Katastroftankar på kvällarna.

Jag har jättemycket oro när jag ska gå och lägga mig ofta och ligger och loopar katastroftankar som ofta rör att jag ska bli bostadslös eller hamna i en dålig ekonomisk situation. Typ att jag får för mig att jag glömt betala räkningar och att jag nu kommer få en betalningsanmärkning som gör att jag inte kan få en ny bostad. Ska tilläggas att jag är i en jobbig sits där jag kommer bli tvungen att flytta ut från mitt hem om ett par månader vilket såklart spär på oron. Jag oroar mig ganska ofta för att mitt hem ska brinna ner. Försöker göra orimliga saker för att kontrollera att saker inte ska gå åt helvete – typ kollar att jag betalt alla räkningar varje dag, sparar väldigt stora mängder pengar som buffert etc. Någon som har problem med katastroftankar och som har bra tips på hur man kan lära sig att bli bättre på att acceptera dem? Det jag försöker göra är att inte agera på dem – alltså undvika att lägga upp planer för “worst case” och så försöker jag bli vän med tankarna och bara acceptera dem – men det är svårt!

Jag har tyvärr inte något jättebra svar, vill nog mest säga att jag relaterar. Om än inte på samma nivå i allvarlighetsgraden i sakerna vi tänker på.

Jag tror inte jag har några konkreta tips heller, det är så svårt att ge tips. Men det viktigaste skulle jag säga ändå är att, som du säger, inte agera på katastroftankarna.

Tittar du mycket på film/serier? Jag har märkt att jag inte klarar av att titta på vilka serier som helst för att det triggar mina katastroftankar. Tex såg jag för ett tag sedan ett avsnitt på dplay om där de skulle besöka ett hus som stått tomt i 3 år. Detta var en reality från Alaska, inne i huset hade det varit en björn (de som gick in var ditsända av en annan man som ägde stället) varit och typ sovit i sängen och röjt runt på alla möjliga sätt. När den ena av dem skulle gå ut i förrådet för att hämta något, såg hon björnen (förmodligen den som varit i huset och såg det som dens revir) och avlossade då ett varningsskott av ett vapen. Detta var inte alls så dramatiskt, eller hemskt, eller farligt. Men fick mig ändå att drömma mycket en tid efter, typ ”tänk om en björn kommer in i mitt hem” och ”tänk om jag träffar en björn i stan imorgon” etc. Jag kan helt enkelt inte titta på vissa typer av saker, tyvärr. Det är jobbigt att erkänna det och att behöva stoppa sig själv från att se program och så, men för mig är det värt det. För mig är det inte värt problemen och tankarna som kan hålla i sig i flera år (ja, det är sant, år). Har du någon gång funderat på det? Det kanske kan vara en faktor. Många bäckar små…

Andra program som går bort är tex 112 på liv och död, alla polis-program (sthlmspolisen, södertäljepolisen, trafikpoliserna, norrlandspolisen etc), SOS-program och vissa sorters nyheter som finns på aftonbladet, expressen osv. Helt enkelt för att min hjärna inte klarar av att hantera det på ”rätt” sätt.

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Jag har tyvärr inte något jättebra svar, vill nog mest säga att jag relaterar. Om än inte på samma nivå i allvarlighetsgraden i sakerna vi tänker på. Jag tror inte jag har några konkreta tips heller, det är så svårt att ge tips. Men det viktigaste skulle jag säga ändå är att, som du säger, inte agera på katastroftankarna. Tittar du mycket på film/serier? Jag har märkt att jag inte klarar av att titta på vilka serier som helst för att det triggar mina katastroftankar. Tex såg jag för ett tag sedan ett avsnitt på dplay om där de skulle besöka ett hus som stått tomt i 3 år. Detta var en reality från Alaska, inne i huset hade det varit en björn (de som gick in var ditsända av en annan man som ägde stället) varit och typ sovit i sängen och röjt runt på alla möjliga sätt. När den ena av dem skulle gå ut i förrådet för att hämta något, såg hon björnen (förmodligen den som varit i huset och såg det som dens revir) och avlossade då ett varningsskott av ett vapen. Detta var inte alls så dramatiskt, eller hemskt, eller farligt. Men fick mig ändå att drömma mycket en tid efter, typ ”tänk om en björn kommer in i mitt hem” och ”tänk om jag träffar en björn i stan imorgon” etc. Jag kan helt enkelt inte titta på vissa typer av saker, tyvärr. Det är jobbigt att erkänna det och att behöva stoppa sig själv från att se program och så, men för mig är det värt det. För mig är det inte värt problemen och tankarna som kan hålla i sig i flera år (ja, det är sant, år). Har du någon gång funderat på det? Det kanske kan vara en faktor. Många bäckar små… Andra program som går bort är tex 112 på liv och död, alla polis-program (sthlmspolisen, södertäljepolisen, trafikpoliserna, norrlandspolisen etc), SOS-program och vissa sorters nyheter som finns på aftonbladet, expressen osv. Helt enkelt för att min hjärna inte klarar av att hantera det på ”rätt” sätt.

Gud, vad jag känner igen mig i detta! Jag klarar inte heller av att titta på vilka serier som helst, och framför allt inte “112 på liv och död” och liknande. Sådana program triggar min ångest och mitt katastroftänkande något enormt.

