Badar i hav av självhat

Dina tankar kan jag relatera till, i perioder. Man förminskar sig själv och tänker att man inte betyder något för någon annan. MEN. Det är ett filter som lägger sig över och vinklar ens uppfattning om verkligheten. Man kanske inte blir omtyckt av alla (och egentligen… tycker du kanske inte om alla i hela världen heller;)) men det finns absolut människor här ute som inte skrattar åt dig och som vill skapa någon form av relation med dig.

Jag tycker du är modig som skriver ditt inlägg!:) Och jag skrattar absolut inte. Lyssnar gärna på det du vill berätta.

Tack för att du vill lyssna! Det betyder mycket. Det är så svårt att parera sina egna tankar och känslor tycker jag. När de dyker upp så blir det genast en ångestkarusell som jag inte ser någon ände på. Det där med filtret lät klokt. Ska försöka att påminna mig om att andra inte nödvändigtvis ser på mig med samma ögon som jag ser mig själv. Och kanske också försöka acceptera att alla inte kommer att tycka om mig. (Varför är det så svårt?)

Ja, det är nog sant. Jag gör ju den åtskillnaden när det kommer till andra människor men aldrig när det kommer till mig själv. Min uppväxt var väldigt svartvit – antingen var du bäst i hela världen eller så var du världens värsta person… jag tror att jag fortfarande förväntar mig att andra ska behandla mig så. Så minsta sak som ens riskerar att vara fel gör mig livrädd för att de ska hata mig, lämna mig osv. Då blir det väldigt läskigt att försöka ta kontakt (eller upprätthålla den).

Det där att inte alla tycker om en… det är tufft att känna så, även om man själv inte älskar hela världen.

Det är också med hjälp av det där filtret, lätt att läsa in saker och tolka dem på ett sätt som inte riktigt speglar verkligheten. Tex om du pratar med ngn som verkar frånvarande- det betyder inte per automatik att du är ointressant utan kanske att personen har mkt tankar i huvudet, sovit dåligt osv.

Men det är svårt att bryta tankemönster! Har du någon stöttning i att göra det?

Styrkekram!