Min dotter som är 16.5 år har bott hos mig på heltid fram till dess att hon fyllde 14.5. Hon ville testa att bo hos sin pappa som bor 55 mil från mig eftersom hon aldrig bott med sin pappa samt att hon ville ha mer frihet än vad jag gav henne. Pappan som varit extremt frånvarande de 14 första åren blev iom flytten till honom ännu mer frånvarande. Tack o lov så hamnade hon i en klass där klassföräldrarna stöttat henne hela tiden samt att skolan varit ett tryggt ställe. Jag har sedan 2,5 år tillbaka pratat otaligt med gånger med Soc., Bup och advokater och frågat om mina rättigheter att få hem henne men alla har sagt att så länge hon har tak över huvudet och går till skolan så finns det inget jag kan göra.
Vi har gjort upp att hon kommer och hälsar på en helg i månaden, övriga lov samt halva sommarlovet vilket fungerat bra tills nu.
Hemma hos mig och min man är det rutiner och vardag och lagom med krav med allt vad som hör till med en 7 årigt lilla syskon och 20 årigt bonussyskon och nu är det så att hon inte ens vill komma hem och hälsa på vare sig på helgumgänge eller lov. I sms skriver hon att hon får ångest så fort hon tänker på att hon skall åka till oss och att det blir tjafs (när vi ber om enkla självklara saker som att göra läxor om det finns över helgen, plocka upp smutstvätt, duka av tallriken vid middagen osv.) Jag tror inte hennes pappa pratar illa direkt om mig men han ber henne hela tiden inte berätta vad som försigår hos honom dvs att han aldrig är hemma eller att han aldrig har pengar mm. och det kan jag förstå är jobbigt att bära.
Jag undrar skall jag fortsätta betala biljetter för henne och tvinga henne hit men det gör mig orolig att vi kanske tappar varandra.
Rådvill
