Hur får jag tillbaka tilliten till mig själv?

Har någon här erfarenhet av att ha varit med om en kris och velat skada sig själv, men sedan fått hjälp och mår bättre?

Jag har inte börjat prata med någon ännu utan tar medicin men kommer ibland att tänka på, särskilt när jag blir trött, vad det var som fick mig att må dåligt innan. Jag känner mig som om jag är två personer. Den ena vill leva och den andra är mitt sjuka jag som lever kvar och väntar på att få komma fram. Den liksom lever på min rädsla för mig själv och jag gror den genom att älta mer och mer. Liksom detta var 2 år sedan! Det känns som igår och jag kan inte sluta tänka på det. Skulle ha begått självmord förra vintern om jag inte fick hjälp, men medicinen och min egen isolering till endast familjen fungerade.

Jag är rädd att jag ska må dåligt igen i framtiden och skada mig själv. Jag hade så mycket ångest när jag tänkte på självmord och vill inte känna så igen. Kommer jag någonsin vara trygg hos mig själv? Hur ska jag hantera dessa känslor runt andra människor?

När jag är runt min familj har jag lust att ställa frågor till dem som “hatar du mig?”

När jag är runt främlingar och bekanta har jag lust att desperat fråga om de kan hjälpa mig för jag är rädd för mig själv, men vad ska de göra?

Är detta en anledning att prata med en psykolog? Om man ska gå KBT – kan man prata om sådant här med den personen som håller i KBT:n då?

Jag känner nästan att jag borde begå självmord som en protest mot att jag blivit lämnad att lida men finns det något annat sätt jag kan få ut min frustration på? Liksom tanken på att döda mig själv ger mig ångest, jag vill inte göra det om jag har en chans att komma ur mina problem på ett annat sätt.

Hej, vet att det var några veckor sedan du skrev detta inlägg men skaffade denna appen idag.

Hur mår du?

Jag har erfarenhet av att samtala och arbeta med människor i kris. Jag skulle absolut råda dig att samtala med någon, psykolog, psykoterapeut eller liknande. Att få bli lyssnad på och berätta om sina tankar och känslor kan vara väldigt skönt för många.

Om du känner att du vill ha hjälp & vill be om hjälp av folk omkring dig så tycker jag att du ska försöka så gott du kan med att signalera ditt hjälpbehov. Jag vet inte din ålder, men det finns ju olika samtalslinjer att ringa vid behov där du kan få prata om de tankar du har. Finns bra information på 1177 eller UMO om vilka stöd som man kan ringa och prata med!
https://www.umo.se/att-ta-hjalp/hit-kan-du-ringa-maila-eller-chatta/hjalp-om-du-mar-daligt/

Kram

[Indigo Jysyne]

Hej!

Jag har mått dåligt i många år. Jag har försökt med det mesta. Det som till slut hjälpte mig och gjorde mig starkare och tryggare i mig själv var mental träning. Jag har jobbat mycket med positiva affirmationer. Mina negativa tankar minskade och jag började uppleva en inre frid. Idag är jag en lycklig människa som känner stor mening med livet. Det var dock en process och gick inte över en natt. Jag har också hört om andra som mått bättre av meditation. Hoppas du hittar din väg. Styrkekramar😍

Anonym skrev:

Hej, vet att det var några veckor sedan du skrev detta inlägg men skaffade denna appen idag. Hur mår du? Jag har erfarenhet av att samtala och arbeta med människor i kris. Jag skulle absolut råda dig att samtala med någon, psykolog, psykoterapeut eller liknande. Att få bli lyssnad på och berätta om sina tankar och känslor kan vara väldigt skönt för många. Om du känner att du vill ha hjälp & vill be om hjälp av folk omkring dig så tycker jag att du ska försöka så gott du kan med att signalera ditt hjälpbehov. Jag vet inte din ålder, men det finns ju olika samtalslinjer att ringa vid behov där du kan få prata om de tankar du har. Finns bra information på 1177 eller UMO om vilka stöd som man kan ringa och prata med! https://www.umo.se/att-ta-hjalp/hit-kan-du-ringa-maila-eller-chatta/hjalp-om-du-mar-daligt/ Kram

Gick in här och tittade på mina gamla inlägg och såg detta svaret.

Så, jag mår bra just nu. Bytte medicin som skulle fungera bättre för mina problem. Har inte börjat terapi ännu men hoppas till hösten då jag ska flytta. Har fortfarande tendenser till liknande tankar som tidigare, där jag kan bli rädd för mig själv och så, men har inte haft dem på någon vecka nu.

Det gör mig lite rädd att tänka att jag inte skulle berätta om det var något längre eftersom jag fortfarande ser de självmordsplaner jag haft som totalt logiska.

Samtidigt tror jag faktiskt att det har blivit mycket bättre för jag tror att jag har styrkan att ha egen fri vilja och göra det jag vill i livet nu. Då har jag ingen anledning att vilja dö. Jag ville bara få ha det så.

(är 20 år)