Misstänker att jag har adhd och kanske även någon lättare form av autism. Livet rullar på så snabbt ibland att jag inte hinner med, det är dessutom massor som hänt de senaste åren. Redan innan dess var jag trött 😴 Gick till vården med tusentals symtom för länge sen men det enda de sa var att det var stressrelaterat och skickade hem mig igen. Jag provade en gång att söka samtalsstöd men fick hem ett brev om att mina problem inte var nog stora.. Jag har mått skit sen jag gick i mellanstadiet, jag kände mig alltid utanför och som om jag var äldre än alla andra, annars. Längtade hem på skolan och så, ville inte bli tvingad att vara runt alla människor. När tonåren sen kom så mådde jag så himla dåligt, hade samtals stöd då i ett par år. Jag är nu mitt i livet, men jag är så så trött. Jag vet att jag har bra sidor också och att livet har sina bra sidor och att nån gång så vänder allt. Men jag har just just nu humörsvängningar, är ljudkänslig, har svårt att hålla koncentrationen på nåt.. Svårt att komma igång med saker (fast gör dom oavsett för att jag tvingar mig själv)
Känner mig som en pina för mig själv och de personer närmast mig. Självkänslan är på botten, jag har många ytliga vänner men ingen nära och jag känner mig trots att jag har världens finaste familj, så ensam.
Hur lever man? För jag har tappat gnistan lite, är det meningen att det ska vara så himla tufft hela tiden?
Vet egentligen inte varför jag skriver här, men något ledde mig ju hit.
Ha en underbar dag, tack att du läste
