Hem > Forum > Grubblar du på nätterna ibland? > Hur ska man orka vara positiv?

Hur ska man orka vara positiv?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Vill så gärna bryta mig loss från det här samhällskontraktet.

    Arbeta så sinnessjukt mycket i sitt liv. Svårigheterna det är att ha/få ett boende, betala en hutlös summa pengar på mat och på att överleva efter den massiva arbetsinsatsen man bidragit med. Mår illa när jag går in på sociala medier och ser hur vi beter oss med selfies, jaga likes, status och all denna reklam. Har nog aldrig tyckt så illa om våran samtid som jag gör nu.

    Givetvis lägger jag inte ut något eget trams utan försöker i ren självbevarelsedrift ta avstånd från mycket av vad digitaliseringen heter. Det tycker folk i min omgivning är konstigt.

    Känner mig så maktlös. Så besviken att man skulle bli född i den här eran som gör en så tom och självmordsbenägen. När den har så mycket kapacitet att vara något så fantastiskt vackert. Det är så deppigt.

    Hur orkar folk hålla på? Hur orkar de jobba för att köpa sig den där löjliga lägenheten som tydligen var ”drömmen”? Hur orkar folk hålla uppe den där fasaden om att ha lyckliga relationer när det är misär där bakom? Hur orkar folk bry sig så mycket om sitt anseende? Jag orkar ingenting av det där. Det är knappt jag orkar bry mig om att jag inte ens orkar.

    Det är så tragiskt att se hur vi människor stirrar ner i våra telefoner i stället för umgås med varandra. Människan mår ju bäst av att hjälpa och finnas där för andra.

    När jag ser en influencer blir jag deprimerad. Allt handlar om pengar, utseende och makt/status. De är köpta. Ägda av stora bolag. Det är så jävla sorgligt. Världen styrs från Silicon Valley.

    I mataffären får man knappt ens möta en människa när man betalar längre. Även det är digitaliserat. Som om möten med människor blivit en klassfråga där bara de rikaste i framtiden kommer kunna ta del av det.

    Svältfött i en värld som aldrig varit rikare. En märklig paradox. Som att bli intvingad i en miljö med barbie och Ken. Det var mardrömmen för mig som barn. Att leka med dockor (”bli någon”, ”skapa sig en persona”), ha dockskåp (våra boenden som ska inredas) och tänka på sitt utseende. Det var det absolut sista jag var intresserad av och nu känns det precis som då att jag ska in i exakt den fåran. Jag vill kräkas.

    Jag har tänkt på det här en del idag faktiskt. Det kanske upplevs som ett samhällskontrakt men människor är inte medvetna om vad de gör. Det är som en nedåtgående spiral av idioti där människor sluta leva efter sina instinkter och förlitar sig på ett kollektivt skyddsnät som innefattar hur varje sekund av deras liv ska levas. Känns som ett kontrakt med… Ja, något korkat.

    Zoomar man ut ser vi ut som ett gäng zombies bara. Förutsägbara och lunkande utan egna drifter. Bara ha och ha..

    Det tröstar inte. Sorry. Men jag förstår dig verkligen. Vi behöver inte signa upp på det. Vissa saker är skönt att göra avkall på men ibland tar det mer energi av att vara motvalls. En balansgång helt enkelt.

    Vill så gärna bryta mig loss från det här samhällskontraktet. Arbeta så sinnessjukt mycket i sitt liv. Svårigheterna det är att ha/få ett boende, betala en hutlös summa pengar på mat och på att överleva efter den massiva arbetsinsatsen man bidragit med. Mår illa när jag går in på sociala medier och ser hur vi beter oss med selfies, jaga likes, status och all denna reklam. Har nog aldrig tyckt så illa om våran samtid som jag gör nu. Givetvis lägger jag inte ut något eget trams utan försöker i ren självbevarelsedrift ta avstånd från mycket av vad digitaliseringen heter. Det tycker folk i min omgivning är konstigt. Känner mig så maktlös. Så besviken att man skulle bli född i den här eran som gör en så tom och självmordsbenägen. När den har så mycket kapacitet att vara något så fantastiskt vackert. Det är så deppigt. Hur orkar folk hålla på? Hur orkar de jobba för att köpa sig den där löjliga lägenheten som tydligen var ”drömmen”? Hur orkar folk hålla uppe den där fasaden om att ha lyckliga relationer när det är misär där bakom? Hur orkar folk bry sig så mycket om sitt anseende? Jag orkar ingenting av det där. Det är knappt jag orkar bry mig om att jag inte ens orkar. Det är så tragiskt att se hur vi människor stirrar ner i våra telefoner i stället för umgås med varandra. Människan mår ju bäst av att hjälpa och finnas där för andra. När jag ser en influencer blir jag deprimerad. Allt handlar om pengar, utseende och makt/status. De är köpta. Ägda av stora bolag. Det är så jävla sorgligt. Världen styrs från Silicon Valley. I mataffären får man knappt ens möta en människa när man betalar längre. Även det är digitaliserat. Som om möten med människor blivit en klassfråga där bara de rikaste i framtiden kommer kunna ta del av det. Svältfött i en värld som aldrig varit rikare. En märklig paradox. Som att bli intvingad i en miljö med barbie och Ken. Det var mardrömmen för mig som barn. Att leka med dockor (”bli någon”, ”skapa sig en persona”), ha dockskåp (våra boenden som ska inredas) och tänka på sitt utseende. Det var det absolut sista jag var intresserad av och nu känns det precis som då att jag ska in i exakt den fåran. Jag vill kräkas.

    jag mår också SKit av att se influencers och deras perfekta jävla liv på instagram t. Ex,    Så mycket polerad yta och alla skrattar och är så lyckliga och skålar och blääääää mår jättedåligt av dem, ändå går jag in och kollar vet inte varför.

    Jag tycker världen ska SLUTA UTVECKLAs

    världen skulle behöva lämnas ifred skog och mark skulle låtas vara , allt är så ”enkelt ” nu men man glömmer charmen med att möta människor ..

    Du är alltid så positiv här!

    Kan du typ gå ut i skogen och skrika för att få ut all ångest (eller vad du kallar det)?

    Jag stretar emot det ”nya”.. Lyssnar på 70- 80 90tals musik. Tänker att det räcker med musik nu, det finns redan så mycket så det behövs inte skapas nåt mer ,försöker handla på secondhand mycket.
    leva som om det vore typ 1990, förutom att jag har min mobil och internet.

    Trådstartaren

    <3 Det är trösterikt att läsa det ni skriver. Fick lättare att andas av meningen att man inte måste signa upp på det här. Även att se människan i vår tid som zombies. Matrix..

    Tror det är en tidsfråga bara innan det kommer en kraftig motreaktion på detta. Vi kommer upptäcka att vi människor vill ha fysisk kontakt, möten, med varandra. Vi är ju ett flockdjur så det här är ju att gå emot vår natur.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.