Klockan är 1:18 och jag känner mig så jäkla ensam och liten. Natten är så stor och tom, inte alls lika fylld till bredden som dagen, och jag är så liten i jämförelse med den. Jag är så obetydlig, vem tänker på mig just nu liksom? Jag är bara en av världens alla människor, och tänk hur många det är som inte vet att jag existerar, även i min stad, även i skolan jag går i finns det folk som aldrig sett eller lagt märke till mig. För jag är ju bara en helt vanlig person. Ingen kommer lägga märke till mig och undra för sig själv vad jag tänker på, och vad mitt hjärta känner.
Klockan är 1:25 och varför är jag så insnöad på allt som är fel med mig? Varför kan jag aldrig låta mig själv ta en paus, allt handlar om hur jag mår. Varför är jag alltid så uppmärksam på förändringar? Kan jag aldrig bara vara en normal människa, som inte måste känna efter hela tiden, och som kan låta sig själv vara nöjd någon gång.
Klockan är 1:30 och jag är den svagaste personen jag känner. Jag låter mig alltid besegras. Minsta lilla motstånd och jag ger upp. Jag låter mig själv brytas ned varenda gång jag tillåter mitt psyke att styra över mig, bara för att sedan byggas upp igen av den kortvariga energi och självsäkerhetsboosten jag får emellanåt. Varför är jag så naiv? Jag lever för stunden. Kan aldrig fästa blicken på något längre fram på vägen, jag stirrar ner i marken. Är jag på topp? Jamen då kan inget stoppa mig, det är bra nu, det är såhär livet är nu. Men aj vad det gör ont sedan när livet ställer sig upp och ger mig en käftsmäll igen, så oväntat, men förtjänat. Och nu, ja det känns som att jag aldrig mer kommer få se ljuset. Det är riktigt dimmigt nu. Men dimma lättar ju alltid, visst?
Klockan slog precis om till 1:40 och nu har jag skrivit mina nattliga tankar. De kommer bli fler om jag känner mig själv rätt, men just nu räcker det med skrivandet. Jag ska försöka att inte göra något dumt nu, även fast jag förmodligen har en lång natt framför mig, och pennvässaren och skruvmejseln ligger på mitt skrivbord. Men kanske kan jag använda det här forumet som utlopp av mina tankar och känslor istället.
