Kan nån snälla döda mig?

Hej, jag har gått/går igenom liknande tankar… Många gånger jag funderat på varför man inte bara får dö när man vill det…. Blir otroligt trött av detta men men nu är det som det är. Man går bita ihop… Jag har bitit ihop i typ 12-13 år och det har väl blivit bättre med tiden. Men jag blir fruktansvärt trött på att mitt liv är så annorlunda mot dom flesta andra

Du säger att ditt liv är så annorlunda. Kan du dela med dig hur du tänker kring det. Och även vad detta bita ihop innebär för dig? Tänker på dig och hoppas du får lite styrka varför är du går igenom.

Ja alltså, jag hade ett normalt liv tills jag fyllde 18 kan man väl såga, eller jag hade livet mentalt nedtryckt/mobbad i skolan i högstadiet så man hade väl dåligt självförtroende sen den tiden… Träningsmässigt så hade jag väldigt bra självförtroende men i övrigt så var det rätt dåligt. jag hade ingen tjej och det tog rätt hårt då kompisar skaffade tjejer osv, jag hade varit med nån men intet seriöst och jag hade tröttnat på det så stressen över det byggdes på och sedan när man börja gymnasiet så bliv det ju bättre ett tag men sen i 3 an så börja jag umgås med en tjej men efter typ 6 månader så ville jag väl att det skulle bli något på riktigt liksom inte bara vänner. Men det blev inte så sen mönstrade jag och kom inte med i uttagning till jägare så då blev det väl svart efter det kan man säga, det jävlades lite i skolan med men inget super Big del

Sen rann bägaren över och jag försökte ta självmord genom att köra min lilla bil rakt in i ett betongfundament… Men detta minns jag ju inte… Jag vaknade på sjukhuset efter varit nedsövd en vecka eller något, tappat minnet cirka en månad och hade brutit höger ben krossat foten och hjärnblödning på lillhjärnan och låg 10 månader på sjukhus… Har väl kommit tillbaka någorlunda men jag känner mig väldigt trött ofta och det är ju hjärntröttheten som aldrig kommer försvinna sen.

har gått 2 utbildningar sen dess och jag vet inte vad jag ska göra nu alltså… Söker jobb men det går tungt har jobbat mellan 2016 o 2022 sen pluggade jag så nu är man utbildad inom mat också men det känns svårt att få jobb då jag söker 50% jobb. då jag inte klarar mer, har testat men det är svårt att hålla fokus en hel dag och det ska bli samma resultat hela dagen.

Alla vänner har börjat bilda familj, skaffat hus osv. Jag känner mig lite smått värdelös eller något åt det hållet kanske inte totalt värdelös men jag känner mig inte alls lika bra som man borde göra vid 30 år ålder

Låter som en lång period av tuffa utmaningar och livet som än rullar på. Hur går tankarna nu för att försöka fortsätta kämpa och ta ett steg i taget. Vad skulle bli första myrsteget?

Nja alltså jag vet inte jag tar en dag i taget och det har jag gjort i flera år känns det som… Kommer ihåg när jag flyttade hem ifrån då kändes de som tätt nice Steg o ta sen gick ja klart första utbildningen efter gymnasiet i samma veva typ sen fick jag jobb 2016 så jobbade till 2022 sen flyttade jag då med o nu bor jag i en annan stad och har köpt lägenhet o håller på söka jobb och träffar vänner o ser en hel del film o osv, har en tjej som jag är intresserad av men hon vill bara vara vänner så får släppa henne… Blir sjukt trött

Nja det vore olagligt och rätt omöjligt för någon med empati men att slösa tid genom diskussion tills du kommer på bättre tankar kanske är en bättre ide .

Ett tips är att vara en robot ett tag. Gå till jobbet och lev fattigt. Mår man inte bra kan man lika gärna ha det sämre så lägg pengarna på hög i aktier. Vem vet har du tur så går det kanske över en dag men då har du cash i alla fall så jag gör  🙂