Hem > Forum > Hopplöshet > Ångest vid läggdags

Ångest vid läggdags

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  •  

    Nån mer (vuxen) som får ångest vid läggdags?
    Barn brukar ju nte gilla att lägga sig ibland, av olika anledningar men mest för att dom hellre vill vara uppe och leka, men att som vuxen inte vilja sova känner jag mig ensam om.

    På dagen kan jag må relativt ´bra´, men så fort mörkret faller och det är dags att avsluta dagen och börja lägga sig känner jag mig övergiven och ensam.

     

    (ÄR visserligen ensam,, singel och utan sambo osv,, men lider inte av det på samma sätt under dagen

     

     

    Någon mer som känner likaadant, eller vet vad det kan bero på eller vad man kan göra åt det?

    Trådstartaren

     

    hoo-hooo ?

     

    Kan nån ge mig ett svar?
    Måste lägga mig snart, men vill/vågar inte

    Hej, tror absolut inte att du är ensam! För mig är ångesten oftast värst på morgonen och dagen men kommer och har tidigare kommit på kvällen läggdags. Kan vara jobbigt att allt blir stilla och tyst liksom. Brukar lyssna på Sveriges radio via appen på tex sommarprat eller liknande, funkar bra👍 hoppas du får sova gott.

    Kram

    Trådstartaren

    Tack för svaret 🙂

     

    Ja, det är väl nåt med trygghet, att då vill man krypa in i en trygg famn

    Kanske ligger kvar från grott-tiderna? när det var farligt att sova ensam

     

    Tack, jag ska absolut följa ditt tips, att lyssna på radion eller  nåt
    just sommarpratarna är ju trevligt ocskå, lite sådär lågmält och enformigt som man blir lite dåsig av

     

    Tack för tipset
    Kram kram o godnatt

    Halloj, jag känner jättemycket igen mig! Lyssnar varje kväll sedan år tillbaka på poddar som har lugnande röster (t ex Alex och Sigges podd söver mig bra). Blev rejält övergiven som barn och har tänkt att det kanske har med det att göra. Kan det vara något liknande för dig? Som tonåring minns jag dock att jag lade mig nästan varje kväll/natt på hustaket och kollade upp på månen för att känna närvaro av något som jag upplevde var tryggt och förutsägbart. Lite tragiskt kanske. Jag tror det är vanligt att få ångest om man känner en inre otrygghet som kryper sig på när husen liksom släcks ner, det blir tyst runtomkring en. Det är kanske en form av övergivenhet när man är ensam att tvingas in i tystnad typ? Man känner väl av sina känslor också starkare när det är natt, distraktion från annat försvinner och är inte lika påtagligt som under dagtid?

    Kram!

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.