Sömnbrist

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Trådstartaren

    Jag har de senaste månaderna lidit av våra sömnproblem och det blir bara värre. Nu är jag rädd för vad som kommer hända om jag fortsätter vara sömnlös. Jag har ADD och min hjärna går på högvarv vilket gör det svårt att koppla av. Det blir en ond cirkel, jag är rädd för att sova men jag vågar inte heller tänka på vad som kan hända om jag inte sover. Ökar det risken att gå in i en psykos? Har bett om hjälp på psykiatrin men de tar mig inte på allvar. Någon som med samma erfarenhet som vet vad man ska göra?

    Hej, jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag hade svårt att somna under en väldigt lång period och det blev liksom värre när jag blev rädd för själva sömnbristens effekter på min hälsa. Det är ingen fara att inte sova ordentligt en period – mitt bästa tips är att acceptera tankarna som kommer när du börjar oroa dig. Jag brukar tänka att det är lika bra att vila också. Att det räcker att stänga ögonen och vila. Ofta hjälper det mig att somna att jag adresserar oron jag har och bara tänker ”jaha nu kan jag inte sova igen. Då får jag väl stänga ögonen och bara vila istället”. Det funkar för mig iaf och då brukar jag somna utan att jag tänker på det <3

    Trådstartaren

    Hej, jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag hade svårt att somna under en väldigt lång period och det blev liksom värre när jag blev rädd för själva sömnbristens effekter på min hälsa. Det är ingen fara att inte sova ordentligt en period – mitt bästa tips är att acceptera tankarna som kommer när du börjar oroa dig. Jag brukar tänka att det är lika bra att vila också. Att det räcker att stänga ögonen och vila. Ofta hjälper det mig att somna att jag adresserar oron jag har och bara tänker ”jaha nu kan jag inte sova igen. Då får jag väl stänga ögonen och bara vila istället”. Det funkar för mig iaf och då brukar jag somna utan att jag tänker på det <3

    Tack för att du tar dig tid att skriva, det betyder mycket. Ska tänka på med det där med att vila också är viktigt även om man inte sover flera timmar sammanhängande.

    Jag har de senaste månaderna lidit av våra sömnproblem och det blir bara värre. Nu är jag rädd för vad som kommer hända om jag fortsätter vara sömnlös. Jag har ADD och min hjärna går på högvarv vilket gör det svårt att koppla av. Det blir en ond cirkel, jag är rädd för att sova men jag vågar inte heller tänka på vad som kan hända om jag inte sover. Ökar det risken att gå in i en psykos? Har bett om hjälp på psykiatrin men de tar mig inte på allvar. Någon som med samma erfarenhet som vet vad man ska göra?

    Jag har också sömnproblem, kan inte sluta tänka och tankarna bara snurrar runt, ett tag sov jag knappt alls. Sov typ varannan natt, några timmar – det var droppen för mina föräldrar. Då tvingade de med mig att säga sanningen till läkaren på nästa läkarsamtal och efter det har jag fått hjälp i form av sömnmedicin. Har samtal med, och hade det innan också men det var inte tillräckligt (och de sattes in med avsikten att behandla min depression).

    Jag säger inte att läkemedel behöver vara lösningen för dig, det kanske finns annat som passar dig mycket bättre. Jag förstår också din onda cirkel, det blir ju lätt en sån… har psykiatrin sagt något om dina sömnproblem? Vet du vad du själv tror skulle hjälpa dig?

    Ett tag fungerade det för mig att vara uppe tills jag kände mig trött. När jag la mig var jag trött och då var det enklare att slappna av. En annan sak som också hjälpt mig mycket har varit lugn musik eller lugna poddar, för mig är det lugnare att få något annat att fokusera på än ”jag måste sova”-tankarna som lätt går igång.

    Har du det väldigt varmt i sovrummet? Det ska ju tydligen också vara en grej till varför en kan ha svårt att somna… är du fysiskt aktiv om dagarna? Brukar du titta på mobilen/annan skärm precis innan du ska sova? (Tråkiga frågor, jag vet, men det är förmodligen de frågorna du kommer få av läkaren först också…)

    Många läkare och ja, folk i allmänhet säger ju att alla skärmar ska bort 2h innan en ska sova. Men jag vill faktiskt säga emot det, nu finns det ju något som heter ”night shift” på mobilen – det som tar bort en del av det blåa ljuset. Dessutom har mobilen – för mig – varit det enda ”lugnande” eller ”rogivande”. Det har liksom alltid varit min andra värld, där jag för en stund kunnat släppa verkligheten med stress, skola & mående. När då den delen togs bort från mig startade alla tankar igång igen, och det var omöjligt att somna. För mig fungerar det bättre att ha mobilen och ”sysselsätta” mig med något i den (det får ju dock inte vara typ actionfilmer, utan lugna saker som absolut inte kräver någon form av stress eller allt för mycket koncentration). Detta är väl helt individuellt, och den enda som kan avgöra om mobilen hjälper eller stjälper din sömn, är du.

