Varför ens försöka stoppa mig?

NEEEEEEEEJJJJJ D: om du måste bort får du rymma, ta gärna med nån, ser du en polisbil eller hör sirener får du gömma dig så fort du bara kan, se till att det finns gömställen. >:3

Trådskaparen här. Ny login, kommer inte ihåg min gamla.

Jag har gjort mycket själssökande, meditation och spirituell resa på sistone och börjar förstå nu. Att inte ha en plats i samhället är inte negativt. Tvärtom.

Samhället är en bur, ett fängelse av idéer och värderingar och hyckleri. Det tjänar inget annat än att begränsa människor, att uppmuntra dem till hat. Hat mot sig själva, mot andra, mot nya tankar och öppensinnighet. Det vill att vi ständigt kämpar för att uppnå mål och ideal, att alltid sträva för att uppnå produktivitet och leva upp till något ingen kan uppnå samtidigt som vi förväntas förkasta alla idéer som går emot det även när de orsakar oss skada.

Alla ska försöka leva upp, följa reglerna, alltid kämpa mot varandra för sin egen vinnings skull. Stam mot stam, klan mot klan, vi mot dem, och jag mot dig. Ett nollsummespel.

Tolerans, kärlek, öppenhet, det ska förtryckas och nedvärderas. Man ska tjäna pengar, vara vacker, göra allt som sägs vara åtråvärt, pricka av rutor på en lista utan någon djupare innebörd. När man får njuta, enligt regelverkets tillåtna premisser, är även det ihåligt och tomt och ska göras i syfte av prestige och kommers.

I samhällets ögon är ingen individ någonsin tillräcklig, allt som sticker ut och inte följer mallen till punkt och pricka ondska, alla tankemönster som inte följer linjen ett hot. Det är ett fängelse. Och så undrar ni varför vi har våld, varför vi har unga som mår dåligt, varför människor hatar sig själva och vill dö. Men ansvar det vill ni inte ta. Ni låtsas som det är buggar i systemet, när det faktiskt är hela syftet med det.

Att inte ha en plats i det är inget negativt. Tvärtom.

Jag vill inte leva i fängelset längre. Jag vill vara fri. Vägen till ett bra liv är inte att följa fångvaktarnas regler. Vägen till att bra liv är att fly.

Jag håller med i allt du nyss skrev förutom det sista. Jag tror inte vägen till lycka ligger i att försöka fly samhället utan jag tror på en förändring från insidan. Detta kan man inte göra ensam men om man söker sig till likasinnade som också vill förbättra samhället så blir man genast mycket starkare.

<3 Tycker det var intressant det du skrev om meditation och en spirituell resa. Att skala bort lager av självbild, begär och identitet som samhället planterat och att istället födas på nytt är vackert och inspirerande. Flykten är inte tom utan en öppning.

Relaterar till att verklig samhällskritik ofta börjar med en personlig kris. Det är ofta genom den sprickan som ljuset sedan börjar sippra in.

Om jag fick välja skulle jag vilja leva långsammare. Äta när jag är hungrig och vila när jag är trött. Vakna med solen och inte med ett alarm. Jag skulle vilja bo nära naturen där tystnaden talar tydligare än människors röster. Skulle vilja skapa – inte för prestige eller likes utan för att det är mänskligt att uttrycka sig. Jag skulle vilja omge mig med människor som vågar gråta, som skrattar fult och hysteriskt och som vågar säga ”jag vet inte”, alltså sådana som vågar vara ofärdiga människor. Leva i relationer som bygger på närhet och inte i nytta för varandra.

Hur skulle du vilja leva istället – om du vill och orkar säga?