Ligger vaken

Jag har vänt på dygnet den senaste tiden. Är astrött på dagarna och vill bara vila men sen när jsg ska sova kan hjärnan inte stänga av. Det blir nästan tvångsmässigt, jag vägrar släppa taget. Jag vet inte vad det är jag vill eller tror mig kunna lösa. Just nu grubblar jag över var jag befinner mig i livet, vad är meningen med allt? Borde jag läsa fler böcker? Är min 12-åring så mycket med kompisar för att jsg är tråkig eller är det naturligt? Varför träffar jag ingen man? Vad ska jag göra jobbmässigt? Hade jag kunnat bli mer framgångsrik?

Sen är jag just nu upptagen med tankarna på en man som jag sov hos häromnatten. Blir pessimistisk och tänker att som vanligt kommer han inte att vilja ses igen. Jag kanske har svarat honom med för många sms, jag kanske borde läsa fler böcker för att vara intressant. Han svarade ju igår och han skrev ju I dag men sen svsrade han inte mer. Är det kört nu? Han var ju också trött, vände på dygnet och sov inte I natt. Han sover säkert bara nu.

Tycker du verkar vara en underbar person, varm och smart!

Kan det vara att det just dyker upp självtvivel eftersom du blir lite stressad av den här kontakten och blir självkritisk när det tar lite tid innan responsen från honom kommer? Kan känna igen mig i att vara i den situationen och då ha väldigt starka tankar kring mina sk. “kvalitéer” som både partner och människa. Kanske i dejtingvärlden så är det lite bryskt på ett sätt som det inte är annars? Att man ser på sig själv oerhört granskande och analyserande?

En viktigare fråga jag vill ställa dig då är: Vad tycker du om honom? Motsvarade han dina förväntningar? Fick han dig att skratta och att du blev den bästa versionen av dig själv? Osv.

Hej!

Tack för ditt svar och fina ord. Ja, tanken slår mig faktiskt att det beror på att jag befinner mig i den här situationen. Det var omtumlande att komma någon nära och att det faktiskt var någon som jag kände att jag inte ville förlora. Jag blir ofta såhär när jag dejtar och nu tror jag att det här var nån som var intressant. Det är ju påfrestande att gå och vänta och inte veta.
Ja, jag vet. Jag borde tänka på hur han passar mig för att få lite jämvikt. Och för att jag också väljer. Jag ska ju inte bara bli vald. Jag tycker han var intelligent och bred och djup i sitt tänkande. Vi kunde prata och skoja och skratta. Det var skönt och mysigt att vara nära honom och han var mån om att jag skulle ha det bra sexuellt. Och jag blev attraherad och jag tror det sexuella skulle kunna utvecklas till nåt riktigt bra. Jag brukar dock ha svårt att slappna av i början. Han såg mig dock i detta.
Det som kanske var lurigt var att jag hade svårt att läsa vad han tyckte och kände om mig. Och jag blev osäker på om han bara ville ha sex eller blev ointresserad när han gick upp och åt och sen låg på sin sida sängen. Men då uttryckte jag faktiskt min osäkerhet och då fångade han upp mig och bemötte mig med värme. Kanske fanns där någon verbal svårighet att prata om känslor.

Jag ligger också och tänker på om jag skulle ha kunnat bli gravid. Vi skyddade oss bara delvis. Jag tror väl att det gått bra, men eftersom jag längtar efter fler barn så blir jag rädd att jag ska ha blivit det och att det ska bli jobbigt eftersom vi inte känner varann och han också har barn och kanske inte tänkt sig nåt sånt.

Låter lovande att du är intresserad av honom och att han varit lyhörd inför dig på olika sätt. Hoppas också det med att prata om känslor blir lättare snart och att du då förstår mer om hans reaktioner eller hans sätt att vara på. Har han en personlighet som du brukar dejta eller känns det som att du träffar någon som är olik andra du har mött? Tänker att osäkerhetskänslor kan bli starkare också när man möter någon som kanske förbluffar en (på ett positivt sätt) men att man själv inte vet riktigt hur man ska förhålla sig till det?

Ja, jag blev förbluffad för han liknar inte de jag brukar träffa och jag har velat träffa en annan sorts person. Så då kommer det tankar om att jag inte är tillräckligt bra för honom, att han kanske inte tycker att jag duger. Att han väljer bort mig för att jag är halvitaliensk och tänk om det är därför som jag inte träffar nån?

Men det är sant, han verkar ha svårt att ge mig feedback på om han gillar mig. Antingen är det för tidigt eller så är det en egenskap han har. Det kan bli lite jobbigt i så fall.

Nu har han svarat nåt mer sen i går eftermiddag så då tänker jag att han kanske drar sig ur. Jag skrev god natt i går kväll och sen dess har vi inte hörts. Så jag ska inte skriva nåt mer men det är väldigt jobbigt för jag tolkar det som ointresse.