Allt är hopplöst, jag ger upp!

Där tror jag att problemet ligger. Försäkringskassan kräver ”objektiva fynd” och tydliga diagnoser. Om man inte har en specifik sjukdom eller funktionsnedsättning som gör att man inte klarar av ”enkla” jobb, så är det nog tyvärr väldigt svårt att bli beviljad ersättning. Det är såklart inte ens eget fel, men det är så systemet ser ut idag.

Jag har flera funktionsnedsättningar som kraftigt påverkar min arbetsförmåga, och det är dessa funktionsnedsättningar som gör att jag inte klarar av ”enkla” jobb. Jag vill inte skriva för detaljerat här, då jag är mån om att behålla min anonymitet på forumet, men funktionsnedsättningarna är väldokumenterade (d.v.s. alla svårigheter kan förklaras med en diagnos) och jag har intyg och utlåtanden som innehåller konkreta exempel på vad jag inte klarar av.

Hm okej då förstår jag.Misstänkt att det var så…Att mina diagnoser är för “tunna”.Fast det är konstigt för jag klarar verkligen inte enkla jobb, blivit utbränd och fått loopar i huvudet, blir uppvarvad, svårt att sova ältar det som hänt och får ont i kroppen.Men hjälper inte om jag säger det.Passar inte in på någon diagnos, verkar ha “lite av varje”, inget håller fullt ut, gjort flera tester men inte fått specifika diagnoser av resultaten.Alla dom jag känner som har utbildning har inte några diagnoser alls men de får långtidssjukskrivning, ingen har fått nej och tvingats jobba eller byta jobb som alla föreslår till mig.Själv varit utbränd och har känningar av sånt fortfarande som sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, tappar tråden, glömmer av tider, namn, vad det är för dag, orkar inte ha fritidsintressen.Ganska allvarligt med andra ord, och orkar definitivt mindre än dom jag känner som är sjukskrivna.Det är en galen värld. Känns Som man inte borde blivit född! Vad är det för mening med allt?

Ett av problemen jag har gentemot FK är att jag har flera diagnoser som påverkar varandra, men FK vill bara se dem en och en. De vägrar liksom acceptera att helheten inte bara är summan av delarna.

Jag har inga neuropsykiatriska diagnoser (autism, adhd osv) och även om jag i grund och botten är väldigt tacksam för det så hade kanske kontakten med FK varit lättare om det varit så. Men vem vet, jag tror säkerligen att det finns många som får kämpa mot myndigheterna även med sådana diagnoser.

När jag av olika anledningar tvingas jobba med uppgifter som inte kräver så mycket tankeverksamhet och fokus (alltså sådana uppgifter som FK tycker att jag ska syssla med på heltid) så mår jag mycket sämre, och det fort. Jag får mer ångest för att tankarna kan snurra iväg fritt, för att uppgifterna är tråkiga och meningslösa och ostimulerande. Och jag blir trött väldigt mycket fortare. Det stressar mig mer än mina vanliga arbetsuppgifter. Så jag har prövat den typ av uppgifter som FK vill att jag jobbar med, men på fel plats för det är inte i deras eller arbetsförmedlingens regi.

Självklart ska sjukskrivningen baseras på vilka diagnoser man har, men det får inte vara så fyrkantigt att man inte kan se att en diagnos kan påverka på personer olika och att två diagnoser kan förvärra varandra. Min ångest triggas tex av min PTSD och vice versa.

Jag förklarade också på förhandlingen att mina svårigheter kvarstår när jag är ledig. Jag kan inte vara en “normal” turist som springer på sevärdheter och shoppingcenter hela dagarna. Några timmar, sedan är jag helt slut. Och är det mycket folk så går det fortare.

Utredningen visade på en hög begåvning med snabba kognitiva förmågor men en oerhörd psykisk utmattning med bristande uthållighet både fysiskt och psykiskt. Och då såg ändå ingen hur dåligt jag mådde när jag kom hem efter de testerna. Jag kämpade som en tok för att göra bra ifrån mig för att ingen skulle kunna säga att jag spelade sjukare än jag är. Men den utredningen är plötsligt inte värt någonting alls, för den visade inte det som FK hoppades på.

Jag förstår inte varför det ska vara så omöjligt att få ersättning. Om FK lät oss vara i lite större utsträckning skulle så många fler kunna komma tillbaka så mycket fortare. Men vissa kommer aldrig tillbaka och då får det väl vara så. Men slå inte undan benen på oss för det!

