Självinsikt är att inte veta varför man blev som man blev. Det är att stå ut med att man fortfarande blir så – trots att man vet.
Det är att se sina mönster i nuet men inte alltid kunna stoppa dem. Höra sig själv säga det där man lovade att sluta säga. Att inse att man visst har behov av kontroll. Bekräftelse. Övertag.
Det är att veta att man ibland manipulerar med tystnad. Eller charm. Eller offerkoftor.
Självinsikt är inte att kunna förklara sig – det är att sluta gömma sig. Inte att vara genomskådad av andra utan att genomskåda sig själv utan att gå i försvar.
Det är att sluta försöka vinna. Sluta formulera sin smärta så vackert att ingen märker hur ful man kan vara.
Självinsikt är att se att man ibland skadar när man bara vill skydda. Och att man inte alltid är den som blev sårad.
Det är inte att ”finna sig själv”. Det är att fatta att man ibland är exakt det man ogillar i andra – och ändå orka se sig i spegeln utan att titta bort.
Sedan finns falsk självinsikt också. Det låter ofta som självkännedom där man kan säga saker som: ”jag har lärt mig att sätta gränser”, ”jag har alltid velat vara andra till lags” ”jag jobbar mycket med mig själv”.
Om man lyssnar noga så finns oftast ingen rörelse kvar utan bara slutsatser.
Narrativ.
Förklaringar som ingen får röra. Genom falsk självinsikt vill man bli beundrad, inte förstådd.
Man pratar om sina sår – men aldrig om hur man blöder på andra. Man erkänner bara misstag för det som inte längre kostar en något.
Man använder språket som en sköld. Säger saker som ”det är så jag fungerar”. Och menar egentligen: rör mig inte. Eller ”jag tänker inte förändras”.
Genom falsk självinsikt bjuder man in till samtal, men vägrar bjuda in någon på riktigt. För då skulle man behöva visa det som inte går att förklara. Det som inte är redo att bli försvarat. Man verkar transparant men är i själva verket stängd.
Falsk självinsikt är inte att ljuga. Det är att visa upp sin skugga så kontrollerat att ingen märker att man fortfarande döljer sig.
Man vet hur man sätter ord på känslor, men inte hur man sitter kvar i en konflikt utan att stänga av.
Falsk självinsikt är att veta hur man säger ”jag har ett kontrollbehov” men att samtidigt inte veta inte hur man ger upp kontrollen när det verkligen gäller.
Självinsikten som är falsk är logisk, koherent, ofta välformulerad – men aldrig riskabel.
Verklig självinsikt kostar. Den kostar bilden av sig själv. Den kostar kontroll och trygghet.
Släppa illusionen om att man måste vara bättre än man är – inför sig själv och andra. Det är att låta de mörkare delarna av sig själv finnas utan att försöka sopa dem under mattan.