Varför ens försöka stoppa mig?

Hej!

Du är viktig och värdefull! >3 Du är inte ensam. Jag läser det du har skrivit.

Jag kan realtera till det du känner. När man befinner sig i en depression så känns allt mörkt. Jag känner inte dig, men lova att inte ge upp.

Är allt annat än viktig. Mitt värde är negativt, kostar mer än jag tillför. En onödig börda. Jag vill inte leva så här, vill inte kosta samhället och ni riktiga människor i onödan.

Och att jag inte är ensam gör det bara värre. Jag vill inte att andra ska vara som jag eller må som jag gör. Ingen förtjänar det. Förstår inte varför ni alltid tar upp det som om det skulle vara uppmuntrande att höra att andra också lider. Det är det inte. Om något känns det värre. Världen är hemsk och orättvis nog som det är.

Men ja, i slutändan kommer jag väl inte ”ge upp” fast det vore det enda rätta. Har försökt förut, är svårare än man tror. Är för svag och för feg. Så nu är jag här och kostar er och erat samhälle i onödan istället. På sätt och vis är det här ännu mer att ge upp än döden vore.

Jag förstår! Nej, det blir inte bättre att andra lägger sin börda på någon annan. Det har du rätt i.

Känns som jag gör det just nu. 🙁 Typ det jag menar med negativt värde. Du vill bara hjälpa och jag kan inte ens ta åt mig det.

Hoppas du har en bättre dag än jag.

<3 Tittar definitivt inte på människor som ”vandrande skattepengar” eller värderar folk efter ”nytta”, att man ska fylla ett syfte.

Om jag såg dig sitta och dona i en trädgård och se ut att trivas med det hade jag blivit varm i hjärtat.

Jag tänker att samhället är inte ett mål i sig själv utan en grupp och ett sätt att organisera livet och samarbeta i stor skala för att uppfylla behov. Målet med samhället är att göra livet lite säkrare och bättre. Så länge man följer lagar någorlunda så samarbetar man och gör tillräckligt för samhället. Sen kan man känna meningsfullhet i att göra lite mer. Men den enskilda personen är i grunden inte till för samhället utan tvärtom. Så ser jag på det.

Värde är ett klumpigt begrepp i ”människovärde” eftersom värde det används så brett. Värdighet är lite bättre.

Om man är helt ensam och det inte finns någon som älskar en och man inte ens på det förmår göra något som åtminstone hjälper samhället fylla sin funktion för andra som har det, utan istället bara är en börda som kostar alla andra, i möda och mående om inte pengar, kan det påstås vara ”värdighet”? Och om det är helt och hållet ens eget fel dessutom, om det är en själv som genom att vara sämst och inkapabel avsagt sig allt vad värdighet ens kan vara.

<3 Kan relatera till att det är ovärdigt att känna sig som en allmän parasit för ”allt och alla”. Det är ju andra som får en ofta att känna så och därtill ett samhälle med vissa politiska partier i spetsen som gärna påminner om ekonomiska kostnader. Såna ska man inte rösta på, det är ju att skapa en rakt av otäck och inhuman värld.

Du behövs. Det spelar ingen roll vem du är och hur dåligt du än mår. Vad det än kostar. Du är en människa. Och du har känslor. Så är det bara. Du ska och får finnas. Tänk på att det är förövare och andra som fått dig att tvivla på dig själv till förbannelse. De har hjärntvättat dig. Det är oempatiska människor. Sedan är det depressionen som talar när den säger att du måste bidra med något. Du måste inget. Fina du.

Tror inte du behöver vara sämst och inkapabel till allt. Det finns alltid vägar till något bättre i livet, men det kan vara svårt att finna dem. Hur ser din situation ut nu?