Tankar och händelser

Sista veckan som varit har varit väldigt jobbig och hemsk.
Först sjukhusbesök utan information om hur undersökningen ska gå till. Blir fast i en radioaktiv kontrast röntgen i 2,5 timme men fick ta en paus för att få bort allt obehagligt ljud. Samma dag ett möte med habiliteringen. Dagen efter tandläkaren och ännu mer oljud från ultraljud när de tog bort tandsten.

Det har tagit jättemycket på krafterna och jag är väldigt mycket upptagen med att bearbeta allt i ensamhet. Jag orkar egentligen inte det men måste som allt annat.
Tyvärr har jag ett problem när det blir som värst att jag brukar bita mig själv i handen ganska hårt. Det är en sak som bara händer och så har det varit hela livet. Kanske en del av min autism jag vet inte 🙁

Fortfarande inatt nu är det jobbigt efter alla de här besöken. Tre olika besök med bara en enda person jag vet vem det var.

Tänker väldigt mycket och vill inte hamna fel igen och hamna i den jättejobbiga meltdown som ibland blir. Då blir det väldigt jobbigt och kanske tur men också otur vara helt själv med det. Jag hatar att ha det så här, få såna känslor och bli så överbelastad med saker att det blir svårt hantera. Kan inte prata om det heller för jag blir bara tyst när det varit så här jobbigt, ju er jobbigt det är ju tystare blir jag ganska länge. Att bara finnas och ha det så här med alla tankar och ljud som ska processas i en autistiskt huvud som dessutom kanske har en 17q12 deletion som håller på utredas………jag vill inte. På nätterna när allt är tyst och alla ska vila då går mitt huvud och tankar för fullt. Det är verkligen full fart och ingen ordning på de tankar som åker omkring och alla ljud som jag försöker få ordning på från de undersökningar jag varit på i veckan. Det var i tisdags och onsdags jag hade dom mötena och fortfarande nu natt mellan lördag söndag är jag överbelastad av allt. Kan inte prata, våga inte skriva annat än här, vet inte vad jag ska göra. Varför måste livet vara så här?????????

Jag vill ge bort min autism nivå 2, min astma, mina njurproblem, min glaukom, min urininkontinens. Ibland känns det jättetungt och det ha känts väldigt jobbigt bara finnas. Vill finnas men jag vill inte ha dom här problemen. Jag vill kunna leva bland mina odlade växter, vill inte bo där jag bor men måste. Har ingen ekonomi att flytta till ett ställe jag vill bo på. Hade jag kunnat vill jag ha ett ställe nära vatten där jag kan känna med handen i vattnet varje dag året runt och känna på sanden och bara få andas i lugn och ro 🙁 jag är jättestressad eller vad det nu är efter allt som varit och allt som kommer………att bara tänka, tänka och tänka och klockan bara snurrar på. Det är JÄTTEJOBBIGT. Jag vill inte ha allt det här jag vill vara vanlig bara få vara och slippa tänka så här mycket.

Om alla där ute bara kunna förstå hur det är med allt som jag lever med. Och att då behöva stå ut med att andra skrattar, tycka jag är fel, konstig, udda istället för att se min fina trädgård på knappt 850 kvadratmeter som jag odlat upp mer än 200 olika växtarter i. Men vem bryr sig, ingen vet att den finns, bara jag, humlorna och fåglarna. Och vem bryr sig om det, ingen.

Känner att mina tankar är för många just nu och det är alldeles för mycket som snurrar nu i natt. Den här natten blir lång tyvärr……………………

[Olive Buloce]

Åh.. önskar jag kunde lyfta alla dina bekymmer från dina axlar. Det låter så himla tufft för dig.

Varför vågar du inte skriva på andra ställen än här?

När skrattar folk?

Låter jätteintressant med din trädgård. Hur länge har du arbetat på den? Humlorna och fåglarna är nog jättetacksamma över den. De uppskattar den nog mer än en människa skulle göra.

Jag vet inte vart jag kan skriva just såna här saker.
Att berätta så mycket om mig själv och livets alla jobbiga saker är svårt. Ändå rätt skönt att bara göra. Men vet inte….

Folk allmänt kan tycka jag är annorlunda fast det inte syns nåt utanpå mig, inte så tydligt, men om jag gör nåt fel, inte klarar knyta skosnöret, inte hittar i en affär för det har flyttat sakerna 50 cm, kanske inte alltid tänker på att dölja allt som är fel på mig. När jag är på stranden där ingen är, jag har handen i vattnet och sand i handen och verkligen tycker om det och helt plötsligt kommer någon som tycker jag är fel och säger nåt….

