Varför fortsätter man?

För att dom bra dagarna är bara avsaknad av dåliga saker, och att det bara är tillfälligt. Det kommer alltid mer smärta och lidande förr eller senare. Men grundanledningen är jag aldrig sett livet som något positivt eller något jag velat vara i. Man är bara en kugge i naturens maskineri.

Jag är en outcast för att jag inte är en del av samhället, och heller inte vill vara det. Jag är en osynlig person. Vilket i sig inte gör mig något. Jag vill inte ha något från samhället. Men samhället vill alltid ha något av mig. Min syn på livet är också väldigt avvikande från alla andras. Och att hitta någon som förstår mig verkar omöjligt. Människor lever i den här bubblan som kallas livet och kan inte se någonting annat än det.

Det enda jag har velat ha från livet är lugn. Att slippa behöva lösa problem hela tiden för att överleva. Slippa behöva navigera runt alla problem människor skapar.

Vad vill du ha från livet?

Ännu en solig och fin dag med fågelkvitter. Men ljudet av människor förstör den.

Jag har haft klardrömmar nästan varje natt dom senaste månaderna. Det är en skön och fascinerade sak att uppleva. Att vara i en helt annan verklighet där man inte känner alla smärtor, all trötthet, tyngd och begränsningar som finns här är ett skönt avbrott. Särskilt när man vaknar till en kort stund och känner kroppen, men så fort man sluter ögonen och slumrar till så är man tillbaka till den där platsen igen.
Tyvärr gör kontrasterna att livet bara känns ännu tyngre.

Är det fel att vilja ha en relation med någon när man är levnadstrött och sliten? Känns som två människor som är lika långt ner i avgrunden kanske kunde lyfta varandra. Eller så är det inte så..

”Finns inget som erbjuds av samhället som lockar mig det minsta. Så… bara sitta och titta på livet typ. Tänka egna tankar, bara leva inne i mitt huvud.”

Det är något jag verkligen kan relatera till. Jag har alltid varit en person som bara observerar. Har alltid velat förstå hur livet och saker och människor fungerar. Inte som något intresse, för jag är verkligen inte intresserad av livet. Mer bara förstå varför jag är här och varför saker är som dom är.

Något jag brukar göra ibland om det är fint väder är att bara åka någonstans och bara sitta i bilen och titta och lyssna. Om man gör det bland folk så blir bilen lite som en sköld. Man kan sitta med dörren öppen och titta och lyssna på människor men ändå vara ifred. Vara nära dom utan att vara en del av deras tillvaro. Som att vara osynlig.

Varför känner du att den där längtan bara är en fantasi?

Det är knepigt när man lever helt i sitt eget huvud men inte kan kommunicera sina tankar som man vill. Inte i text och ännu mindre verbalt. Inte för det finns någon större meningen med att kommunicera egentligen. Allt är så meningslöst och leder ingenstans. Livet har sin egen vilja och bryr sig inte om vad man tycker och tänker om det.

Massor av tankar men ingen ork eller möjlighet att få fram dom. Suck.

Livslång insomniac. Men samtidigt ingen vilja att sova. Ingen vilja att vara vaken heller. Det är hela existensen som är ett problem. Sömn är ju dock att föredra. Man slipper iaf känna dom olika smärtorna kroppen plågar en med hela tiden. Det är intressant hur dom alltid avlöser varandra i perioder. Om någon smärtan lindras så förvärras en annan istället. Man är aldrig fri från det. Som att ständigt gå runt med en sten i skon som man inte kan bli av med. Fruktansvärt tröttsamt.

Något som är lite smått fascinerande är att ju närmare jag kommer till att släppa taget om det här livet desto mer har min kropp börjar läka sig själv rent fysiskt. Smärtor jag haft i årtionden som har hindrat mig både från att sova och från att kunna göra saker när jag är vaken har nästan försvunnit helt. Ju mer jag skalar bort från mitt liv desto snabbare verkar kroppen reparera sig själv

Hm. Jag har svårt att forma nya minnen.  Saker behöver nötas in i hjärnan. Det faller förvisso ändå bort ibland om det inte påminns kontinuerligt . Det är iaf en om orsak till att jag inte kan bilda relationer med någon annan utöver en livspartner. Inte för jag vill ha någon annan form av relation. Relationer är för det mesta totalt meningslösa och oproduktiva. En massa tomt onödigt prat.