Hem > Forum > Hopplöshet > Aldrig mått riktigt bra

Aldrig mått riktigt bra

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Misstänker att jag har adhd och kanske även någon lättare form av autism. Livet rullar på så snabbt ibland att jag inte hinner med, det är dessutom massor som hänt de senaste åren. Redan innan dess var jag trött 😴 Gick till vården med tusentals symtom för länge sen men det enda de sa var att det var stressrelaterat och skickade hem mig igen. Jag provade en gång att söka samtalsstöd men fick hem ett brev om att mina problem inte var nog stora.. Jag har mått skit sen jag gick i mellanstadiet, jag kände mig alltid utanför och som om jag var äldre än alla andra, annars. Längtade hem på skolan och så, ville inte bli tvingad att vara runt alla människor. När tonåren sen kom så mådde jag så himla dåligt, hade samtals stöd då i ett par år. Jag är nu mitt i livet, men jag är så så trött. Jag vet att jag har bra sidor också och att livet har sina bra sidor och att nån gång så vänder allt. Men jag har just just nu humörsvängningar, är ljudkänslig, har svårt att hålla koncentrationen på nåt.. Svårt att komma igång med saker (fast gör dom oavsett för att jag tvingar mig själv)

    Känner mig som en pina för mig själv och de personer närmast mig. Självkänslan är på botten, jag har många ytliga vänner men ingen nära och jag känner mig trots att jag har världens finaste familj, så ensam.

    Hur lever man? För jag har tappat gnistan lite, är det meningen att det ska vara så himla tufft hela tiden?

    Vet egentligen inte varför jag skriver här, men något ledde mig ju hit.

    Ha en underbar dag, tack att du läste

    Jag känner igen mig i mycket. Jag har alltid också känt att skolan var en pina pga alla människor. Jag har gått i samma tankar som du och skulle få en utredning men jag vågade inte i rädsla för att det skulle ge några konsekvenser för mina barn.

    jJag är redan nu sjukskriven för utbrändhet.

    Jag tänker att en person med obehandlad ADHD och/eller autism som utsätts för situationer de inte klarar av, till slut leder till de symptom dvs stressymptom. Kanske ska du söka dig till sjukvården just för adhd och autism istället? Vet att det är sjukt svårt att få tid men kanske privat? Vissa har avtal med landstinget.

    Jag känner i alla fall med dig och förstår hur tufft du har det. Styrkelram till dig!

    Trådstartaren

    Ja jag känner samma, blir det som en stämpel på ens barn då? Är tänkt att det ska vara så öppet i dagens samhälle, att alla ska få vara den de är osv men jag tycker inte riktigt att det stämmer tyvärr 🙁

    Ibland blir jag så arg på världen och hur den ser ut, ibland blir jag arg på mig själv för att jag låter mig själv påverkas så mycket…

    Jag förstår dig och din situation, jag har även jag varit utbränd, men aldrig sjukskriven. Jag tror att jag är 1000 gånger för tjurskallig. Men på nåt sätt var jobbet min livlina, alla har nog olika livlinor

    Det viktigaste är nog att göra det man vet att man mår bra av? Så man tar sig uppåt istället för nedåt

    Stor kram till dig, tack för ditt svar

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.