Någon dök upp

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Fått ett meddelande från min fd. bästa kompis som efter ungefär sju månaders tystnad undrar hur jag mår. Hmm. Jag vet inte vad jag ska göra av det här. Har inte lyckats komma underfund med det på hela dagen. Var känslorna står. Hon avslutade vänskapen med mig i våras och det var sjukt nära ärligt talat att jag tog livet av mig efter det (kändes som absoluta droppen). Jag har nog aldrig mått så dåligt som då. Sakta tog jag mina sista krafter och kravlade mig upp ur det nattsvarta hålet. Det var snudd på ett mirakel att jag klarade av det. Ljusare och ljusare har mitt liv blivit sedan dess. Numera mår jag helt okej. Jag vill åtminstone inte dö. Och där kommer hon, igen. Vet heller inte om hon vill förmedla något viktigt. Det känns inte som att det här handlar om att hon undrar hur jag mår. Det måste finnas något mer bakom det här kontaktförsöket. Det är konstigt. Det kan vara så att hon är gravid. Vi är lika gamla hon och jag och det här är vårat stora tema: Skapa en egen familj. Kanske har hon lyckats med det nu och hon bara måste berätta det för mig? Jag kan förstå det. Men vill jag veta? Vill jag glädjas med henne nu när vi inte längre är kompisar och hon avslutade det hela på ett sätt som gjorde mig sjukt ledsen. Och klarar jag ens av destruktiva människor? Jag tror ju inte det. Jag bad henne också att inte höra av sig igen, att jag inte orkar hålla på såhär längre. Ändå har hon nu gjort det. Det är heller inte likt henne.

    Trådstartaren

    Landar nog i att inte svara. Det är tredje gången hon har gjort såhär, alltså valt att avsluta vänskapen när jag mått som sämst. Det känns faktiskt helt sjukt att ha en bästis som vänt ryggen när man varit i sitt livs mest kritiska skede. Kan heller inte tolka det här meddelandet annat än att 1. hon känner sig ensam och saknar mig. 2. Hon har något eget behov av att kontakta mig – typ skryta om en graviditet eller mött sitt livs kärlek (det brukar hon säga ungefär vartannat år så skulle inte bli förvånad om det är dags igen). 3. Hon tänker sig inte för utan går bara på intuition. Tar inte in kontexten. 4. Juste, hon ersatte ju mig med en annan person. Kan vara så att hon ledsnat på honom också. ”Smekmånaden” är över.

    Gud vad bitter jag låter. Jag är nog det =) Känner nog lite som jag gjorde med en annan kompis som spårade ur: Det här var väl jävligt onödigt? Så känner jag för att säga även till henne. Nu kan vi ju liksom inte vara kompisar längre eftersom hon betett sig så dåligt och det förstört för mycket tillit. Det lyckades min andra kompis också göra. Så sjukt onödigt! Blir fan förbannad. Och sedan komma smygandes tillbaka som om ingenting har hänt gör mig upprörd. Exakt så gjorde han också.

    Trådstartaren

    Jag svarade ändå. Kändes som ett antisocialt beteende att låta bli. Svarade typ kortfattat ”Tack, det är bra! Hur är det själv?”. Hon svarar då: Kul att höra! Här är det också bra =)

    Jahopp?

    Fattar fan ingenting. Antar att slutsatsen är att nu ska vi inte höras igen på ytterligare sju månader eller kanske några år? En sådan fråga också om hur typ ”läget är” är ju knappast något man svarar ärligt på utan det är ju bara slentrian att man av artighet svarar det är bra, själv då? Så det är heller inte så att… Nä.. skitsamma. Behöver inte ens analysera det här. Det kan vara så att hon typ på söndag (det kan ha dykt upp en kul helg här nu för henne) hör av sig igen istället. Jag blir inte klok på det här men det kändes nog bra att jag svarade ändå, för det tog energi att gå runt och överväga vad jag skulle göra, plus påminnas om relationen till henne. Har jag tur nu så är det tyst ytterligare ett år. Eller två. Jag orkar inte med det här fler gånger. Det finns tusen saker i den här relationen som inte fungerar.

    Det kanske ändå var så att hon inte ville något. Bara ”kolla läget”. Vad nu det betyder.

    Nä, fy fan. Jag vet ju om alla hennes issues, jag vet ju det. Herregud vad ja vet det. Hon är såhär. Och jag förstår aldrig. Jag förstås nästan aldrig. Och det är just därför vi inte ska umgås. För jag förstår inte.

    Avatar

    Förstår att det blir mycket tankar och funderingar. Enda råd jag kan ge är att tänka på vad som är bäst för dig nu och i framtiden, vad mår du bäst av.

    Kram

    Trådstartaren

    <3 Tack!

    Märkte när jag skrev att det här är ju precis som en destruktiv kärleksrelation. Jag borde gjort slut för hundra år sedan men jag är på något vis beroende och har så svårt att släppa henne och våran vänskap. Det kanske inte är någon som tror mig men hon har verkligen inte betett sig bra och har jättesvårt att respektera mig generellt. Är liksom dryg, föraktfull och ser ner på mig (hon är så emot alla). Jag vet allt detta och har vetat det sedan första stunden vi möttes året 2004. Det är länge sedan. Ändå går jag på något sätt med på det här. Så om hon nu hör av sig är jag rädd för att vara försvagad just den dagen och därför i typ desperation svarar. Det får inte ske. Hon kan vara så otroligt charmerande också om hon lägger den sidan till. Plus att vi ju minst sagt känner varandra in och utantill vilket också gör det extra svårt att släppa taget om. Jag tror jag måste se det som att nu får det verkligen vara nog. Det måste vara någon sjuk bindning jag har till henne. Hon är en sån kontrast emot mina barndomskompisar och lite andra jag känner och så har det alltid varit. Jag förstår inte hur det här har gått till.

    Tack för dina kloka ord! Du har såklart helt rätt!

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.