Nu har jag äntligen landat i att det jag jobbar med, mitt yrke, är det som jag fortsätter med till jag pensioneras om sisådär 25 år.
Spenderat hela mitt vuxna liv hittills med att leta mig fram och prövat hur många arbetsplatser och yrken som helst, men nu känner jag att det här har upptagit så mycket tid att jag inte har råd att spilla mer energi på detta. Jag måste nöja mig någon gång. Det jag jobbar med nu är även något jag utbildade mig till och tog examen (tredje examen?) i våras.
Tänker att mina idéer och den här outtömliga energin att testa nytt handlar så mycket om openness enligt personlighetstest (Myers briggs). Jag har för mycket ”öppenhet” i min personlighet att jag kan hoppa på vad sjuttsingen som helst. Pilot? Varför inte? Gruvarbetare? Låter spännande! Jobba på Säpo? Gud så spännande. Osv osv osv.
Nu är planen iaf att nöja mig. Jag blev det här yrket och det får jag liksom tugga i mig. Kommer ändå aldrig bli nöjd och nyfikenheten eller lusten att pröva något nåt sinar aldrig.
På min fritid kan jag fortsätta botanisera mig runt tänker jag. Istället för att konstant byta yrkesbana. Behöver stabilitet i mitt liv för en gångs skull. Och fokusera på annat.