Till TS: Ett tips är att distrahera dig med något innan du ska sova. Gör något som du tycker är roligt och avkopplande. Själv brukar jag ligga i sängen och spela spel på mobilen tills jag är så pass avslappnad att det är rimligt att jag ska kunna somna.

[Green Dyjyse]

Red Dykepi skrev:

Gud, vad jag känner igen mig i detta! Jag klarar inte heller av att titta på vilka serier som helst, och framför allt inte ”112 på liv och död” och liknande. Sådana program triggar min ångest och mitt katastroftänkande något enormt. Till TS: Ett tips är att distrahera dig med något innan du ska sova. Gör något som du tycker är roligt och avkopplande. Själv brukar jag ligga i sängen och spela spel på mobilen tills jag är så pass avslappnad att det är rimligt att jag ska kunna somna.

Jag brukar också spela spel i sängen. Det viktiga är att inte spela spel med högt tempo och mycket stress. Det förvärrar bara saken, i alla fall för mig.

Red Dykepi skrev:

Gud, vad jag känner igen mig i detta! Jag klarar inte heller av att titta på vilka serier som helst, och framför allt inte ”112 på liv och död” och liknande. Sådana program triggar min ångest och mitt katastroftänkande något enormt. Till TS: Ett tips är att distrahera dig med något innan du ska sova. Gör något som du tycker är roligt och avkopplande. Själv brukar jag ligga i sängen och spela spel på mobilen tills jag är så pass avslappnad att det är rimligt att jag ska kunna somna.

Jag spelar också mobilspel på kvällarna, när jag inte kan sova. Men måste ha så låg ljusstyrka som det går, och ha på night shift.  Annars kan jag i princip glömma tanken på någon som helst sömn den natten. Sedan får det heller inte vara spel man behöver skynda på, utan jag måste kunna ta allt i min takt, dvs väldigt långsamt…

Mitt tips är: försök att fixa till sömnen. Om du ligger uppe och tänker alla dessa tankar på kvällarna gissar jag på att du inte sover så bra. Jag har själv haft stora problem med sömnen, sovit max 4h varje natt och sedan jag har börjat med sömnmedel har mitt mående blivit lite bättre.

Dessutom tipsade min kurator om att ägna en kort tid om dagen för alla dessa tankar, kännas vid dem, låta dem tänkas, och efter en stund bara låta dem gå iväg. Det tar några gånger innan man lyckas fixa detta, men det hjälper; att låta dem ha plats lämnar dem satisfied och dig ifred för ett tag.

[Yellow Tabadu]

Hej! <3

Känner med dig i din oro och önskar verkligen att du fick slippa den!

Ofta har jag märkt att katastroftankar håller kvar en i rädsla och får en att tro det värsta, medan det värsta väldigt sällan inträffar. Jag hade själv oerhört starka känslor av rädsla och oro för två månader sedan då jag under samma månad förlorade både mitt jobb, min lägenhet och min sambo – allt på grund av att jag krävt att min hyresvärd samt arbetsgivare skulle hålla sig till lagen, och min sambo lämnade mig främst för att denne inte orkade med min nya situation.

Jag var så rädd för vad som skulle hända och står i nuläget utan både hem, jobb och partner. MEN, fantastiskt nog blev inte mina värsta farhågor sanna utan jag får i nuläget bo hos min brors familj och trots att det är en slags kaos situation så finns det flera skyddsnät runt oss som vi inte märker av förrän vårt liv brister. Vi har oftast någon familjemedlem som bryr sig, eller någon vän och vi har ett samhälle som också agerar skyddsnät och i värsta fall, om man skulle hamna på gatan så skulle säkert en främling reagera och kunna öppna sitt hem för en. Vårt folk har ändå kärlek till varandra och någon skulle reagera om man såg en skötsam landsbroder eller landssyster på gatan.

Om ens hus brann upp skulle man säkert få hjälp av någon eller några! Helt enkelt skulle jag vilja trösta dig med möta dina katastroftankar med en sund och lugnande röst och säga från ”andra sidan” av dina rädslor att väldigt många har gått igenom och går igenom de saker du är rädd för och ändå både lever och har ett stabilt och bra liv. Själv försöker jag se på mina rädslor som något jag vill vara van att gå igenom. Kanske förlorar rädslan en del av sin makt när man möter den och märker att det oftast finns kraft att komma igenom den…? Det tror jag i alla fall! 🙂

Värmande kram!

Jag känner igen mig. Ligger vaken och tankarna snurrar och det är ofta ekonomi eller något som någon sagt, att jag vill träffa en partner och ha fler barn. Just nu är det värre än nånsin och jag är supertrött på dagarna men sen när jag ska sova vill jag nästan tvångsmässigt inte släppa taget och somna. Så nu har jag vänt på dygnet. Vilket inte funkar om man ska jobba. Tror distansarbete för det här värre nu, samt att det är så mörkt ute fortfarande. Corona påverkar nog också och att jag renoverar och inte bor hemma och det dragit ut på tiden. Men det är väl ett kontrollbehov och det jag fruktar händer typ aldrig.