Är helt jävla vilse

Hej vännen! Grymt av dig att du hör av dig hit. Det visar att du ändå vill ta kontroll över dig själv. Hur mycket det än känns vilset nu.

Det låter som att du bär på något som har skett som har fått dig hit, och du får gärna berätta det du kan eller vill berätta. Allt är ok.

Jag kan känna igen mig i mycket det du skriver i att känna sig splittrad och inte veta var man ska lägga fokus.

Jag vet inte vad jag kan ge för råd annat än försöka bryta ner det du tycker är viktigast nu och lägga fokus där. Du kommer inte kunna göra allt på en gång och vissa saker får bara lämnas åt tiden eller gud.

Om det är du själv du vill fokusera på så gör det. Är det en relation så gör det istället. Allt är ok och du kommer fixa det här.

Om du vill råder jag dig även att prata med en psykolog eller terapeut. Det kan vara skönt att få prata av sig med någon. Oaktat vad man får för svar tillbaka.

I och med att skriva här har du tagit ett stort steg mot en bättre tillvaro så känn dig stolt över det. Vi tror på dig!

Igenkänning! Du är inte ensam. Alla vågar inte erkänna det du skriver. Många låtsas ha koll på livet men är innerst inne lost in space.

Jag tror att kärlek läker mycket. Gör en lista och skriv ner saker som du tror kan ge dig någon form av kärlek. Fika med en vän, ring någon i familjen, umgås med djur, dejta, krama någon, gör någon glad o.s.v.

Ett annat tips är att göra något nytt. Kolla t.ex om det finns gratis prova-på-saker där du bor. Boka in dig gratis på karate, dans, curling, gympass, yoga, teater eller vad som nu erbjuds. Gå även fast du tror att du kommer ogilla det.

Att acceptera känslan minskar stressen. Jag brukar lugna mig med att tänka “jag måste inte veta exakt NU vad jag ska göra med livet.” Sedan distraherar jag mig genom att tänka på vad jag faktiskt måste göra just precis NU, t.ex att tvätta eller laga mat.

Jag är i liknade sits mentalt som du! Så du är inte ensam. Jag maskerar och förminskar mina känslor totalt för att jag inte orkar med dom.

Använder destruktiva metoder för att linda min ångest. Tabletter, alkohol, shopping, bestraffning av kroppen, överdrivet motion. Jag har åter igen sökt hjälp, har skrikit efter hjälp i över 10 år! Men mitt huvud blir bara sämre o sämre och jag orkar inte med mig själv!

På det har jag en familj med make och 4 barn, utan dom skulle jag inte finnas kvar. Skuldkänslorna jag har för hur jag inte fungerar och förstör äter upp mig!

Jag fasar nu in ytterligare en antidepp, medicin mot alkoholsug och annat. Går hemma med en trasig fot som inte läkt efter operation, utförsäkrad från fk, tar mina sista föräldradagar för att få in nån krona.

Jag har totalt tappat mig själv och jag vet inte vem jag är längre! Stöter bort allt o alla och förstör så jävla mycket för mig själv o familjen! Är arbetslös men kan inte jobba pga foten, konstant smärta och jag lever i en jävla ovisshet och det tär på mig då jag annars är en kontrollmänniska..

Om du vill ha någon att prata med så finns jag! Ge inte upp utan  fortsätt att söka hjälp! Försök att hitta en motivation till att du vill må bra, det brukar hjälpa. Utan min familj skulle jag inte finns kvar, har haft en jävla lidande i min hjärna hela livet och totalt struntat i mig själv, behagar alla andra!