Inget värde

Hej

Tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor. Vad jobbigt att du har det svårt just nu. Det är helt naturligt att de jobbiga, självkritiska tankarna kommer när ensamheten, och hopplösheten knackar på dörren. Det kommer inte alltid att kännas som det gör just nu, det kommer att bli bättre igen.

Du är värdefull och förtjänar att bli sedd, önskad, välkomnad, och älskad, precis lika mycket som alla andra människor. Du är inte ensam i att känna som du gör. Alla människor har dåliga, jobbiga och svåra stunder någon gång – det är en del av livet.

För mig definieras inte människor av värdet samhället kan få ut av dem. Värdet är också alltid subjektivt och varierar genom livet. Någonting du ser som värdelöst, kanske räddar någon annans dag. Till exempel är jag tacksam över att du skrev det här inlägget, då fick jag någonting att göra ikväll med ❤️

Vad saknar du i ditt liv? Hur hade du velat att ditt liv skulle vara för att du skulle må bra? Och vad är det för saker som hindrar dig att komma till den punkten?

Hej

Jag känner verkligen med dig och förstår att du har det väldigt tufft just nu. Jag känner igen mig i din vånda, då jag själv upplevt liknande stunder många, många gånger under årens lopp.

Tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor. Det är modigt också, att sätta ord på det svåra. Även om det inte känns så just nu, så är du värdefull och du behövs. Och du är inte ensam om att känna såhär ibland.

Det är min bergfasta övertygelse, att alla människor som en gång blivit födda, också är lika värdefulla i sig själva, oavsett hur ”lyckade” de är i samhällets ögon. Var och en av oss finns, därför att vi ska finnas och har en plats, även om vi inte ”syns” så mycket. Även om vi har svårt att se vår plats i livet ibland, så finns den där. Tro mig. Ibland är det ”bara” för att finnas till – och det är stort nog. Alla förtjänar respekt, kärlek, gemenskap och allt som hör till att vara människa. Oavsett vilka vi är.

Jag är allt annat än ”lyckad”. Sjuk till både kropp och själ, har inga vänner och är just nu utan jobb. Jag har varit nära att ge upp allt många, många gånger. Men det blir bättre igen, trots att det känns omöjligt, när det känns som värst.

En person beskrev för mig, våra uppgifter och platser som människor, i bilden av ett pussel. Alla bitar är unika och olika bitar liknar varandra i färger beroende på om de är en blomrabatt, himmel eller en sjö. Vissa bitar märker man mer, andra ”bara finns”. Dem av oss som gillar pussel och gärna lägger sådana, vet hur otroligt tråkigt det är när det saknas en bit. Det spelar ingen roll om det är en mer framträdande bit eller om det är en liten bit av säg en massa himmelsbitar. Någonting fattas och bilden blir inte komplett. Alla behövs, precis som du.

Hej!

Jobbigt och trist att känna så men säkert har du någon eller några personer runt dig som du betyder något för. Att vara behövd kan ju kännas bra för självkänslan så gör något för någon annan det kan göra att du känner dig mer värdefull. Det behöver inte vara nått stort. Bara ett leende på stan kan lysa upp din egen och någon annans dag. Du är värd att känna dig värdefull. Kram