Aldrig mer – självmord är den enda vägen ut

[Yellow Viveqy]

Nu är det julaftons morgon, jag har som vanligt vaknat tidigt och ligger nu och funderar på hur jag ska kunna ta mitt liv.

Inte specifikt idag men jag vet att inga lösningar finns.

Jag är 40 år, har inget jobb och ingen relation. Det finns ingen hjälp att få, jag har varit inom öppenpsykiatrin i flera år och där är självmordstankar hos patienterna så vanligt att ingen reagerar. Dessutom finns inga resurser ändå.

Jag kan inte flytta och bor där jag hela tiden är störd av en granne och ärendet kan inte redas ut då grannen inte anses störa enligt lag.

Jag är hemma hos min mamma över julen där hennes grannar stör ännu värre och det får mig att må ännu sämre.

Jag har haft självmordstankar i flera år och har länge tänkt att det är den enda utvägen. Det handlar nu bara om att det inte finns någon metod jag vågat mig på då jag vill ta mitt liv hemma och inte utomhus, framför ett tåg eller liknande.

Jag hoppas att jag aldrig mer ska fira jul och att jag ska finna ett sätt som inte är alltför smärtsamt att ta mitt liv på.

Och nej, det finns ingen hjälp att få, jag har redan kontakt med personligt ombud, socialtjänst, vård, arbetsförmedlingen. Inget fungerar.

Och nej, jag har inget intresse och tänker inte börja med volontärarbete som svar till de personer här på forumet som inbillar sig att det är stödjande att få käcka och banala tips och råd när man mår dåligt.

hej ! tycker ändå att du ska kämpa vidare med livet , det kan bli bättre rätt fort om man bara hittar lösningar på vad som inte funkar , död hinner du vara i all evighet sedan .

 

jo julaftons morgon här också , kallt och kommer inte åt mitt vatten då dörren har frusit fast just nu , har ätit lite ris och stekt köttfärs + julmust , det är det firandet jag kommer få i kväll här , är trots det rätt glad ändå idag , och hoppas jag kan hålla smärtnivån på en låg nivå under dagen

 

snart är allt över med detta år , och glad är jag om jag kan hålla mej vid liv till dess .

 

mvh micke

 

 

Hej Yellow Viveqy!

Jag hör vad du säger, sjukvården har inte kunnat erbjuda hjälp och inte på andra håll heller. Tycker det är en ren skandal faktiskt. Min egen erfarenhet är också att det inte finns någon djupare hjälp att hämta i mångt och mycket när det gäller terapi (något bättre dock i privat terapi, men vem har råd med det på längre sikt?). Själv gav jag upp mina försök tillslut för ett antal år sedan och försökte lappa ihop mig själv på egen hand. Blev så förtvivlad av alla avvisningar och bristfälliga möten. Känner du också så?

Tror att bland det farligaste med psykisk ohälsa kan vara att under väldigt, väldigt många år inte få hjälp till en förändring eller en förbättring i sitt mående. Att det är det livet man lever som man inte orkar med eller vill leva längre. Smärtan det innebär. Däremot om en förändring sker så hade man kanske orkat. Är det så för dig – om du vill säga?

Låter fruktansvärt det där med grannarna också. Har likadan situation själv och märker också en tydlig skillnad i att måendet kraftigt försämras att konstant bli påverkad av stressande ljud och buller.

Önskar det vore annorlunda! <3

Värme

Hej. Fick ett tips, om man sitter själv under julen kan man unna sig att bara vara, att ta sig en bra stund att titta på film, dricka kaffe o annat som man gillar.
Mind forum finns alltid ❤️ Självmordslinjen är öppen idag och alla andra dagar.

Yellow Viveqy skrev:

Nu är det julaftons morgon, jag har som vanligt vaknat tidigt och ligger nu och funderar på hur jag ska kunna ta mitt liv. Inte specifikt idag men jag vet att inga lösningar finns. Jag är 40 år, har inget jobb och ingen relation. Det finns ingen hjälp att få, jag har varit inom öppenpsykiatrin i flera år och där är självmordstankar hos patienterna så vanligt att ingen reagerar. Dessutom finns inga resurser ändå. Jag kan inte flytta och bor där jag hela tiden är störd av en granne och ärendet kan inte redas ut då grannen inte anses störa enligt lag. Jag är hemma hos min mamma över julen där hennes grannar stör ännu värre och det får mig att må ännu sämre. Jag har haft självmordstankar i flera år och har länge tänkt att det är den enda utvägen. Det handlar nu bara om att det inte finns någon metod jag vågat mig på då jag vill ta mitt liv hemma och inte utomhus, framför ett tåg eller liknande. Jag hoppas att jag aldrig mer ska fira jul och att jag ska finna ett sätt som inte är alltför smärtsamt att ta mitt liv på. Och nej, det finns ingen hjälp att få, jag har redan kontakt med personligt ombud, socialtjänst, vård, arbetsförmedlingen. Inget fungerar. Och nej, jag har inget intresse och tänker inte börja med volontärarbete som svar till de personer här på forumet som inbillar sig att det är stödjande att få käcka och banala tips och råd när man mår dåligt.

God Kväll Yellow Viveqy…

Jag förstår dig FULLSTÄNDIGT, jag har varit där Du befinner dig nu, varit LÅNGT ner i mörkrets undre värld i psykisk ohälsa.

* MEN jag vill faktiskt säga till dig, hjälp finns men Du vill ju inte / ej höra på några förslag så jag är väl då helt och hållet meningslös då?

