Överleva i ödemarken mot alla odds ?

hur orkar man ? lever i skogen helt ensam sedan 1/1 -2020 , nu snart ett år senare finns ingen kraft kvar längre , -3 grader här där jag är och jag har gett upp allt , trots mitt år av evig kamp med att hålla mej vid liv .

 

det är nog snart över , tyvärr

Hej, det låter som att du kanske skulle behöva lite hjälp eller i vart fall stöd just nu?

Vad var din plan när du flyttade ut i skogen?

Vi finns här för dig!

Varma hälsningar

min enda plan va att det va enda alternativet jag hade i stunden tyvärr , hur jag klarade av förra vinter vet jag helt ärligt inte , men kämpade på och överlevde , nu är läget annorlunda , jag har tappat otroligt mycket vikt , så har ingen kraft kvar alls till nått , lider dessutom av konstant värk och hjärtfel / anemi , har inte kunnat sköta medicinering alls under detta år , så läget är allvarligt minst sagt , så tankarna går nu , hur mycket klarar man av att kämpa , hur mycket smärta är livet värt ? mvh

Det låter som att du verkligen är i behov av vård för att komma tillrätta med dina besvär, har du sökt vård? Det är inte bra att tappa så mycket i vikt plus att du inte kunnat ha rätt medicinering. Fysiska och psykiska besvär går ju också lite hand i hand. Blir allvarligt orolig av din nuvarande situation. ♥️

jo sjukvården vet om mej sedan länge , 11 år snart , har inge psykiska problem och är en glad kille än i dag trots min situation , det är kroppen / fysiska som inte pallar mer , kroppen har skrikigt under mycket lång tid att , nu får det vara nog typ , men jag har ändå kämpat på så gott jag kunnat , sist jag kollade min vikt på sjukhuset så hade jag tappat 23kg och nu ännu mer tyvärr och har tappat alla muskler och är bara skinn och ben i dag , detta på grund av allt slit för att överleva dagen i skogen , kylan nu och enformig mat när man tvingas leva så här under lång tid , har bara fått ut medicin jag behöver dagligen 2ggr i år , så anemin och hjärtat gör sej påmind rätt rejält med allt vad det innebär . tyvärr så finns ingen hjälp att få för mej , då sjukvård enbart påpekar att jag ska hämta ut mina mediciner och sköta det dagliga intaget av de . svimmat 2ggr i år inne på akuten , och ett 15-20 tal här i skogen under året och vid kraftig smärta / aktivitet

är inte lättskrämd av mej , men känner att kylan nu och vintern som kommer allt mer för varje dag kommer att avsluta detta , och det mycket snart tyvärr

 

så ser läget ut IRL

 

 

 

Så ledsen för din skull. Önskar jag kunde göra något för att hjälpa dig, vet bara inte vad och hur…Du måste ha ett otroligt psyke, som har orkat med allt detta både i dåtid och nutid. När man lever med konstant smärta brukar det till slut även sätta sig på psyket.
Så att du är vid relativt gott mod trots allt är för mig en gåta. 💗

Svaret är bara så enkelt , att jag alltid varit en krigare i livet

det är så jag är bara .

 

men känner mina gränser väl , och det är mer än jag klarar av just nu

kylan ute skrämmer mej verkligen , den har jag alltid haft respekt för , alltid !!

 

vist har jag mina mörka dagar ibland som alla andra , men är för det mesta en glad kille i livet , trots det jag råkat ut för senaste året

har ändå haft ett bra liv om det nu tar slut snart ?

Ödemarken kan nog vara både fantastisk och skrämmande på samma gång. Jag blir samtidigt imponerad och fundersam vad som kan driva en människa mot ditt öde?! Det värmer att du är och har en positiv inställning, men då det bor en liten Florence Nightingale i mig så reagerar jag ju så klart över din plats och ditt mående i detta nu, och hur det kommer sig att du hamnat där du är?! Samtidigt  vet jag att man ska respektera andras val i livet, då vi alla har ett eget ansvar över våra liv. Skön inställning, att du haft ett bra liv. 🥀

en kort förklaring då , efter 23år och 7 månader långt kärleksfullt förhållande , så fick jag reda på att min partner va otrogen mej på det grövsta sättet , gjorde slut direkt så klart och hon flyttade ut ur vårat gemensamma hus direkt , jag bodde kvar och när vi skulle göra upp med vad jag skulle lösa ut henne med för summa , så tog vi det i en civilrätt för att det skulle bli just rättvist för oss båda , men ! då framkom det att jag bott i huset 1,5 år efter uppbrottet , OCH sambolagen gäller bara i 1 år , så förlorade min del av huset och fick 3 v på mej att tömma och flytta ut

 

så därefter har jag bott i skogen så här , kämpat på trots jag förlorade allt

Vilken förfärlig historia. Och hårt slag. Blir mörkrädd att det kan fungera så… Men tänker andra viktiga personer i ditt liv? Samhällets ansvar? Hitta andra vägar att få en dräglig tillvaro. Eller blev det så att du på något vis gav upp, där och då?

så fungerar det tyvärr år 2020 i detta land , samhällets ansvar finns inget när det verkligen gäller , då jag äger tillgångar som måste levas upp innan någon som helst hjälp finns att få , har aldrig haft många nära vänner som kunnat hjälpa något i  en sådan här situation , och har alltid haft en mycket liten släkt sedan liten , blev en ensamvarg typ , men mina få men långa förhållanden gav mej all den kärlek jag behövt under livet och mina hundar jag haft blev mina barn , så jag har haft det bra trots allt !!

 

kämpat på allt jag kunnat under denna tid , men så klart att alla moment 22 under tiden som dykt upp detta år har fött hopplösheten att växa rejält , nu har jag kommit till det läget att jag vet inners inne att jag nått vägs ände , och då finns ingen kraft att kämpa med så mycket till . . .

samhället , kommun och sjukvård grävde min grav  , sparkade bokstavligen ner mej

och nu väntar de på min död , så de får fort skotta över och glömma allt

 

glad att jag aldrig skaffade några barn till detta land , helt ärligt