Varför gör jag såhär?

[Pink Hufehe]

Jag ligger och tänker och kommer då på att jag liksom ser det negativa med saker även fastän det kanske är jättebra, som när jag blev inlagd första gången för jättelängesedan, det var enormt jag gick från att vara ett hårsmån från döden(självmord) och vara i det absolut svartaste svarta, till att vara rent av lycklig. När jag tänker tillbaka på det så var det i sin helhet jättebra men jag vet att varje gång jag tittar tillbaks NU till den här tiden, så fokuserar jag bara på det negativa, jag blev missförstådd och bla bla bla . Varför gör jag så?  Jag ser alltid bara det negativa med allt, jag blev välsignad av Gud ( stoppades från att ta självmord och fick på köpet ett  nytt, FANTASTISKT liv.) Och vad gör jag ?  Jag sitter och kommer ihåg det som var negativt . Vad i ?? Inte undra på att jag blir straffad av Gud i dagsläget.
varför

Det är logiskt: när man är deppig så tenderar hjärnan att associera och minnas negativa händelser och känslor. När man mår bra och känner sig välmående händer det motsatta; man påminns om det goda i livet. Det är så människans känsloliv fungerar har jag läst. Alltså att det finns studier som visar just på det sambandet. Det kluriga är ju då som du påtalar att man behöver påminna sig om att man tenderar “associera negativt” när man mår sämre eller rent av jättedåligt.

[Pink Hufehe]

Red Simyna skrev:

Det är logiskt: när man är deppig så tenderar hjärnan att associera och minnas negativa händelser och känslor. När man mår bra och känner sig välmående händer det motsatta; man påminns om det goda i livet. Det är så människans känsloliv fungerar har jag läst. Alltså att det finns studier som visar just på det sambandet. Det kluriga är ju då som du påtalar att man behöver påminna sig om att man tenderar ”associera negativt” när man mår sämre eller rent av jättedåligt.

ok, jaha det hade jag inte koll på,

tror dock att det är nåt fel på mig typ nån störning som gör att jag gör såhär?

[Blue Vevepo]

Pink Hufehe skrev:

ok, jaha det hade jag inte koll på, tror dock att det är nåt fel på mig typ nån störning som gör att jag gör såhär?

Nej, hjärnans naturliga tillstånd är att leta efter faror och problem (tänk livet som grottmänniska – du måste hela tiden vara på din vakt, fundera över vad för farligt som kan komma att ske och hur du ska undvika de faror du tidigare varit med om, för att bokstavligt talat inte dö). Bekymmerslöshet är ett ”onormalt” tillstånd för hjärnan eftersom det innebär en risk att slappna av. Om du bekymmerslöst ligger och chillar så kan en varg eller björn komma och äta upp dig.

Det är typ en tröst ibland även om det suger att vara människa då vi bokstavligen är byggda för att övertänka, noja oss och ha ångest.

[Pink Hufehe]

Blue Vevepo skrev:

Nej, hjärnans naturliga tillstånd är att leta efter faror och problem (tänk livet som grottmänniska – du måste hela tiden vara på din vakt, fundera över vad för farligt som kan komma att ske och hur du ska undvika de faror du tidigare varit med om, för att bokstavligt talat inte dö). Bekymmerslöshet är ett ”onormalt” tillstånd för hjärnan eftersom det innebär en risk att slappna av. Om du bekymmerslöst ligger och chillar så kan en varg eller björn komma och äta upp dig. Det är typ en tröst ibland även om det suger att vara människa då vi bokstavligen är byggda för att övertänka, noja oss och ha ångest.

a jo det stämmer ju, men jag kommer inte ihåg att jag var så innan …men det kanske jag var?har svårt att komma ihåg
Strävar hela tiden efter lycka… bekymmerslöshet… frihet och glädje. Jag vet att när allt  plötsligt var bra i mitt liv när jag var 13 år då blev jag deprimerad ..

kanske man inte SKA sträva efter lycka helt enkelt??