* Eller kanske Du vill glänta på dörren till ett bättre mående? (Har konkreta råd)

* Det är inte alls lätt när grannar stör. Har Du haft kontakt med Hyresgästföreningen som medlem eller din fastighetsägare ?

Ta hand om dig och din mamma…

På återseende…

[Yellow Viveqy]

Tack för ditt svar.

Det gäller då att rätt lösningar infinner sig och att man orkar vägen fram dit. Hoppas att du sedan ändå hade en hyfsad julafton trots det som hänt med vattnet. 🙂

 

Anonym skrev:

hej ! tycker ändå att du ska kämpa vidare med livet , det kan bli bättre rätt fort om man bara hittar lösningar på vad som inte funkar , död hinner du vara i all evighet sedan . jo julaftons morgon här också , kallt och kommer inte åt mitt vatten då dörren har frusit fast just nu , har ätit lite ris och stekt köttfärs + julmust , det är det firandet jag kommer få i kväll här , är trots det rätt glad ändå idag , och hoppas jag kan hålla smärtnivån på en låg nivå under dagen snart är allt över med detta år , och glad är jag om jag kan hålla mej vid liv till dess . mvh micke

[Yellow Viveqy]

Tack för fint och engagerat svar.

Precis som du säger så är det just god psykoterapi som det är brist på inom den offentliga vården och de samtal som ges är ofta inte någon behandling utan mer att följa upp veckan och stämma av. Det går kanske an ett tag men sedan mår man än sämre av att hela tiden vara i en situation där det aldrig går att få hjälp hela vägen fram.

Vad gjorde du sedan på egen hand för att lappa ihop dig själv?

Ja, jag känner mig också väldigt uppgiven inför situationen i vården och att jag deltar i samtal som visserligen kan vara trevliga i stunden men som jag vet inte leder vidare. Det går heller inte att formellt klaga då mottagningarna inte har någon skyldighet att erbjuda något annat och jag kan då bli helt utan kontakt.

Ja, jag håller med dig i att vården helt klart i sig befäster ett dåligt mående genom att kontakterna med vården samtidigt ofta är nödvändiga, i mitt fall behöver jag uppvisa att jag deltar i olika vårdmöten för att ha rätt till mitt försörjningsstöd.

Hur var din situation med dina grannar? Fick du flytta eller löste det sig på annat sätt. Det är mer eller mindre omöjligt att i en större stad hitta både ett lugnt och tyst boende som samtidigt inte är för dyrt när man inte har någon inkomst i form av lön.

Tack för ditt stöd, skriv gärna igen. <3

Red Simyna skrev:

Hej Yellow Viveqy! Jag hör vad du säger, sjukvården har inte kunnat erbjuda hjälp och inte på andra håll heller. Tycker det är en ren skandal faktiskt. Min egen erfarenhet är också att det inte finns någon djupare hjälp att hämta i mångt och mycket när det gäller terapi (något bättre dock i privat terapi, men vem har råd med det på längre sikt?). Själv gav jag upp mina försök tillslut för ett antal år sedan och försökte lappa ihop mig själv på egen hand. Blev så förtvivlad av alla avvisningar och bristfälliga möten. Känner du också så? Tror att bland det farligaste med psykisk ohälsa kan vara att under väldigt, väldigt många år inte få hjälp till en förändring eller en förbättring i sitt mående. Att det är det livet man lever som man inte orkar med eller vill leva längre. Smärtan det innebär. Däremot om en förändring sker så hade man kanske orkat. Är det så för dig – om du vill säga? Låter fruktansvärt det där med grannarna också. Har likadan situation själv och märker också en tydlig skillnad i att måendet kraftigt försämras att konstant bli påverkad av stressande ljud och buller. Önskar det vore annorlunda! <3 Värme

[Yellow Viveqy]

Tack för ditt svar.

När det gäller den granne som stör så är ärendet redan prövat hos Hyresgästföreningen och det blev avslag då störningarna inte räknas som störningar enligt lag.

Anonym skrev:

God Kväll Yellow Viveqy… Jag förstår dig FULLSTÄNDIGT, jag har varit där Du befinner dig nu, varit LÅNGT ner i mörkrets undre värld i psykisk ohälsa. * MEN jag vill faktiskt säga till dig, hjälp finns men Du vill ju inte / ej höra på några förslag så jag är väl då helt och hållet meningslös då? * Eller kanske Du vill glänta på dörren till ett bättre mående? (Har konkreta råd) * Det är inte alls lätt när grannar stör. Har Du haft kontakt med Hyresgästföreningen som medlem eller din fastighetsägare ? Ta hand om dig och din mamma… På återseende…

Yellow Viveqy skrev:

Tack för ditt svar. Det gäller då att rätt lösningar infinner sig och att man orkar vägen fram dit. Hoppas att du sedan ändå hade en hyfsad julafton trots det som hänt med vattnet. 🙂

 

förstår din hopplöshet fullt ut , men ibland måste man bita ihop och kämpa sej fram trots att ingen kraft finns kvar igentligen , för att lösningen finns där någonstans , och det är garanterat !!!

 

att  bara avsluta allt är ofta inte alls befogat , så vad tror du själv skulle behövas för att det skulle bli bättre för dej ? och hur skulle du vilja att ditt liv ser ut om 1år typ om du fick önska

 

PS, ingen fara med det frusna vattnet , det tinar i vår ! MVH m