Åh, vilken fasa att uppleva vad du upplevt. Nej, man kan nog omöjligt begripa hur du mår, om man inte själv upplevt nåt liknande. Ja, jag tror att din son velat att du skulle ta kontakt med någon, kanske en terapeut eller livscoach som anonymt och under sekretess kan stöjda dig och hjälpa dig ta dig igenom denna sorg.. ilska och detta mörker som du hamnat i.. kan tänka mig att hela livet stannat upp för dig.. samtidigt som du ser att alla andra tycks helt ovetandes om det fruktansvärda kaos och kanske kvävande sorg som tynger dig. Jag tror du behöver få släppa ut all din sorg, hur jobbigt det än är.. du måste få känna allt du känner.. ilska, hat, maktlöshet.. jag kan säkert inte föreställa mig hälften.
Önskar jag kunde finnas där för dig på nåt sätt.. kanske låter naivt men jag tror du behöver ge dig själv större kärlek och tålamod nu än någonsin förr. Det som skedde är inte ditt fel! Det är inte ditt fel! Kram ❤❤💕