Jag blir också trött av  arbetsuppgifter som inte är givande, kan börja dagdrömma och stirrar bara rakt fram, får hjärndimma. Orkar inte prata med andra och blir ofukuserad, glömmer vad de sagt. Jag känner “vad gör jag här”. Folk omkring pratar och skrattar glatt.Känner mig helt malplacerad.Ibland blir jag utesluten från andra för att jag inte är som dom.. Grubblar över hur länge jag ska orka, hur jag ska betala räkningar Om jag slutar själv får jag ingen akassa, vad ska jag leva på. Sverige är ett rikt land sägs det, vem är jag i det här landet isåfall, född här men kämpar för att överleva?Skammen av att se grannar ha överflöd och själv når jag knappt över ytan.Vad är det då för fel på mig?För det måste väl vara fel på mig som lever fattig i ett rikt land??? Vi har ju allt i det här landet ingen behöver gå fattig. Så sägs det överallt i media. Jag är både fattig och sjuk!Jag kan inte jobba med det jag gjorde innan och klarar inte av att plugga.Hittar inget jag orkar och klarar att göra.Är över 50 år gammal.Framtiden är nattsvart för någon som mig. .Men vet inte hur jag ska ta bort mig…är rädd att överleva som dom jag mött faktiskt gjort….Och dom ville verkligen dö. Bara en dog i ett senare försök men de andra vågar inte misslyckas igen. Jag vågar inte heller misslyckas…förlåt att jag bara pratar om mig själv. Läser gärna det ni skriver och tar in det.

Fick svar idag att de har 4 veckor på sig att skriva domen, sen ska den skickas till mig. Så får räkna med några dagar till. Han skrev också att de har möjligheten att skjuta upp skrivandet men då måste de meddela mig.

Så nedräkningen blev plötsligt något luddigare… Men idag har det i vart fall gått 2 veckor.

Jag förstår att du går som på nålar. Hoppas att beskedet kommer snart! Det måste vara vidrigt att gå och vänta.

Ja, Försäkringskassan är ju väldigt stelbenta och fyrkantiga på alla sätt och vis. Men om de inte tar hänsyn till att det ena påverkar det andra så missar de ju väldigt mycket viktigt.

Jag vet personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som har haft problem med Försäkringskassan, så det förekommer absolut. Däremot verkar det vara så att det är lättare respektive svårare att bli beviljad ersättning vid vissa diagnoser. Just nu verkar t.ex. personer med den somatiska sjukdomen ME har enorma problem. En av mina f.d. läkare berättade också att sedan reglerna för sjukersättning skärptes så upplever han att personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar oftare nekas ersättning, medan personer med schizofreni blir beviljade i ungefär samma utsträckning som förut (d.v.s. ganska stor). Intressant det där…

Jag blir så arg på att striktare regler kan påverka alla med en specifik diagnos. Har nya behandlingar tagits fram som faktiskt förbättrar arbetsförmågan hos alla i en patientgrupp så fine, men så är ju inte verkligheten ut och det är heller inte på sådana grunder FK ändrar sin hantering. Istället avslår man kategoriskt alla patienter med en särskild diagnos eller funktionsnedsättning och vägrar se på att de olika fallen har individuella avvikelser. Två personer med autism till exempel kan ju ha helt vitt skilda förutsättningar, där den ena faktiskt kan ha ett jobb med rätt anpassningar, medan den andra aldrig kommer ha den förmågan. Men plötsligt ska båda få samma beslut baserat på att någon politiker flyttar på en gräns.

Jag har också läst i lagtexten och i FKs interna riktlinjer att de på inga villkor får ta hänsyn till ålder (en 30-åring ska få samma beslut som en 64-åring, givet att de står med samma läkarintyg och förutsättningar, om ni förstår hur jag menar). Trots detta har jag upprepade gånger fått höra att det är oerhört ovanligt att man får sjukersättning när man är så ung som jag. En handläggare för sjukersättning sa också att det var en av anledningarna till att jag fick avslag. Tyvärr fick jag det inte på inspelning, annars hade jag haft stor nytta av det i överklagandet. Numera spelar jag in alla telefonsamtal med myndigheter (det har man rätt till som privatperson), så att jag kan bevisa om (när) de är oförskämda, ställer olämpliga/dumma frågor eller råkar erkänna att de tagit hänsyn till sådant de inte får ta hänsyn till (eller vice versa).

Jag känner mig allt annat än trygg.

Ja, exakt! Olika människor med samma funktionsnedsättning/diagnos kan ha vitt skilda förutsättningar. Det är helt sjukt att Försäkringskassan får gå efter något annat än det som står i läkarintygen. Vårdpersonal som träffat patienterna har kompetensen att bedöma deras arbetsförmåga, Försäkringskassans handläggare har det inte.

Jag tycker att det är helt fel att Försäkringskassan inte får ta hänsyn till ålder, för en 64-åring har rent krasst sämre möjligheter att få ett jobb än vad en 30-åring har, och dessutom bara något/några år kvar i arbetslivet. Åldern borde då kunna räknas som “förmildrande omständighet” för att bli beviljad sjukersättning. Men nu är det som det är, och då ska Försäkringskassan självklart följa sina egna regler. De ska inte vrida och vända på reglerna bara för att kunna ta beslut som är till deras egen fördel.

Bra att du börjat spela in samtalen!