När jag flyttade in här var det bara gräsmatta allt, jag vill ha växter så jag kan hjälpa fjärilar, humlor, getingar och fåglar. I början fanns inga djur alls här. Nu 8 år senare har jag det mesta, till och med en räv som kommer ibland trots högt staket så är den här inne ibland. Är jättefint. Massor av humlor, getingar och fjärilar. Fick rädda livet på en humla som ramlat i dammen idag. Den satt på min hand i 32 minuter innan den hade torkat och flög iväg. Det tyckte jag var jättefint. Men vem tycker om sånt. Ingen bryr sig. Men för mig känns det jättebra ha räddat livet på en av de som gör att mina blommor och växter trivs i min trädgård. Det gjorde mig glad. Blev lessen när den flög iväg, jag vill ha humlan som mer kompis. Tänk om den kunde komma och bara sätta sig hos mig när jag äter frukost en dag vid dammen och säga att det var den som jag räddade. Innan den humlan flög iväg helt så lyfte den från min hand och 2-3 sekunder stannade den i luften precis framför mitt ansikte innan den snabbt försvann. Jag filmade och la upp allt på nätet men fick tyvärr inte med de sista sekundrarna. Det var som humlan sa nåt till mig……
Ja du ser hur konstig jag är, inte konstigt de flesta tycker jag är knäpp. Det är mycket sånt jag tänker på också.

Jag tycker väldigt mycket om djur och natur, det är den som gör att vi kan leva, men vem bryr sig om sånt. Jag har aldrig nånsin haft en vän eller nån nära bekant i hela livet, inte i skolan eller efter skolan. Jag vet inte hur man gör. Det enda som är synd är att jag inte kan prata med djuren och naturen på ett bättre sätt.

Det är okej vara ensam, men att vara utstött och mobbad hela livet är inte heller roligt. De enda som tycks tycka jag är okej är just djuren och naturen jag tar hand om i min lilla trädgård. Men vem bryr sig om det när ingen vet jag finns och ingen har en aning om saker………..ibland känns det bara varför finns jag

Men jag vet också det är meningslöst ändra saker, ingen bryr sig ändå. Vad jag än har gjort och försökt med så är det fel i andras sätt att se saker.

Jag lever ett liv som jag lärt mig att imitera andra, vara som andra ute så mycket det går. Säga saker och kombinera ord både så här i skrift och när jag pratar, och jag pratar inte så gärna. Men när jag pratar låssas jag ofta förstå sakerna nån säger fast jag inte har en aning om vad personen säger. För skulle jag säga att jag inte förstår, ja då har dom ännu mer anledning att hata mig, för att jag är mer konstig.

Bara en sån sak att det står “ej i trafik” på en buss är ju helt FEL. Den åker ju i trafik hela tiden, varför ljuger dom skriftligt då?
Det är ju avslöjat direkt. Ingen förstår vad jag menar men alla förstår meddelandet på bussen = fel på mig.

Som skyltar som säger “50% på utvalda varor”, inte är det på varor jag väljer men det står på utvalda varor……fel igen i skrift. Men det är fel på mig.

“Ta med dig dörren när du går” säger många. Nej jag tar inte med den, för den är för ful. Och tar jag med mig dörren om den är fin ja då är det fel på mig fast personen sa exakt det jag gjorde…..

“Hoppa in i bilen så åker vi”, ja visst jag gillar grodor men jag hoppar inte för det. Och skulle jag hoppa in i bilen ja då är jag knäpp och den som sa det skulle tycka jag är en dåre fast den sa åt mig just hoppa in i bilen.

Sånt kan folk skratta åt mig förutom mina fel jag gör som jag inte tänker på eller glömmer bort tänka på när jag är ute.

Andra saker kan göra mig riktigt lessen, det är sånt jag inte vågar skriva om här för kanske blir det också fel. Det är saker som folk kan säga om mig när dom skulle märka nåt är “fel” på mig.

Men det är väl mitt öde i livet, jag vet inte…….men varför?

[Olive Buloce]

Du låter så himla hård mot dig själv.

Det är inget fel i att tänka som du. Men jag kan förstå att det känns av extra mycket om du jämför dig med tråkiga människor där ute. Det är fel på alla, speciellt dom som skrattar.

Jag tänker att om du ska hitta en människa att leva med eller en vän så behöver du visa dessa sidor. Jag har inga svar på hur eller varför men om du inte visar dom kan ingen fastna för dom?

Det måste vara utmattande.. Men du förstår nog djur och natur bättre än många andra. Kan förstå att det måste vara förvirrande att läsa människospråket. Ett ord kan betyda så många olika saker. Att imitera varandra är ungefär så som alla människor gör. Det är bara du som är extra medveten om att du måste göra det.

Fint att du räddade humlan. Alla liv borde behandlas likvärdigt.