    Trådstartaren

    Det är många saker som stör min nattsömn, dels att jag har flera småbarn påverkar ju såklart. Eftersom jag har min diagnos och är väldigt känslig med sömn har jag avlastning just för att få tid till återhämtning. Fick min diagnos rätt nyligen och har därför tidigare var felmedicinerad. Läkarna vill inte gärna skriva ut medicin och om det är nu bor mina äldsta barn på heltid hos sin psppa och det stressar mig så oerhört att jag inte får ordning på detta.

    På kvällarna är jag så upp i varv, har svårt att stänga av alla tankar, släppa mobilen och se till att det är mörkt och svalt. På dagarna är jag igång nonstop, det är meningen att jag ska ta regelbundna pauser under dagen men det är så svårt just nu. Det är lite av moment 22.

    Tack för att du förstår, det känns skönt att du bryr dig.

    Det är många saker som stör min nattsömn, dels att jag har flera småbarn påverkar ju såklart. Eftersom jag har min diagnos och är väldigt känslig med sömn har jag avlastning just för att få tid till återhämtning. Fick min diagnos rätt nyligen och har därför tidigare var felmedicinerad. Läkarna vill inte gärna skriva ut medicin och om det är nu bor mina äldsta barn på heltid hos sin psppa och det stressar mig så oerhört att jag inte får ordning på detta. På kvällarna är jag så upp i varv, har svårt att stänga av alla tankar, släppa mobilen och se till att det är mörkt och svalt. På dagarna är jag igång nonstop, det är meningen att jag ska ta regelbundna pauser under dagen men det är så svårt just nu. Det är lite av moment 22. Tack för att du förstår, det känns skönt att du bryr dig.

    Vad exakt är det i mobilen som du har svårt att släppa dig ifrån? Är det sociala medier? I så fall finns det effektiva funktioner under skärmtid i inställningar (kan dock bara tala för hur det ser ut på iPhone), vart man kan stänga av vissa appar. Tex kan du göra så att bara sms och telefon fungerar mellan vissa klockslag.

    Den funktionen har hjälpt mig mycket då det finns vissa mobilspel jag tenderar att fastna i. Jag har helt enkelt gjort så att mellan tex 21-06.30 (eller nu när klockan ringer) fungerar inte de apparna.

    Jag förstår att det är skitjobbigt att vara ifrån sina barn, även om dem är äldre. Mina föräldrar är skilda, och både mamma och pappa tycker att det är skitjobbigt att vara ifrån mig och min bror när den andra har oss. Precis som att vi tycker det är jobbigt att vara ifrån mamma när det är pappas vecka och vise versa. Även om dina barn inte visar att de tycker det är jobbigt att vara ifrån dig, så kan jag näst intill garantera dig att innerst inne gör de det!

    Små barn påverkar givetvis nattsömnen, det är inte konstigt. Så är det för alla. Det låter bra att du har någon form av avlastning. Om du nyligen har fått din diagnos, kan det vara så att du behöver mer tid för att hitta rätt medicinering för just dig? Jag har en bror med ADHD, det är ju som ADD plus hyperaktiviteten (även om det så klart yttrar sig på olika sätt för olika individer!) och han har medicin för den. Det tog nästan 2 år innan det var ordning på hans mediciner och innan allt liksom var ”bra” (missförstå mig rätt…).

    Hoppas du fick sova okej inatt!

    Trådstartaren

    Jag vet inte riktigt vad det är, känner mig bara väldigt rastlös. Mina äldsta barn är fortfarande ganska små men deras bästa just nu är att bo på heltid hos sin pappa. Han har en mer stabil situation men det är jättejobbigt både för mig och barnen. Jag kan inte vara egoistisk i detta, barnen påverkas såklart av att jag mår dåligt. Jag får vänta lite med medicinering men hoppas kunna få rätt sort framöver. Mitt fokus ligger på att ta hand om mina yngsta barn och se till att få sova så gott det går. Det betyder också mycket att få stöd från omgivningen.

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.