Hur gör man för att få bukt med ständig ilska som aldrig släpper, trots att man försökt olika saker? Jag är arg, ledsen, rasande och frustrerad över sådant som folk sagt och gjort under en period på flera år, och det tar så mycket energi av mig som jag skulle behöva till annat!Det gör att relationer till vänner (som INTE hör till de som varit elaka, och som inte har något alls med min ilska att göra) påverkas negativt, på det sätt att jag inte pallar att umgås och att jag inte riktigt litar på andra. Jag är bara trött, ledsen, bitter och grinig jämt, rent allmänt. Även om jag ofta är ”ute bland folk” och tycker om att småprata, jag kan ha roligt och trevligt och så, går inte ständigt och tänker på det här, men det finns hela tiden i bakhuvudet och påverkar! Jag har nu insett att jag inte lyckas få bukt med det här och ta mig ur det själv, och att jag behöver hjälp av någon. Men jag har haft otur senaste tiden på så sätt att mina bokade tider blivit inställda då både min läkare och min psykolog blev sjuka. Och nu är de sjukskrivna ett tag framöver. Jag har jagat efter någon annan som jag kan prata med, men inte fått tag på någon. Nu är det fredag kväll och jag tycker att helger kan vara hemska på det sättet att det inte går att få tag i folk, man är liksom utlämnad till sig själv. Att ringa jouren och prata med någon total främling ser jag ingen större mening med; hen känner ju inte mig och vet inget om mig och hur jag fungerar, eller om min historia.. jag behöver kontinuerlig kontakt med samma person, och inte bara ett enstaka samtal med nån jag aldrig kommer att prata med igen!
Jag är desperat nu och jag är less på att klara av allting själv, det går inte längre, jag måste ha hjälp! Vet inte vad jag förväntar mig att få för hjälp här, men jag måste skriva av mig!!
Psykiatrin i min hemstad behandlade mig hemskt och jag fick bara värre problem av dem än jag hade innan.. och i Stockholm är det för många som behöver hjälp, ingen har TID att se en eller bry sig där.. Nu bor jag i en liten kommun där folk faktiskt ser en och bryr sig. Jag är ovan vid att bli bemött med respekt och vänlighet av både vården och vanligt folk, så jag har inte varit mottaglig för hjälpen de erbjudit mig hittills. Men nu ska jag göra allt för att få den hjälpen jag borde fått för många år sedan och verkligen inte ge mig förrän jag får den!
