Hej!
Låt oss kalla min mamma för A och den andra mamman för B och B´s barnet för lilla c. A är väninna till B. B hotar med att hon kommer mista kontakten med lilla c om A blir inlagd. Då låter A att B och lilla c får bo hos A.
Men jag får höra att B sover hela dagen och går bara ut när hon ska lämna och hämta lilla c i skolan. Jag vill att A oroanmäler B och lilla c för detta är inte hållbart. B har vårdkontakt. Men samtidigt är det inte hållbart att bo trångt. B försöker säga att hon äter bara när hon bor hos A, för annars äter hon inte. B´s dåliga aptit gör mig också orolig för både B och lilla c. B är myndig och måste ta mer hjälp av vården och socialen. Kanske dessutom en psykiatri och bli inlagd. Lilla c är inte gammalt och jag anser att hen far illa på grund av stress. B skriker att hon vet bäst hela tiden för lilla c när jag säger ifrån. Men lilla c vågar inte säga något.
Detta är inte hållbart att A ska ta hand om sjuk människa som måste verkligen ha vård. Varje gång jag pratar med psykologen så vill psykologen oroanmäla för min skull och de andras. A tror att psykologen inte vet det bästa för B och lilla c. Utan att A kan efter många samtal med B prata igen.
Men eftersom jag läser om vård och omsorg så lär jag mig att man måste vända sig till ordentlig hjälp och själv jobba med det. B har inte släkt i Sverige. Det känns som B behöver integreras bättre än att låta en amatör som A är att vakta henne jämt ifrån att råka illa ut. B´s partner finns inte.
Finns det någon som sitter på tips och vägar jag kan gå för att B ska bli mer självständig och integreras bättre i samhället? Sen måste B också må bättre så hon kan ta hand om lilla c utan att vi lägger oss i. Jag tänker att det offentliga måste ta hand om B och lilla C istället för A. B har varit mycket missnöjd med socialen, men samtidigt ser jag det inte som en utväg att hänvisa det till sina erfarenheter.
