Assisterad dödshjälp

[Green Kigica]

Dödshjälp borde finnas för oss som vill inte leva mera. Vi förtjänar en säker, välförtjänt död. “One should die proudly when it is no longer possible to live proudly.” “The living is a species of the dead; and not a very attractive one.” – Nietzsche Varför ska man leva i misär? Varför finns säker abort, men inte en säker väg för oss att dö? Vi riskerar att leva med handikapp om något går snett. 

• Detta ämne redigerades för 2 år sedan av en moderator. Anledning: på grund av att det innehåller uppmaning om brott

[Red Menive]

Jag vill dö säkert och det kan man med dödshjälp, så jag är för det. Men svårt att dö för “egen maskin” finns så mycket som kan gå snett och då kan man bli så pass illa däran att man blir helt beroende av att andra tar hand om en. Det får mig att känna panik… Därför lever jag hellre som jag gör nu även om livet plågar mig väldigt mycket. Om dödshjälp blir lagligt kommer enbart svårt kroppsligt sjuka personer (som har kort tid kvar) få det. Många har svårt att sätta sig in i att livet kan vara extremt plågsamt också när man mår psykiskt dåligt. När man sökt hjälp och inte fått det eller om insatserna man får inte hjälper kan det vara en mardröm att leva.

[Green Tasira]

Livet kan te sig så olika från en människa till en annan. Dom flesta går glada och tillfredställda genom livet, medans andra blir tvungna att bära på en förlamande ångest. Eller livslång depression. Jag hade en bror som efter många år med svår depression, ensam i ett mörklagt rum, till slut fick nog. Han tog en taxi ner till kajen och hoppade i, med en verktygslåda runt livet.
Detta är ett bra exempel på hur det inte får gå till. Har någon prövat all hjälp som finns att få men lidandet består, då ska samhället ta sitt ansvar och erbjuda assisterad dödshjälp. Och inte tvinga människor som förlorat hoppet, att på egen hand söka utvägar som att kasta sig framför tåget, hänga sig i takkroken eller dränka sig, som i min broders fall.

[Olive Cypare]

Det här är så svårt. Uppskattar att det fanns en tråd om det och att kunna ta del av andras tankar. “Har någon prövat all hjälp som finns att få men lidandet består, då ska samhället ta sitt ansvar och erbjuda assisterad dödshjälp”, skriver du, Green Tasira. Det får mig att undra: vad innebär “prövat all hjälp som finns att få”? Psykoterapi? Mediciner? Hur många gånger betyder det att man har man sökt hjälp, 10 eller 20? Osv.

Jag kan relatera till mig själv som mått väldigt dåligt i perioder, men nu mår bra. Tänk om jag, som jag kände då, hade valt att avsluta mitt liv. Då hade jag inte fått uppleva det som jag är med om nu, att livet känns spännande, meningsfullt och värt att leva.

Jag relaterar också till Björn Natthiko i den här frågan. Han valde ju att avsluta sitt liv på grund långt gången sjukdom. Och där fanns verkligen “ingen mer hjälp att få” i och med att så mycket talade för en långsam plågsam försämring och slutligen död i hans fall.

Som sagt, tycker detta ämne är så svårt men viktigt prata om. <3

Tycker inte det här är svårt alls. Livet är inte heligt. Att något “kan” kännas bra senare är ingen garanti.
Jag tycker så fruktansvärt synd om alla dessa människor som tar sina liv, vad ont de måste ha och dess anhöriga som resten av livet behöver tänka på deras lidande och avslut. Samtidigt är jag glad för deras skull, att deras lidande är över. Oavsett vad dom “kunde” ha fått.

Jag har inte haft en enda sekund i mitt liv som jag velat leva. Hade jag fått möjligheten så hade jag tagit den. Men det kommer aldrig vara en möjlighet för oss som lyckas leva någorlunda normalt.
Men jag hoppas verkligen att det blir möjligt för sjuka, inte bara dödssjuka utan även såna som har permanenta skador och begränsningar som påverkar deras liv. Det är det minsta vi kan göra för dom.

Tänk om valet fanns med när vi sökte vård. Att när man blivit behandlad ett visst antal gånger så kan man få möjligheten att smärtfritt somna in för gott. Tänk hur många liv som kanske hade blivit räddade genom att behandlingarna utökades för att förhindra insomning, tänk hur många inläggningar och folk som är kroniskt skadade efter misslyckade självmordsförsök vi hade kunnat minska. En stor del av misären ligger i att inte få rätt hjälp eller att man inte når ut. Eller att man blir felbehandlad och sen lämnad till sitt öde.
Frågan ska inte bara handla om det är rätt eller fel. Det ska handla om alla dessa människor som skulle kunna bli ordentligt hjälpta genom att ha möjligheten att erbjuda all sorts hjälp tills det är uttömt. För att förhindra insomning skulle det befintliga utbudet även utökas per automatik. Benägenheten att utforma nya metoder och mediciner skulle också kunna skyndas på.
Att applicera något som assisterad dödshjälp i vården är inget som kommer isolerat. Det medföljer både positiva och negativa följder.

Jag tror däremot att dom positiva är fler än dom negativa. Och jag tycker inte att det räknas som negativt att någon “kan” leva meningsfullt och dö i onödan. Det finns inget “kan” om man inte lever och bör således inte heller vara en orsak till att det inte skulle kunna genomföras.
Vill bara göra det tydligt att jag inte talar om människor som har tillfälliga depressioner eller som bara saknar något i livet utan de som lever med kroniska tillstånd som försämrar livskvalitén avsevärt osv.