Stressorer?

Tänker att det kan finnas flera anledningar till beteendet, men jag kan bara gissa. Kanske tror de att de ska må bättre och få återhämtning av att träffa en vän och prata, men sen bara känner att det är ännu en sak på den redan allt för långa att-göra-listan. Kanske blir dom också påminda om att dom inte gör sig tid för sådana saker som dom önskar att dom hade tid för, och då är det kanske lättare att gömma sig bakom det som är bekant än att hantera känslorna som kommer i stunden.

Jag har fått lära mig att beteende sitter i väggarna, så jag undrar om det kan hjälpa att sätta dem i en ny kontext, på en plats dom inte vanligtvis vistas på, och introducera ett samtalsämne som dom inte är vana vid att diskutera?

Tack för ditt svar! <3 Tycker det låter rimligt. Att de är ganska oplanerat och ogenomtänkt att först höra av sig och sedan bara ”nämen herregud jag är ju hur uppbokad som helst”?

Har några andra kompisar som är mer så att de säger ”förstår att det här är lite av en chansning, men kan du ses typ på lördag?”, alltså när det är i närtid. Men också att just för att de har mycket så planeras det i god tid.

Måste ändå säga att jag tycker det här var lite udda.