommer vändas upp och ner och det blir sluten enhet på psyk och jag inte kommer få fortsätta plugga då det är inom medicin :/

    Avatar

    Hej! Vill mest bara säga att du inte ska vara rädd för att berätta om dina suicidtankar. Jag har varit i liknande situation(varit inlagd på slutenvården vid flera tillfällen – då jag ansetts vara suicidnära och även efter suicidförsök) och det har inte varit ett hinder för mig då jag pluggat inom medicin efter.
    Ta hand om dig och försök be om hjälp.

    Avatar

    Jag tycker verkligen du ska prata om det. Du behöver hjälp!

    Jag pratade inte om det och försökte avsluta mitt liv för fyra veckor sedan. Men jag överlevde otroligt nog. Och är så tacksam för det idag. Efter en vecka på psykiatrisk klinik, mycket samtal och meditation mår jag bättre. Jag har fortfarande en lång bit kvar innan jag har det måendet jag vill ha. Men det som har räddat mig dessa fyra veckor är att jag har varit öppen med mitt suicidförsök. Det har gett mig stöd genom familjen, vänner och kollegor.

    Kan du prata med din familj? Finns det andra som du kan anförtro dig till? Känner du att det är omöjligt så måste du kontakta psykvården. De kan hjälpa dig! Har du tankar på suicid så har du redan intalat dig att du själv inte kan reda ut ditt mående.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.