Me too

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Försöker förstå varför jag drar mig för att dejta.

    • Blev sexuellt utsatt av tre killar på dagis
    • Våldtagen av en kille från Brasilien, blev drogad – anmälde aldrig
    • Grundlurad av en man jag var jättekär i och som jag litade blint på. Visade sig att han var en dubbelnatur. Gick in i en svår, svår chock och trauma. Inte fått normal sömn efter det, trots att det är nästan 10 år sedan
    • Dumpad av min första pojkvän (inget ”me too” i det eller den relationen)
    • Min nästa pojkvän försökte våldta mig på en strand
    • Hotad av min kompis kille att han skulle hugga mig med en kniv nästa gång vi möttes
    • En kille blev så kär i mig att han åkte till andra sidan av Sverige dit jag hade flyttat för att oförberett ringa på dörren
    • Stalkad på telefon i månader eller veckor av killkompisar som inte slutar höra av sig fast jag ber om det
    • Sexuellt antastad av kollegor på jobbet (restaurangbranschen)
    • Killar på en fest gick emot mig, tog på mig, när jag var själv och sa att de skulle våldta mig. Jag skrek och tillslut släppte de ut mig från lägenheten

    Det finns mer, men skitsamma. Ett axplock iaf.

    <3 <3 <3

    Jag finner svårt att hitta rätt ord på mina känslor när jag läser detta. Önskar dock att jag kunde trolla lite extra ljus till ditt hjärta så att det läker. Jag har också blivit våldtagen och utsatt för sexuella trakasserier. Jag finner det också svårt med tilliten, dejting är lagd på hyllan för tillfället. Men om man verkligen lär känna någon så kanske. Nyckeln tror jag är mer tid. Jag vet att jag behöver det i alla fall.

    Allt gott!

     

    Trådstartaren

    Olive Cukuro <3 Ledsen att höra! Så fruktansvärt att du också varit med om det <3

    Efter jag skrivit om det kände jag att det här kanske är lite löjligt att jag går runt och är så ”himla rädd”. Alltså med lite distans till detta är nästan de känslomässiga sveken desto värre ärligt talat. Våldtäkten var hemsk, det var den verkligen. Blev stum i månader efter det. Stängde av. Det var droppen för mig också i mitt redan dåliga mående och all skit jag varit igenom. Men vet faktiskt inte ändå om jag kan ”skylla på det här”. Ärligt talat tror jag faktiskt det handlar om min anknytning (en undvikande anknytning) snarare. Rädslan över närhet, över svek, såna saker. Jag gömmer mig nog gärna bakom mina trauman ibland och säger ”det beror nog på det”. Jag tror jag är feg helt enkelt, därför dejtar inte jag. Och absolut dåliga, speciellt känslomässiga, erfarenheter, som gör att jag tvivlar. Kanske borde börja läsa böcker om anknytning igen.

    Vill du berätta mer om hur du tänker i ditt liv med dejtande och att ge det tid – lyssnar jag gärna <3

    Tack för din omtanke, Red Simyna <3

    Jag förstår vad du menar, men löjlig tycker jag verkligen inte du är. Se det som att du ibland kan se över de där känslorna, och i andra situationer inte. Så att du inte är så hård mot dig själv, menar jag. Jag tänker att det nog är en kombination av saker som skapar rädsla i samband med relationer. Jag kan också känna mig feg och undviker definitivt att hamna i en situation där jag måste konfrontera mina känslor för tillfället. Men jag ser faktiskt inte det som något direkt negativt. Man har ju ett behov av att skydda sig själv också, och när är det behovet som störst om inte när man låter en annan person komma en nära?

    Det kanske är tänkandet hos en bitter kvinna du läser, egentligen är det inget råd utan mer en reflektion. Jag känner mig rätt skör. Orkar inte spela ”relationernas spel”. Är hellre själv då och försöker bygga upp min situation lite bättre. Kanske låter kantigt och bittert åter igen, men jag har med tiden blivit mer ”praktisk” eftersom min tidigare erfarenhet är att en kärleksrelation inte nödvändigtvis hjälper en ur alla svårigheter. Äh, jag vet inte riktigt. Detta är vad som känns rätt nu i alla fall. Saken blir inte bättre heller för att jag har jättesvårt för dejting online. Jag måste ha en verklig person framför mig, liksom. Det gör stor skillnad för mig. Och jag bor ganska ödsligt för tillfället så lite svårt är det.

    Trådstartaren

    Det är intressant att läsa det du skriver. Tycker det låter sunt och klokt också att avvakta när man känner sig skör och liknande <3

    Fick lite tankar också när jag läste om det att relationer inte tar en bort från alla svårigheter. Har nog trott att det kanske är en grundtanke om relationer för mig också – eller kanske liksom att det är en vedertagen ide om livet? Löftet om kärleksrelationen likt riddaren på den vita hästen?

    Om jag är lite mer äkta emot mig själv, vilket brukar vara ett vinnande koncept för att hitta blinda fläckar i sitt inre, tror jag det handlar om upplevelser. Jag drömmer om nya upplevelser av; Intimitet, lära känna en ny persons inre, om att släppa in nya människor (det vill säga den personens släkt, vänner). Göra mitt eget liv större. Tror det handlar desto mindre om att ”bli räddad”, hamna i ”de rosa molnen” mm. Men jag kan ha fel. Fast jag tror inte det. Tror det innerst inne är det jag saknar. Alltså inte nödvändigtvis kärlek eller tillhörighet, utan det berikande att släppa in någon annan i sin sfär. Det lockar något otroligt. Och tänker att just sådant brukar skapa känslor av att livet är fascinerande, värt att leva, är spännande. Nya erfarenheter.

    Vad är jag då så rädd för? Jag vet inte det. Eller jo, jag vet visst det. Är livrädd att hamna i något dysfunktionellt. Inte minst eftersom jag har en uppväxt där mina föräldrar försökt blåsa mig på olika sätt. Det är så jobbigt när de psykiska besvären då blomstrar upp. Kan ta år att bli av med igen. Så det handlar nog om rädslan för att förvärra mitt psykiska mående. Eller riskera det. Att gå in i en relation – samt vara i det -är lite som att lägga hjärtat i handen. Det kan hända i princip vad som helst.

    Tack vännen, jag gillar att läsa dina reflektioner också. 🙂 <3

    Jag är rätt slutkörd just nu (trött i huvudet!) och jag kan inte koncentrera mig lika bra på text i stressiga perioder (även om ämnet är intressant). Men jag är helt med dig, verkligen (!!). Tack för att du berikar forumet. 🙂 Kram

    Trådstartaren

    Ingen fara! <3 Förstår precis känslan och utmaningen när man är slut själv. Text då kan vara så betungande. Ta väl hand om dig fina du <3 Känn ingen press att svara på mina inlägg. Det fullständigt sprutar ut information från mig, det är inget att bry sig om =) <3

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.